Annons

Hotas vetenskapen av en rastlös kultur?

Författare: 

Publicerad

2011-06-05

”Athenarna … ägnade … all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen” skrev apostlagärningarnas författare under första århundradet efter Kristus (Apg 17:21). Då var de stora grekiska filosofernas era över. Blixtsnabba kommunikationer, oupphörligt nyhetsflöde, ständig uppkoppling, Twitter, Facebook och för den delen bloggar, har gjort att vi åter lever i ett samhälle upptaget av nuet, där relevans, sammanhang och djup ofta offras till förmån för aktualitet. Vad innebär detta för vetenskapen?

Givetvis får det konsekvenser. Vetenskapen må ha höga ideal, men dess utövare är en del av sin kultur precis som alla andra människor.

De senaste månaderna har jag arbetat med en historisk genomgång över mitt eget forskningsområde. Bland annat gjorde jag en lista med alla experimentella svårigheter som noterats från 50-talet tills idag och bockade sedan av, studie för studie, om dessa hade blivit lösta. Förmodan var att den ackumulerade erfarenheten bidragit till att misstagen blivit färre med tiden, men så var inte fallet. Med få undantag utfördes de mest noggranna mätningarna på 70- och 80-talen. Samtliga bottennapp återfanns under de senaste tio åren.

Orsak? Det finns säkert många, men gemensamt för de undermåliga experimenten är att forskarna varit upptagna av dagsaktuella frågor och inte bemödat sig att snegla mot äldre kunskap.

Dessvärre har några av de nya, och som jag tror felaktiga, studierna blivit vida spridda. Återigen misstänker jag att vår just-nu-kultur är en bov i dramat. Dessa studier har, föga förvånande, gett resultat som avviker mot normen. Något som ökar deras nyhetsvärde dramatiskt. De är dessutom mindre komplexa än de mer omsorgsfulla experimenten och har därmed varit lätta att förmedla. Vem bryr sig om grundligare forskning med resultat enligt teorin och som till råga på allt utfördes för mer än tjugo år sedan?

Korta, enkla budskap når fram. Komplicerade resonemang är tröttsamma. Det gäller i massmedia lika väl som i vetenskaplig press. Att krångligheter utelämnas i den populärvetenskapliga rapporteringen är nödvändigt och oftast acceptabelt. Fast när också forskare inom facket skyr texter med tuggmotstånd blir det problem.

Världen är trasslig att förstå. Allt går inte att sammanfatta i 140 tecken långa twittermeddelanden. Vill vi nå närmare sanningen och tränga ner i verklighetens mysterier måste vi bemöda oss att försöka begripa även mer sammansatta budskap. En tankes längd får inte begränsas av frekvensen på inkommande e-post och sms. I så fall kommer framtiden att berövas många av sina mest spännande vetenskapliga nyheter.

Kommentera:

Dela artikeln:

Lägg till kommentar