Forskning & Framstegs bokrecensioner

1 | Boken handlar om Metropolitprojektet. Vad är det?

– Det är ett av Sveriges första och största sociologiska forskningsprojekt där man skulle följa en generation över en lång tid. Det handlar om drygt 15 000 barn födda år 1953, och som bodde i Stockholm år 1963. I dag kallar vi det Stockholm Birth Cohort. Tanken var att följa dem genom livet och försöka svara på frågan ”Varför klarar sig vissa bättre än andra?”.

2 | Hur började projektet?

– Den norske historikern Kaare Svalastoga drog i gång detta inom hela Norden efter kriget, och främst Riksbanken finansierade i Sverige. Till en början publicerade man inte så mycket, eftersom man hade fullt upp med att samla in data.

3 | Vilka data samlade man in?

– Man gjorde en enkätundersökning i skolan, och en familjeundersökning av främst mammorna. Man frågade om fritidsintressen, kamrater och framtidsplaner – och man lät dem genomgå kognitiva tester. Man samlade även in uppgifter om föräldrarnas utbildning och yrken och liknande.

4 | Stötte projektet på kritik?

– Javisst. Efterhand, på 1980-talet när uppgifterna datoriserades, blev detta projekt en symbol för ett framväxande övervakningssamhälle. År 1986 exploderade debatten då tidningarna började skriva om detta ”hemliga” projekt. Det var ju strax efter 1984 – titeln på Orwells kända roman om övervakning – och datorerna var nya och relativt okända. Då sågs detta projekt som något hemligt och hotfullt.

5 | Finns det något rimligt i kritiken?

– Ja, de som kartlades fick till exempel aldrig frågan om samtycke. Men alla myndigheter, skolor och organisationer tyckte projektet var toppen. Det var ingen som ens tänkte tanken att fråga föräldrarna – eller barnen. Det var en helt annorlunda tid.

6 | Vad har projektet använts till?

– Framför allt till kriminologisk forskning. Vi har sett hur starkt barndomen präglar vuxenlivet. Barnen fick frågor om sin framtid när de var tolv år – och de var rätt bra på att pricka in sina förutsättningar. Man kunde lätt hitta utagerande barn, och sedan se att dessa ofta fick problem som vuxna. Men även mycket tysta och inåtvända barn stötte på problem, vilket är en lärdom i dag. Och familjebakgrunden visar sig spela en oerhört stor roll – skolan kan sällan lösa problemen för barn från trasiga familjer.

7 | Vad sägs mer om skolan?

– Det visar sig att barn från lägre socialgrupper dras uppåt i samhället om de går i skolan tillsammans med barn från högre samhällsklasser. Men barn från högre socialgrupper dras inte ner av att gå i skolan med lägre socialgrupper, ett rätt positivt och oväntat resultat. Men överlag har det gått bra för de flesta av oss.

8 | Ja, du är ju själv född 1953 och har ingått i projektet. Du har varit både forskare och forskningsobjekt – hur känns det?

– Ja, det känns bra (skratt)! Det har hjälpt mig i min forskning, tror jag. Men jag blev till exempel utskickad ur klassrummet – sådant mätte man – och det var en tydlig indikator på framtida problem. Men jag verkar ha klarat mig. Jag har inte känt mig kränkt av att bli observerad.

9 | Vad är lärdomen av projektet?

– Att normer kan förändras mycket snabbt. Till exempel kring rökning, som förstås var en del av undersökningen. Man blir ödmjuk i sin syn på samtiden och omvärlden när man tänker på att dagens stridsfrågor kanske kommer att framstå som konstiga eller självklara om bara tio år. Och detta är ju ett historiskt dokument som man förhoppningsvis kan använda sig av även i framtiden.

10 | Skulle det behövas ett liknande projekt om dem som föds i dag?

– Det skulle inte gå i dag. Man kan inte ha en så bred och ospecifik forskningsfråga. Och det är synd, tycker jag. Och i dag är forskningen så kortsiktig. Man måste publicera sig snabbt, annars får man inga anslag. Och det är bedrövligt, eftersom forskning egentligen är en långsiktig verksamhet. 

