Annons

Varför är augustimånen så stor?

Varför är månen mycket större och rödare i augusti än under andra månader på året. Eller är det bara en hallucination?

Svar:

Månen är alltid lika stor. Den är en stenklump som varken sväller eller drar ihop sig. Det finns variabla stjärnor, pulserande gasklot som verkligen ändrar sin storlek, men sådan är alltså inte månen.

Månen kan i och för sig se större eller mindre ut när den ändrar sitt avstånd från jorden. Planeterna Mars och Venus ser ju märkbart större ut i ett teleskop när de ligger som närmast jorden. Men månen kretsar i en tämligen cirkulär bana runt jorden. Den ser bara ungefär 5 procent större ut när den står som närmast oss.

I år är det fullmåne den 19 augusti, då månen verkligen står som närmast jorden. Så är det dock inte varje år. Exempelvis år 2002 inträffade augustifullmånen när månen låg långt bort i sin bana.

Månens skenbara storlek handlar i stället om en synvilla, den så kallade månillusionen. Månen verkar helt enkelt större när den står närmare horisonten.

Då är den också rödare. Det röda beror på att månens ljus passerar genom mer av jordens atmosfär. Samma fenomen gör solen extra röd när den går upp och ner.

Men varför just i augusti? Solen står som högst på himlen kring midsommar, och då hänger fullmånen följaktligen som lägst på natthimlen. Därför borde månen anses som störst i juni. Men kanske är sommarnatten i juni alltför ljus för att man ska uppfatta det på det sättet. Det är när nattmörkret kommer tillbaka i augusti som man verkligen kan känna att månen svävar över horisonten som en enorm kräftskivelykta. I augusti (och september) gör också månens bana att den under flera kvällar kring fullmånen går upp ungefär vid samma tid. I augusti i år går den upp omkring klockan 21 under en dryg vecka kring fullmånen. Förr i tiden utnyttjade bönderna den månbelysta augustinatten till att bärga skörden.

Slutligen kan man ju fråga sig vad det är som gör att vi faktiskt uppfattar månen som större då den står nära horisonten. Nu kommer vi in på ämnet psykologi, och faktum är att det fortfarande publiceras nya artiklar som försöker förklara denna månillusion. Nätet är fullt av mer eller mindre vederhäftiga förklaringsmodeller. En del av förklaringen kan vara att hjärnan fungerar annorlunda när den jämför saker i tomma rymden än när den undersöker något nära horisonten, där det finns referensobjekt som träd och hus.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

3

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Varför ser man i så fall mer detaljer på månen när den är lägre ner?

Kan det vara så att månen ger en mer tydlig bild av sig själv i horisonten när himlen blir allt mörkare. På vintern när månen lyser starkt av solens ljus kan man näst intill bli lite bländad och därför inte ser konturer lika tydligt? Endast en lite hypotes..

Jag har alltid trott att detta fenomen sker just på sommaren, främst augusti eftersom det kallas augustimåne. Dock upptäckte jag att så inte är fallet för igår när jag var ute och körde bil vid 20.45 (18/2) så var månen jättestor och orange! Kan inte minnas att jag upplevt detta innan så tidigt på året.

Minns första gången jag såg en augustimåne. Jag var bara liten (runt 5 år kanske) och jag ar övertygad om att det var en meteor som skulle slå ner haha. Tog ett tag för mamma att lugna ner mig och få mig att förstå att det faktiskt var månen som såg ut sådär. Nu 25 år senare så är jag fortfarande lika fascinerad av fenomenet, men jag blir inte lika skärrad även om jag kan få en lite obehaglig känsla i kroppen av någon anledning. Antar första upplevelsen har satt sina spår :-)

Lägg till kommentar