Annons

Kyrkan och vetenskapen

Författare: 

Publicerad

2009-06-25

Har kyrkan befunnit sig i ständig konflikt med vetenskapen? Att så skulle vara fallet är en vanlig föreställning. Men hur kommer det sig då att den moderna vetenskapen har uppkommit i just den västerländska kristna kulturen?

Som både fysiker och kristen med en del teologistudier i bagaget har jag stött på många åsikter om förhållandet mellan tro, kyrka och vetenskap. Ämnet verkar engagera. När det nu för en gångs skull berörs i tre spännande artiklar i senaste numret av F&F kan jag inte motstå att kommentera.

Vad hade vetenskapen varit utan kyrkan? Efter Roms fall bevarades mycket av den antika naturfilosofin tack vara de kristna klostren. Där var studier av skapelsen ett sätt att förstå Skaparen. Någon praktisk nytta av att betrakta rymden eller utforska naturlagarna var det inte mycket tanke på. Det är först under de senaste århundradena som vetenskapen fått teknisk användbarhet. Inte förrän då blev den också frikopplad från de religiösa institutionerna. Med tanke på hur djupt integrerade kyrka och vetenskap var fram till 1600-talet är det svårt att tala om strid mellan dem. Inre konflikter är snarare vad det handlade om.

Det är värt att notera att två av de personer som mest ändrat vår syn på kosmos har varit katolska präster – [Kopernikus](http://en.wikipedia.org/wiki/Copernicus#Work), med den heliocentriska världsbilden, och [Georges Lemaître](http://en.wikipedia.org/wiki/Georges_Lema%C3%AEtre) som först föreslog big bang-teorin.

Motståndet mot Kopernikus teori var inte främst teologiskt utan byggde på den tidens aristoteliska föreställningsvärld. Om jorden roterar, varför flyger inte lösa föremål på dess yta iväg? Om jordytan rör sig, hur kommer det sig då att en fallande sten landar rakt nedanför utsläppspunkten? Om avståndet till de olika planeterna varierar, varför ser Venus och Mars (med blotta ögat) alltid ungefär lika stora ut? Varför lämnar jorden inte månen efter sig på sin färd runt solen? Och så vidare. Dessa, för tiden tunga, argument skulle alltså vägas upp av fördelen med att något enklare kunna förklara vissa märkliga rörelser hos planeterna. Inte konstigt att alla inte lät sig övertygas omedelbart.

Inte heller big bang-teorin mötte något nämnvärt motstånd från kyrkan. Tanken att universum en gång haft en början passar väl ihop med kristen tro.

Kyrkans övergrepp känner de flesta till – korståg, inkvisition, otidsenliga värderingar, gnidna ledare, sexskandaler och auktoritära präster. Listan går att göra lång. Och besynnerligt vore väl egentligen annars. Kyrkan har ju varit den i särklass största, eller i alla fall uthålligaste, maktspelaren på den Europeiska scenen under de senaste tvåtusen åren. Men kyrkan har också åstadkommit en hel del saker att vara tacksam över – hjälp åt fattiga, jordbruksutveckling, sjukvård, för att inte tala om alla enskilda människors uppoffringar för sin tro (Óscar Romero, moder Theresa, Maximiliam Kolbe, Martin Luther King…)

Vi behöver acceptera att den kyrka där vi har så mycket av våra rötter, i likhet med alla fäder och förfäder, har åstadkommit både bra och dåliga saker. Hur hade vetenskapen sett ut idag utan klostrens kunskapssökande och kyrkans finansiering av de tidiga universiteten? Det vet bara Gud.

+++++++++++++++++++++++

PS. Tror du att en varmt religiös gudstroende människa samtidigt kan tro på big bang och evolutionsteorin? Ungefär så lyder månadens fråga i Forskning&Framsteg. Vad människor tror om den saken må visserligen vara intressant, men det här är vad jag kan förstå trots allt en fråga med ett givet svar.

Vetenskapen undersöker den fysiska världen genom observationer och systematiska experiment. Ett övernaturligt väsen, som inte kan utforskas i ett laboratorium eller studeras på ett repeterbart sätt, befinner sig per definition utanför det vetenskapliga kunskapsområdet. Tron på ett sådant väsen behöver alltså inte stå i någon som helst konflikt med vetenskapen så länge tron inte också inbegriper påståenden som går att pröva vetenskapligt.

