Annons

HM:s hjärna i realtid

Författare: 

Publicerad

2009-12-03

Henry Gustav Molaison är nog mest känd endast under sina initialer – HM – och för sitt dåliga minne. Han förlorade förmågan att lagra in nya minnen efter att ha genomgått en radikal operation av hjärnan i syfte lindra hans epilepsi. Man tog bort större delen av hippocampus, en hjärnstruktur som är kopplad till vår förmåga att lagra minnen. Detta visste man lite om när man tog bort Henrys hippocampus.

De epileptiska anfallen upphörde nästan helt och så gjorde även Henrys förmåga att minnas nya saker. Dr. William Beecher Scoville, hjärnkirurgen som opererade Molaison och en kanadensisk psykolog - Brenda Milner - insåg snabbt att Molaisons predikament utgjorde ett unikt tillfälle att studera minnets funktion. De studier som utfördes ligger till bl a grund för upptäckten att minnet är lokaliserat till hippocampus.

När Molaison dog 2008 hade han donerat sin hjärna till fortsatt forskning och nu finns den hos The Brain Observatory i San Diego. Den 2 december började man snitta upp HM:s hjärna i skivor. Experimentet beräknas ta 30 timmar och visas i realtid här:

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Den som vill veta lite mer om HM och råkar ha gamla Forskning & Framsteg i bokhyllan kan slå upp sidan 29 i F&F 7/96.

”Minnet vidgar vår värld. Utan det skulle vi sakna känslan av kontinuitet, och varje morgon skulle vi möta en främling som stirrar på oss när vi ser oss i spegeln. Varje dag och varje händelse skulle vara en isolerad företeelse; vi skulle varken kunna lära av det förflutna eller förvänta något av framtiden.” (”MYSTERIES OF THE MIND”)
VAD är det som gör att vissa fåglar kan komma ihåg var de har sina frön som de lagrade för vintern för flera månader sedan och att ekorrar kan minnas var de grävde ner sina nötter, medan vi kanske glömmer var vi lade våra nycklar för en timme sedan? Ja, vi är många som klagar över vårt dåliga minne. Ändå har människans hjärna, fastän den är ofullkomlig, en häpnadsväckande kapacitet att lära och minnas. Det gäller att verkligen utnyttja den.
Vissa människor är fantastiska på att minnas, och den förmågan är inte beroende av hög utbildning.http://www.youtube.com/watch?v=f9BQw9HapfU
Vi kan också tänka på den berömde italienske dirigenten Arturo Toscanini. Han ”upptäcktes” när han var 19 år, då han blev ombedd att ersätta en annan dirigent. Han hade dålig syn, men kunde dirigera hela operan Aida – ur minnet.
Sådana bedrifter förvånar oss kanske. Men de flesta människor har mycket större potential att minnas än de tror att de har. Skulle du vilja förbättra minnet?
Att minnas inbegriper tre steg: inkodning, lagring och framplockning. Din hjärna kodar in information när den uppfattar informationen och registrerar den. Den här informationen kan sedan lagras och plockas fram när den behövs. Minnet sviker när något av dessa tre steg inte fungerar.
Man har delat in minnet i olika slag av system, som till exempel sensoriskt minne, korttidsminne och långtidsminne. Det sensoriska minnet får information när våra sinnen – till exempel lukt, syn eller känsel – stimuleras. Korttidsminnet, som också kallas arbetsminnet, rymmer begränsad information under kortare perioder. Vi kan alltså addera tal i huvudet, komma ihåg ett telefonnummer tillräckligt länge för att hinna slå det och komma ihåg första halvan av en mening medan vi läser eller lyssnar på den andra halvan. Men som vi alla vet har korttidsminnet sina begränsningar.
VAR GLAD ATT DU KAN GLÖMMA!
Tänk dig hur livet skulle vara om du kom ihåg allt, viktigt och oviktigt. Ditt sinne skulle bli fullt med skräp, eller hur? Tidskriften New Scientist berättar om en kvinna som kunde komma ihåg praktiskt taget allt som hade hänt i hennes liv och ”beskrev hennes ständiga minnesbilder som något ’hela tiden pågående, okontrollerbart och mycket tröttande’ och som en ’börda’”. Men som tur är har de flesta av oss inte det problemet, eftersom vårt sinne, enligt vad forskare tror, har förmågan att sålla bort oviktig eller inaktuell information. ”Att effektivt kunna glömma är en betydelsefull del av att ha ett fullt fungerande minne”, sägs det i New Scientist. ”När vi glömmer något viktigt ... visar det bara att detta begränsande system arbetar lite för bra.”

Lägg till kommentar