Text: Henrik Höjer

1 | Vad handlar boken om?

– Om vad som hänt sedan RUT-avdraget infördes i Sverige. Debatten om hushållstjänster har varit intensiv, men det har inte funnits någon så sammanhållen kunskap om vad som händer på området. Den här boken är vårt populärvetenskapliga bidrag. En viktig del är att tillföra ett perspektiv som vi saknat i debatten: kopplingen mellan svenska förhållandena och resten av världen. Sverige är inte så isolerat eller annorlunda som vi kanske tror.

2 | Är det en debattbok?

– Nej, inte för eller mot hushållstjänster eller RUT. Vi vill nyansera och problematisera bilden. Den vita hushållstjänstesektorn har genom RUT blivit en växande och framgångsrik bransch. Många gagnas: vissa får jobb, andra får tillgång till tjänster som underlättar deras vardag. Mer än 400 000 kunder köpte RUT-tjänster 2011. Men det är inte hela bilden. Den svarta sektorn, som RUT-avdraget var tänkt att utrota, frodas. Vi ser en uppdelning av marknaden i olika skikt, där både vitt och svart arbete ingår, och ofta blandas. I stora delar av den här branschen är villkoren väldigt hårda och de som arbetar kan ha mycket ogynnsamma förhandlingslägen.

3 | Hur då?

– Mycket låg facklig anslutning, sällan kollektivavtal, hård konkurrens och prispress ... och det är den vita sektorn. I den svarta är det värre. De som jobbar där kan ofta inte få ett vitt jobb – för att de inte talar tillräckligt bra svenska, inte har vänner som kan rekommendera dem eller inte har arbetstillstånd. Där kan lönen vara 20 kronor i timmen, och det är lätt att råka ut för kunder som inte vill betala, sextrakasserier och utpressningssituationer.

4 | Ni är åtta författare. Vad har just du skrivit?

– Ett kapitel om hur de äldre har blivit kunder på en marknad i stället för omsorgsmottagare. Där samverkar RUT med privatiseringen av äldreomsorgen och gamla människor kombinerar tjänsterna i sina ”omsorgspussel”.

5 | Du nämnde det globala perspektivet. Hur ser det ut?

– Det är en stor andel utlandsfödda som arbetar med hushållstjänster, både i svenska storstäder och i andra länder. Historiskt känner vi igen mönstret: till Sverige har det tidigare kommit kvinnor från bland annat Finland, Danmark och Tyskland när vi haft arbetskraftbrist. I dag försörjer många migranter barn och äldre på distans, vilka i sin tur tas om hand av någon annan. Det bildas globala ”omsorgskedjor”. I länder som Moldavien och Ukraina beskrivs det som ett samhällsproblem att så många mödrar arbetar i andra länder. På det sättet ingår våra hushållstjänster i Sverige i ett globalt skeende. Vi ser också att det inte bara är i Sverige som de här tjänsterna vuxit. De har gjort comeback på många håll i världen de senaste decennierna.

6 | Hur kommer det sig?

– Efterfrågan har ökat, vilket kan kopplas till en rad politiska och kulturella förändringar. I vissa länder, som Spanien, hänger det ihop med att betydligt fler kvinnor förvärvsarbetar. Nedskärningar i välfärden har också betydelse, liksom ökande krav i arbetslivet. Familjer verkar också prioritera annorlunda och vara mer benägna att betala för att få ledig tid.

7 | Vilka forskningsfält representerar ni som skrivit boken?

– Vi kommer från en rad olika discipliner: sociologi, antropologi, genusvetenskap, statsvetenskap och juridik.

Text: Anders Nilsson

Varför finns det någonting i stället för ingenting? I dag brukar fysikerna besvara frågan om universums ursprung med att naturlagarna helt enkelt leder till att allt poppar upp ur ingenting. Fast då dyker frågan upp om vad detta ingenting är för något – och den till synes barnsliga frågan om var naturlagarna i så fall har kommit ifrån.