Kommentera:

11

Dela artikeln:

Kommentarer

Intressant text! Den väcker två funderingar, den första är idéhistorisk och den andra är kunskapsteoretisk:

(1) "Efter Roms fall bevarades mycket av den antika naturfilosofin tack vara de kristna klostren." Är det inte den [muslimska världens forskare](http://en.wikipedia.org/wiki/Science_in_medieval_Islam) som bör tackas för den klassiska filosofins bevarande? Utan dem hade inte texterna bevarats och gjorts tillgängliga för resten av världen.

(2) Du skriver att "Ett övernaturligt väsen befinner sig utanför det vetenskapliga kunskapsområdet". Kan man inte förlänga ditt påstående och undra om det överhuvudtaget går att prata om kunskap när det gäller övernaturliga väsen?

(1) Du har helt rätt. Efter Roms fall stagnerade den intellektuella verksamheten i Europa, medan Mellanöstern plockade upp kunskap från både den hellenistiska kulturen och Indien/Kina. Jag syftade på framväxten av den moderna vetenskapen i "vår" kultur. Där bevarades resterna av det akademiska arvet efter Rom genom den katolska kyrkan och inte minst i klostren. När öst och väst möttes på 1100-talet kom väst fort ikapp. Inte alla, men många, av de stora tänkarna i Europa tillhörde på ett eller annat sätt kyrkan.

(2) Kunskap är ett svårfångat begrepp som rör sig i gränslandet mellan objektiva sanning (som jag förutsätter finns) och den allmänna trosföreställningen om sanningen. Även vetenskaplig kunskap kräver som bekant ett visst mått av tro - tro på "objektiva" observationer, tro på att dessa går att generalisera, tro på en inneboende logisk ordning i naturen (självklart för oss, men inte självklart i alla kulturer)... Tro gör vi alla. Humanisternas "[Gud finns nog inte](http://www.gudfinnsnoginte.se/)" (reklamkampanj över landet just nu) hade väl egentligen lika gärna kunnat vara "Gud kan möjligen finnas".

Kanske borde begreppet kunskap begränsas till den del av verkligheten som vi kan uttala oss vetenskapligt om - dvs det som är repeterbart, kontrollerbart eller i alla fall upprepat observerbart. En del argumenterar för att det går att tala om [kunskapsutbyte](http://en.wikipedia.org/wiki/Reformed_epistemology) mellan människor som delar erfarenheter av Gud, men själv skulle jag inte använda den termen.

Tack Jakob! Intressant.

Är både forskare och fysiker själv, så jag vet ju redan att en sådan kan tänka ungefär som du om de här frågorna. Är formellt katolik sedan ca 1 år, men ska sanningen fram beror det till stor del på att jag vill dela även den delen av livet med min fru. Inget i F&F-artikeln är egentligen nytt för mig m.a.o. Den som vill kan också själv kolla upp Katolska Kyrkans officiella inställning till vetenskap, även om vårt ursprung, i deras katekes (finns på nätet), i t.ex. avsnitt 159. Dessutom börjar Hawkings "A Brief History of Time" med en beskrivning av en vetenskaplig konferens om Big Bang i självaste Vatikanen.

Passar också på att få utlopp för min irritation över det arroganta gäng som utger sig för att vara den vetenskapliga rationalitetetens försvarare - "Humanisterna" - med sitt sanslöst skruvade internettest.

Jag blir lite bedrövad när jag läser denna artikel och vissa kommentarer.
Katolska kyrkan har ju genom tiderna inte varit en positiv faktor för forskningen. Man har systematiskt manipulerat och utraderat det som inte passade in i kyrkans syn.
Kyrkan hade en monopolställning på utbildning under hela medeltiden, så det är ju inte så konstigt att tänkarna till stor del tillhörde kyrkan.(annars levde man ju inte så länge)
Att försöka sig på att beskriva hur världen hade sett ut utan kristendomen är en omöjlig uppgift, med tanke på alla parametrarna, så det resulterar bara i vilda spekulationer. För att inse detta behövs inte gud/gudar, utan bara sunt förnuft.
Den moderna forskningen, har vi att tacka det sekulära samhället för, inte någon dogmatisk religion. Den som tror att kristendomen står för den vetenskapliga utvecklingen fram till våra dagar, ter sig okunniga i historia enligt mig. Vi får inte glömma bort kineser ,indier, greker och muslimer som "banade" vägen för den moderna forskningen.
Men den moderna forskningen kom igång på riktigt i samband med upplysningen och inget annat.

