Annons

Indoeuropeiskt vatten

Författare: 

Publicerad

2009-11-27

Många av de gamla nedärvda orden som är gemensamma i vår indoeuropeiska språkfamilj ser mycket vackra ut om man tittar på dem bredvid varandra - sådana ord som bevarats mycket väl när de bit för bit förändrats från den "proto-indoeuropeiska" från vilken hela vår språkgrupp stammar (något jag skriver om i min bok "Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia, 2008). Detta handlar alltså inte om låneord, utan om ord som lagenligt fortplantat sig ned genom seklerna från den punkt i historien då den indoeuropeiska språkfamiljen ännu inte splittrats upp - förslagsvis för kanske 5000-6000 år sedan. Att rekonstruera detta "urspråk" är den jämförande indoeuropeiska språkvetenskapens uppgift, och den har kommit ganska långt efter cirka tvåhundra års arbete - vi vet idag mycket om det hypotetiska språk från vilket de flesta europeiska språks stammar.

Ett sådant vackert gammalt ord är det vi har bevarat som "vatten" (på fornnordiska vatn). Tyskans och engelskans Wasser och water är tydligt besläktade, men där ser vi att det också finns en variant som slutar på -r. Går vi längre ut i språkfamiljen hittar vi följande exempel:

gotiska: wato
sanskrit: udan
grekiska: hydôr
hettitiska: wâtar, med genitiv wetenas
umbriska: utur
preussiska: wundan
tochariska: war
polska: woda
litauiska: vanduo
ryska: voda - från detta ord avleds för övrigt vodka, "litet vatten"

Vi ser även i de övriga språken att varianterna med -n och -r båda är representerade. Nyckeln till denna fördelning finner vi i hettitiskan, det allra äldsta bevarade indoeuropeiska språket, som talades i dagens Turkiet under andra årtusendet f.Kr. I det hettitiska ordet ser vi att växlingen mellan -r och -n har att göra med böjningsform: i grundformen slutade ordstammen på -r, men i böjda former, som genitiv (ägandeform), växlade den till -n, något som på fackspråk kallas att stammen är "heteroklitisk". Övriga språk ogillade denna dubbelhet och försökte skapa rättning i ledet - våra hjärnor vill ofta "rätta" ojämnheter i språksystemen. Alltså valde de en av stammarna, den på -r eller den på -n. Fast olika: svenskan valde till exempel "vatteN" och engelskan wateR.

På proto-indoeuropeiska hette grundformen något i stil med wodr (en rekonstruerad form). Av samma rot bildades för övrigt ordet udro-, som är sanskrit *udra *och vårt "utter" - dvs. "han som bor i vattnet"!

Kommentera:

6

Dela artikeln:

Kommentarer

Och så har vi förstås adjektivet "våt" < *ue:d-o-, och avledda från det "väta" och "vätska". Det att detta adjektiv saknar ett suffix -r eller -l är ett av de främsta bevisen på att det funnits ett ännu äldre substantiv, ett mycket ålderdomligt sk. rotnomina, sådant som vi har i fot-fots-fötter, lat. pes, ped-, grekiska pos, pod-.

Det är inte så ofta som ett svensk ord bidrar till kunskap om den allra äldsta indo-europeiskan, men i det här fallet är det ju så. Ur samma rotnomina är väl armeniskans get 'flod' < *ued-es- avlett.

Se också Alwin Kloekhorst (under utgivning): Hittite ‘water’. I The Heart of the Matter, Festschrift for J.J.S. Weitenberg. Tillgänglig på http://www.kloekhorst.nl/Publications.html

Ja, och så har vi ju förstås inte att förglömma, samma ord i finskans vesi, vede-, vet-, som i släktspråken motsvaras av:

estniska: vesi/vee-
vepsiska: vezi

mordvinska: ved'
mari (tcheremissiska): wət/wüt
udmurt (votjakiska): vu
komi (zyrjen): va
mansi (vogul): üt'/wit'/wüt'/wit
ungerska: víz
samojediska: jī’/bi’/bē’/üt/bw/bu

Urformen för dessa ord har rekonstruerats till *weti

Det är föremål för debatt huruvida detta kunde vara ett urgammalt, kanske 5000-6000 år gammalt lånord från indo-europeiskan (av vilka det finns flera exempel, se www.iki.fi/jschalin) eller om det rentav kunde återspegla ursläktskap mellan de två språkgrupperna (se http://en.wikipedia.org/wiki/Indo-Uralic).

Så ringlar sej orden genom historien.... :-)

Tack för dessa mycket intressanta inlägg, både den ursprungliga bloggen och kommentarerna. Särskilt intressant tycker jag det är att så många finsk-ugriska språk har besläktade vatten-ord.

Hit hör också ett uttdött ord som användes vid bildningen av namnet på sjön Vättern.

Av gammal hävd skulle ordet förutsätta en etymologi annars okänd i germanska språk som skulle återgå direkt på urindoeuropeiska *uedo:r.

Jag har behandlat fallet i det nyutkomna numret av Arkiv för nordisk filologi (125) och kommit fram till att namnelementet troligen nog inte är fullt så gammalt även om det kan komma från samma urgermanska ord: http://www.iki.fi/jschalin/?cat=15

Ni som studerar etymologi, kommentarer till följande?

"inte bara onomatopoesi"

Säger vi,
-boll så sväller kinderna ut som en boll.
-näsa så sonerar ljudet i näsan
-om så börjar ljudet i munhålan och går sedan upp mot näsan och ut ned mot munnen
-tand så pekar tungan mot övre framtänderna
-mun så möts läpparna
-du! så är ljudet mera riktat mot den man pratar med
-jag! så är ljudet liksom mera inåtriktat
-imma eller yta så är iii eller yyy den tunna fiilm vi försöker beskriva, jämför is
-lä så eller "elll" tungan i lä bakom tänderna mot gommen
-nära så nuddar vår näsas luktsinne det i närheten som observeras
-peka så pppputar mun utåt
-het så är hhee uppmaning till försiktighet och t-et den korta tid som går då vi reflexmässigt drar undan handen
-flyga så är fllhh, fllhh vingarnas ljud

Vi dansar förstås inte bara som bina det vi vill beskriva.

Läste för ca 20 år sedan en artikel om hur lika ordet vadställe eller "wadi" är på många språk över hela jorden alltså inte bara indoeuropeiska ord.

Går vi genom en tät skog och kommer fram till ett strömmande vattendrag så ändrar sig ljudet från lågfrekvent till högfrekvent
oooaaahh ... ?

@ Lars Olof Björn 2009-12-02
Du har rätt i dina liknelser. Su ordet finns i Suomi (1000 sjöarnas land, vatten landet). Ordet sjö (stavats bl a siö/sio/) , ordet sölig fanns (ordet vattnig fanns inte).

" Att rekonstruera detta "urspråk" är den jämförande indoeuropeiska språkvetenskapens uppgift, och den har kommit ganska långt efter cirka tvåhundra års arbete " blah blah

Tycker skam att en indoeuro centrisk historieförvrängare får florera fritt. Det var samma typer som romantiserade (ordet romantika = rom & antik) under tyskromerska riket (då Sverige kristnades) och förstörde Skandinaviens urhistoria, vi hade en hemsk tid och förstörelse efter upplysningen även (den tid författaren lovordar).
Träguden Oden/Odin/Odun/Wooden/Wodan/Wotan ( ordet ved,wood, wald, odun - trä på svenska, turkiska, engelska, tyska) kan inte bli vattnig :)

Lägg till kommentar