Jim Holt, som är filosof och populärvetenskaplig författare, har talat med både naturvetare, som Steven Weinberg och Roger Penrose, och filosofer, som Derek Parfit, för att få deras syn på saken. Han berättar även om tidigare tänkares idéer på ett engagerande och livligt sätt. Tråkigt blir det aldrig, inte ens när Holt själv filosoferar på Café de Flore i Paris, som Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir gjorde berömt på sin tid. Eller när han delar med sig av personliga och ibland sorgliga resonemang, som när hans mor dör under arbetets gång.

Möjligen blir filosoferna mer intressanta än deras filosofiska utläggningar, kanske för att Jim Holt skriver så medryckande och bra. Något svar på själva huvudfrågan får vi ju inte, men vägen dit är en fascinerande resa. 

Text: Joanna Rose

Få inom vården kämpar för människor i sexuell nöd. Cheryl Cohen-Greene är ett lysande undantag. I boken An intimate life ser hon tillbaka på en lång karriär som så kallad surrogatpartner, en person som via en psykoterapeut tar emot klienter i behov av hjälp med sin sexualitet.

Inledningskapitlet handlar om Mark O’Brien. Han är 36 år gammal, totalförlamad, och har tillbringat hela sitt vuxna liv i en järnlunga på grund av polio. Hans möten med Cheryl Cohen-Greene är en rörande berättelse, som förra året blev till filmen Mitt längtande hjärta med Helen Hunt i rollen som surrogatpartner.

Bland de övriga klienterna finns en kvinna med orimliga kroppsideal, och rader av män som på olika vis är rädda både för sex och för frånvaron av sex.

Cheryl Cohen-Greene startade sin karriär i Kalifornien på 1970-talet och beskriver hur attityderna mot hennes yrke förändrades till följd av aids­katastrofen och Reaganårens konservatism. Med tiden fick hon allt oftare frågan om vad som skiljer en surrogatpartner från en prostituerad. Hennes svar är att ett besök hos en prostituerad är som att gå på restaurang, medan ett besök hos en surrogatpartner är som att gå i kockskola.

Text: Per Snaprud

1 | Varför har du skrivit denna bok?

– Jag har sedan lång tid varit intresserad av hur döden och de döda utnyttjas i politiska och historiska sammanhang. Jag har bland annat skrivit boken Döden i Beirut och min förra bok heter Vittnet. På klassisk grekiska är ordet för martyr detsamma som vittne. Och när jag var i Libanon för några år sedan noterade jag hur utbredd martyrkulten var där – även inom de kristna grupperna. Då slog det mig att jag borde undersöka martyrtemat även i den västerländska traditionen. På senare tid har man i medier framför allt fokuserat på martyrerna inom islam, därför ville jag fylla en lucka.

2 | Finns martyrer inom alla kulturer?

– Det är högst sannolikt. Martyrskap är ju ett sätt att göra döden meningsfull. Varje kultur har något slags hierarki både när det gäller de sätt på vilka vi dör och för vilken sak vi dör. Sedan kan naturligtvis dessa saker skilja sig åt, liksom den retorik med vilken man uppmanar de ännu levande att gå i martyrernas fotspår: saken kan exempelvis vara Gud, sanningen, fosterlandet eller revolutionen.

3 | Spelar sekulariseringen någon roll?

– Ja, frågan som uppstår är varför man ska offra livet om döden är slutgiltig. Efter franska revolutionen ställdes denna fråga – hur skulle man kunna motivera folk att offra sitt liv för revolutionen om allt man kunde erbjuda var en dekorerad gravsten? Mot det kristna löftet om evigt liv ställde många revolutionärer löftet om evig ära. Så även här kan man säga att martyrskapet blir ett sätt att övervinna döden.

4 | Kan man relatera martyrskapet till graden av kollektivism i ett samhälle?

– Ett samhälles martyrer utgör onekligen ett viktigt kitt i dess sammanhållning. Martyrskapet ger om man så vill upphov till ett skuldförhållande mellan levande och döda: det faller på de efterlevandes lott att se till att martyrerna inte ska ha dött förgäves. 

5 | Vad kan man säga om martyrskapets genus?