I dagsläget finns det inget inom forskningen som varken påvisar eller motbevisar gud/gudars existens. I brist på bevis, så måste tron på gud /gudar måste betraktas som ointressant/neutralt för forskningen. Bevisbördan ligger ju på den som kommer med påståendet om gud/gudars existens. Vad beträffar tro i religiös betydelse, så är det inte att likställa med med icke tro, dvs ateism eller tro i vardalig mening. Om någon påstår att det bor rosaprickiga elefanter, på en planet i stjärnhopen Plejaderna, då är min inställning skeptisk (Ateistisk vad beträffar elefanterna), bevisbördan ligger på den som kommer med påståendet. Det handlar då inte om tro i religiös mening, om jag är skeptisk till påståendet om elefanterna. Så skilj på tro i religiös mening och tro som ett vardagligt begrepp.

>Per Högström

Kanske du är mest bedrövad egentligen över att dina föreställningar utmanas på det här sättet? Du är i alla fall inte särskilt konsekvent, när du påstår att det inte alls går att spekulera om hur samhället hade sett ut utan kristendom, och samtidigt bestämt påstår att KK inte har varit en positiv faktor för forskningen.

Kopernikus och Lemaitre var alltså präster. Occam (han med "rakbladet" - en av modern forsknings viktigaste principer) var munk. Newton var djupt religiös (men vad jag förstår inte en vidare trevlig person för det). Och det var just i den västerländska kristna världen som vetenskap och teknologi fick sina stora genombrott. Trots de kända missgreppen mot t.ex. Galileo talar detta nog faktiskt ändå mot idén att KK har varit allt igenom negativt för den utvecklingen.

Kan förresten tillägga att Big Bang även stötte på en del opposition från sekulärt vetenskapligt håll, av just det skälet som Jakob talar om. Ett universum med ändlig ålder verkade bara passa alltför bra med religion. I Sverige var det speciellt den kände fysikern Oskar Klein (vars far var rabbi, så ett element av fadersuppror spelade nog en viss roll), som aktivt försökte hitta andra kosmologiska modeller, tillsammans med Hannes Alfvén (Nobelpristagare).

Betr. det sista du skriver är det faktiskt rätt tjatigt. Du är liksom knappast den enda som använder precis de där argumenten.

OK, ser nu i ett svar av Jakob vad Per reagerade på med det där om tro. Där Per kanske ändå missar den viktiga poängen. Nämligen att ingen vetenskap egentligen vore möjlig alls utan en metafysik som inte alls är så väsensfrämmande från religion.

Tycker egentligen att Jakob förklarar det väldigt bra. Vill bara understryka att det på inget sätt är en självklar sanning att allt som finns i princip skulle vara möjligt att förstå och förklara med vetenskapliga metoder. Varför är inte allting som i en kaotisk dröm, utan några logiska samband alls mellan någonting? OK, det verkar ju iaf finnas en del logiska samband, men kommer det verkligen hålla hela vägen? Tror man att det vetenskapliga projektet är möjligt så TROR man, och det är faktiskt inte lite heller.

Lennart W, roligt att läsa dina inlägg. Katolska kyrkan har arbetat länge med relationen mellan teologi och vetenskap. Tyvärr finns inte mycket av denna kunskap inom svenska kyrkan. Ett, av några få, undantag är Antje Jackelén som forskade om förhållandet mellan naturvetenskap och tro i Chicago innan hon blev biskop i Lund. Om hennes tankar går bland annat att läsa i en intressant intervju i senaste numret av tidningen [Signum (intervjuar gör den katolske prästen, tillika latinprofessorn, Anders Piltz)](http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=3955).

Per Högström, det du skriver i första stycket låter ungefär som de vanliga överdrifterna från insändare undertecknade medlemmar i föreningen Humanisterna. Svårt att ta detta seriöst. Tror att du dessutom blandar ihop upplysning med ateism. Flera av upplysningsfilosoferna var starkt gudstroende. Din fundering om olika sorters tro är dock värd att besvara. Både när det gäller vetenskap och religion finns i botten grundläggande föreställningar som inte går att sluta sig logiskt – vi är utelämnade till tron. Den skillnad mellan ”religiös” och ”vetenskaplig” tro du vill göra är tänkbar, men tro är det i vilket fall som helst. För den religiöse är tron dock inte bara tro utan även tilltro (förtröstan). En skillnad som är tydligare på engelska där vanligen ordet "faith" snarare än "belief" används i religiösa sammanhang.

Ni får ursäkta uttrycket, men ni verkar läsa min kommentar "som fan läser bibeln" ;-), jag har inte i ett yppat ett ord, om den personliga tron. Det finns mängder med intelligenta troende människor, som är engagerade inom vetenskapen, och gör stora insatser inom den.
Linn'e var troende och kreationist, men han vetenskapliga arv lever kvar, om än modifierat på vissa bitar.
Däremot är kyrkan och har varit som instutition, en trög faktor som motverkat/motverkar vetenskap som strider eller har stridit mot dess uppfattning.
Senast har vi ju stamcellsforskningen, där kyrkan har bromsat utvecklingen.
Att sedan många av forskarna och tänkarna förr var troende är ju inte så konstigt, det var den samhällsform som var normen då och det var näst intill omöjligt att leva och verka i dåtidens samhälle som "kättare".

Vet inte hur man kan utläsa ateism i min del som beskriver upplysningstiden.
Det var under upplysningen som kyrkans dogmer ifrågasattes mer och den moderna vetenskapen tog form. Att sedan försöka jämställa tro i religiös betydelse med, den ovisshet "tro" som finns inom vetenskapen är felaktigt. Den "tro" som förekommer inom vetenskapen är i samband med testbara teorier, modeller och empiriska data, teorierna och modellerna kan förståss vara felaktiga, de kan testas och ifrågasättas av andra forskare. Gud kan inte testas på ett vetenskapligt sätt.
Håller med om att engelskans Faith är ett bättre ord.

Angående de prickiga elefanterna så är jag fullt medveten om att jag inte den ende som använder denna typ av argumentation, men den belyser det tankefel som många religiöst troende gör. Att komma med otroliga och spektakulära påstående utan att behöva framlägga hållbara bevis för sina påståenden och sedan jämställa dessa påståenden med vetenskapliga teorier och modeller.

Trevlig sommar
/Per

Ursäkta om jag läste ditt tidigare inlägg slarvigt, men jag tror inte heller att du förstod vad jag skrev. Med "tro" på vetenskapen syftade jag inte på dess upptäckter utan på de grundläggande, obevisbara, föreställningar som vetenskapen bygger på. Om dessa går att läsa i de flesta baskursböcker i vetenskapsteori (exempelvis Chalmers, "What is this thing called science?").

Trots alla framsteg inom vetenskapen kommer den aldrig att kunna besvara många av de problem som angår människor mest: Vad är rätt och fel? Varför lever vi? Finns någon mening? Osv. De flesta känner, åtminstone vid något tillfälle i livet, behov av att få frågorna utredda. Ateismen kan, om den kompletteras med ett värdesystem, vara en lösning, men för majoriteten av världens befolkning tycks den av någon anledning otillräcklig - om det nu är på grund av dess tomhet, av kulturella skäl eller därför att den inte ger tillfredsställande svar på upplevda erfarenheter.

Vetenskapen ägnar sig som bekant bara åt sådant som går att observera vid upprepade tillfällen. Därför tog det lång tid innan exempelvis kulblixtar accepterades trots otaliga vittnesmål om sådana "syner". Väldigt många människor vänder sig till religioner därför att de varit med om händelser som inte blir begripliga på något annat sätt.

Låt mig avsluta med ett citat från Einstein: "Jag är jude, men nasaréens strålande bild har gjort ett överväldigande intryck på mig. Ingen har så gudomligt gett uttryck för detta som han. Det finns i sanning bara ett enda ställe i världen där vi inte ser något mörker. Det är Jesu Kristi person. I honom har Gud framställt sig som allra tydligast för oss." ("Ich bin Jude, aber das strahlende Bild des Nazareners hat einen überwältigenden Eindruck auf mich gemacht. Es hat sich keiner so göttlich ausgedrückt wie er. Es gibt wirklich nur eine Stelle in der Welt, wo wir kein Dunkel sehen. Das ist die Person Jesu Christi. In ihm hat sich Gott am deutlichsten vor uns hingestellt.").

Hej!

Jag är forskare på Lunds Universitet och själv ateist.

Argumentet att vetenskapen inte kan förklara allt och att människor har ett behov av att få svar på frågor bevisar ju ingenting. Bara för att man vill att det ska finnas någon mening med livet, vad rätt och fel är, etc betyder ju inte att de finns ett övernaturligt väsen som förklarar detta. Det är bara önsketänkande. Psykologer har visat att den männskliga hjärnan söker mönster och skapar dessa där de inte finns. "Sök och ni skall finna". Självklart hittar man något när man letar efter det och vill att det ska finnas något. Religiösa upplevelser bygger på detta.

Det är där vetenskapens styrka ligger. Att kunna acceptera eller förkasta hypoteser genom testbara experiment tex, som stora delar av naturvetenskapen bygger på. Men det finns andra metoder också, (Chalmers “What is this thing called science?”) tex.
Att "Vetenskapen ägnar sig som bekant bara åt sådant som går att observera vid upprepade tillfällen." är alltså inte sant.

Jag håller alltså med Per om att det är de som påstår att det finns övernaturliga väsen som har bevisbördan.

Lägg till kommentar