– I många traditioner är martyren en man. Martyrskapet odlas då som en manlig dygd: mod, offervilja och dödsförakt. Den tidiga kristna gemenskapen initierar däremot ett något annorlunda förhållande till genusfrågan: virilitetstemat försvinner och ersätts av en idé om en förmåga att förbli lojal med sin tro ända in i döden. Det är de kristna som förskjuter innebörden i det grekiska ordet martyr: från att först ha betecknat ett vittne i allmänhet, blir det nu en fråga om ett vittne som vittnar om Gud och sanningen med sitt blod. Därför hittar vi fler kvinnor här.

6 | Finns det olika typer av martyrskap?

– Ja, man bör skilja på de som medvetet vill bli martyrer, och de som i efterhand tillskrivits detta. I dag har begreppet vidgats till att handla om en offerposition. Det kan handla om yttrandefrihetsfrågor, där grupper som inte kan föra fram sin agenda ser sig som martyrer. De mest aggressiva ideologierna i modern tid – nazism, jihadism eller fascism – talar alltid om sig själva som just offer.

7 | Kungar som dör i strid är mer kända än de som dör i sängen. Har detta med martyrskap att göra?

– Det finns en stark koppling mellan ­offerposition, oskuld och sanning. Sokrates och Jesus är de mest kända exemplen på hur offer för politiska sammansvärjningar ändå förmodas segra just genom att dö. Men dessa fall bygger givetvis också på att martyrerna inte dör i ensamhet och isolering. En martyr behöver alltid en publik och en berättelse.   

Text: Henrik Höjer

I avhandlingen Vårt eget fel analyserar Lunda­historikern David Larsson Heidenblad företeelsen ”moralisk kausalitet” – det vill säga moraliska orsaksförklaringar. Detta visar sig vara en seg tankefigur, och han visar på påtagliga likheter mellan dagens klimatdebatt och förmoderna synsätt på kriser. Då liksom nu förklaras hotande katastrofer som straff för våra synder och vårt omoraliska leverne.

I en handfull fallstudier över kriser som första världskrigets utbrott, Kubakrisen och klimathotet blottlägger David Larsson Heidenblad hur man försökt förklara dem. Det är som sagt en doktorsavhandling – med allt vad det innebär av omtagningar och tunga materialredovisningar. Men det är ett angeläget ämne som visar att historisk forskning kan belysa dagens problem och hur vi mentalt hanterar dem.

Text: Henrik Höjer

Det är kanske det största mysteriet av alla: varifrån kommer vi och hela världsalltet? Modern fysik tycks kunna besvara denna fråga med teorin om kvantgravitation. Den teorin finns inte än, men grundbulten i den är tomrummet och dess inneboende energi.

Att skapa något ur intet strider mot sunt förnuft, men det går faktiskt att göra med hjälp av fysikens vakuum. Ur vakuum har hela världen skapats, och vakuumets energi styr fortfarande utvecklingen av universum.

Den amerikanske fysikprofessorn Lawrence Krauss är en välkänd populärförfattare och han leder läsaren genom den moderna fysikens världsbild med van hand. Det är spännande läsning. Däremot kan man tvivla på författarens anspråk – att med fysikens argument kunna eliminera Gud från människans världsbild.

Man behöver inte vara religiös för att ställa sig frågan varifrån de lagar som reglerar vakuums fysik kommer. Är detta tomrum verkligen så tomt som man tror? Eller är tomrummet i själva verket fyllt av ett fysikaliskt fält i vilket partiklarna kan skapas och förintas? Det är en viktig skillnad om man nu som Krauss hävdar att universums ursprung ur intet förklaras av kvantgravitationen. Det gör det inte riktigt, vilket författaren själv håller med om mot slutet av boken.

Kanske kommer vetenskapen i framtiden att kunna förklara universums eller för den delen multiversums ursprung. Men än har den inte gjort det.

Text: Joanna Rose

En vårvintermorgon för snart fyra år sedan kom poliser i skinnjacka och grep en narkosläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hon blev senare anklagad för att ha tagit livet av ett hjärnskadat spädbarn med narkosmedlet tiopental.

Journalisten Sara Gunnarsdotter har bevakat fallet för Läkartidningen, och en av hennes artiklar fick Fackförbundspressens pris för bästa berättande text år 2012. Nu ger hon en fördjupad bild av händelseförloppet i bokform. Den innehåller en hel del detaljer om juridik och kemiska analyser av tre milliliter blod som känns mer som redovisande än litterärt berättande. Men detaljerna behövs för att förklara vad som hände, och för att illustrera den misstro som uppstår mellan en juridisk och en medicinsk kultur, när de inte ens förstår varandras språk.

Mänskligt är det lätt att engagera sig i föräldrarnas strävan att få veta vad som egentligen hände deras lilla Linnéa, och i narkosläkarens kamp mot anklagelserna om att ha mördat ett barn. Hon blev till sist friad av en enig tingsrätt. Många intervjuade personer i boken menar att hon aldrig borde ha blivit åtalad.

Text: Per Snaprud

Varför forska om detta?

– Därför att det finns inget skrivet om dessa kvinnor tidigare. Så jag har undersökt ett dussintal kvinnliga nazisters romaner från framför allt 1930-talet. Ofta vill vi ju bara lyfta fram goda kvinnliga förebilder. Jag ser mig som feminist, men tycker samtidigt att vi inte kan blunda för dessa kvinnor, som gick rakt motsatt väg.

Är de nazistiska motiven tydliga?

– Ja, exempelvis Annie Åkerhielms Bakom spalterna från 1933 handlar om hur en tidning övergår från en tyskvänlig till en engelskvänlig linje, och de förfärliga konsekvenserna av detta. Sedan förekommer ofta politiska diskussioner i romanerna, och då får ofta nazisterna det sista ordet med de bästa argumenten. Andra böcker kan beröra en huvudpersons ideologiska omvandling från exempelvis socialdemokrat till nationalsocialist.

Hur ser motiven ut?

– Det starkaste är rasismen – frågan om judar och romer. Samtidigt ska man veta att även icke-nazister kunde beröra dessa frågor. Eftersom det är kvinnliga författare så är kvinnorollen ofta i fokus. Det handlar ofta om att kvinnan ska vara hemmafru och föda ariska barn.

Var de i första hand författare eller nazister?

– De var författare. Men de var alla mer eller mindre aktiva i olika föreningar med en nazistisk agenda. Och flera av dem var mycket etablerade, Annie Åkerhielm var exempelvis utgiven på Albert Bonniers förlag och sålde mycket bra.

Vad förenar dessa kvinnor, förutom nazismen?

– Flera hade överklassbakgrund, ett par av dem var gifta med tyska eller österrikiska män. Andra kom från radikala vänstergrupperingar. Så de kom från den yttersta högern eller den yttersta vänstern. Men de var alla lite äldre. Nazismen hyllade ungdom och manlighet, så som äldre kvinnor var de egentligen helt fel ute. De engagerade sig politiskt för att kvinnor inte skulle engagera sig politiskt – de skulle vara hemma och föda barn. Men själva arbetade de för fullt med sina romaner och flera av dem fick inga barn!

Hur ställde de sig till 1930-talets övriga litteratur, primitivismen och modernismen?

– De tillhörde en motreaktion. De betonade moral, var negativa till den nya frigjordheten. De betonade kyrkan och traditionella värden. De lyfte fram landsbygden. Stilen i romanerna är mycket enkel och melodramatisk – det handlar om gott och ont, svart och vitt. Ofta är det rätt övertydligt. Böckerna har heller inte överlevt som litteratur eller placerat sig i litteraturhistorien. Men de var etablerade på sin tid.

Hur togs de emot?

– Kvinnliga författare på den tiden fick finna sig i att deras politiska intressen inte berördes. I recensioner framhölls ofta att de var goda författare, men man intresserade sig inte så mycket för den politiska tendensen.

Vad hände med dem sedan, efter kriget?

– Flera var ju redan äldre, som sagt. Många övergav inte sina ideal. Några tog avstånd, andra försökte skyla över eller skylla ifrån sig. Men framför allt blev de och deras böcker bortglömda.

Finns det någon motsvarighet i dag?

– Nej, inte i dag, men under vänstervågen och feminismen på 1970-talet så var det vanligt med romaner med tydlig politisk tendens – där kan man se en likhet. Men inte i dag, nej.

Text: Henrik Höjer