Annons
Dödsögonblicket i hjärnan

In i döden. Kurvan följer hjärnaktiviteten hos en 41-årig man medan han dör. En timme in i mätningen syns hjärnans sista aktivitetstopp.

Bild: 
Johan Jarnestad / Källa: Journal Of Palliat Ive Medicine

Dödsögonblicket i hjärnan

Efter att hjärtat har slutat slå kan aktiviteten i hjärnan öka till något som liknar full vakenhet under flera minuter. Nobelpristagaren Arvid Carlsson undrar om den stunden kan upplevas som en evighet.

Författare: 

Publicerad:

2011-09-06

Den 47-årige mannen var döende i skrumplever och aids. Läkarna hade gett upp försöken att rädda hans liv. De tejpade fast elektroder på hans huvud och kopplade dem till en apparat som ger en grov bild av hur långt under sitt vakna medvetande som en människa befinner sig. Syftet var att på bästa sätt justera dosen av morfin och ångestdämpande mediciner under mannens sista timmar i livet.

Klockan fem över halv sju på morgonen började kurvan peka nedåt. Mannens puls blev alltmer oregelbunden och till slut stannade hjärtat. Blodtrycket försvann.

Efter en kort stund vände kurvan på bildskärmen helt oväntat uppåt. Under någon minut ökade mannens hjärnaktivitet nästan ända upp till nivån för vakenhet på instrumentets skala, för att sedan sjunka tillbaka till noll.

– Det skrämde nästan slag på några av sjuksystrarna, säger Lakhmir Chawla, intensivvårdsläkare vid George Washington university medical center i Washington DC, USA.

För egen del misstänkte han att puckeln på kurvan berodde på något slags störning från en personsökare eller någon annan apparat. Men trots att han avlägsnade alla upptänkliga störningskällor upprepades mönstret gång på gång när han kopplade elektroderna till en patient som inte längre gick att rädda.

Några av hans kolleger började halvt på skämt tala om att de hade sett själen lämna kroppen. Lakhmir Chawla föredrog att dokumentera sina observationer och skriva en vetenskaplig rapport om fenomenet. Den publicerades för två år sedan och beskriver sju fall.

– Sedan dess har vi sett samma sak hos mer än 100 patienter. Det händer inte alltid, men i omkring 80 procent av fallen, säger Lakhmir Chawla.

Han berättar att den elektriska aktiviteten kan vara nära noll under mer än en minut innan den börjar stiga till ett sista crescendo. En möjlig förklaring till fenomenet är att syrebristen gör att nervcellerna inte längre kan upprätthålla den normala spänningen över sina membran. När ett stort antal nervceller fyras av en sista gång skulle följden kunna bli en kaskad av elektrisk aktivitet.

En sådan topp skulle i så fall vara en betydelselös följd av nervsystemets konstruktion, ungefär som ljusblixtarna som kunde dyka upp mitt i rutan när man stängde av en gammaldags tjock-tv.

Lakhmir Chawla berättar att hjärnans sista aktivitetstopp består av så kallade gammavågor, som enligt vissa forskare hänger samman med medvetandet. Det finns inga säkra belägg för att det stämmer, men blotta misstanken har lett till etiska diskussioner i samband med organtransplantationer.

I USA och flera andra länder (dock inte Sverige) finns rutiner för att låta patienter som gett sitt samtycke donera organ efter att hjärtat har stannat. När den livsuppehållande behandlingen är avslutad och patienten har förklarats hjärtdöd kan kirurger ta ut organ och transplantera dem till andra svårt sjuka människor. Men det är bråttom. I en varm kropp utan syretillförsel kan känsliga vävnader skadas, vilket minskar chanserna för lyckade transplantationer.

Frågan är då om kirurgerna borde vänta ut en eventuell aktivitetstopp i hjärnan hos den döende innan de påbörjar operationen. Det är såklart befogat om toppen innebär att patienten i någon mening är vaken. Å andra sidan innebär varje minuts fördröjning att organens kvalitet blir sämre. En onödig väntan skulle alltså kunna förlänga de redan långa tranplantationsköerna.

– Innan vi ändrar några rutiner borde vi lära oss mycket mer om det här fenomenet, säger Lakhmir Chawla.

I sin vardag som läkare har han upplevt att sörjande anhöriga till någon som dött på intensivvårdsavdelningen finner tröst i att ”något” hände i dödsögonblicket. Fenomenet kan lätt införlivas i en religiös världsbild, men Lakhmir Chawla – troende sikh uppväxt i USA – försöker hålla sig till vetenskapen.

Det hindrar honom inte från att spekulera över att så kallade nära döden-uppevelser i själva verket skulle kunna vara minnen av bilder och känslor som uppstår i den döende hjärnans mätbara aktivitetstopp. I princip borde det vara möjligt att undersöka saken med vetenskapliga metoder. Möjligt – men svårt. Det kräver att man intervjuar människor som haft elektroder på huvudet medan de överlevt ett hjärtstillestånd, och tar reda på om nära döden-upplevelser är van

ligare bland patienter som haft en aktivitetstopp i hjärnan.

Och inte ens det räcker för att veta vilka upplevelser som kan rymmas i hjärnans elektriska avskedsfyrverkeri. En upplevelse av dödens närhet är inte nödvändigtvis samma sak som att uppleva själva döden, slutpunkten.

Nobelpristagaren Arvid Carlsson påpekar att vi vet mycket lite om vilka mentala tillstånd som kan existera i en hjärna, och hur de hänger samman med det vi kallar verkligheten.

– Drömmar och vakenhet är olika tillstånd, men det kan finnas många fler, säger han.

Arvid Carlsson fick en Nobelmedalj år 2000 för upptäckten av signalämnet dopamin i hjärnan. Han har dessutom gjort en lång rad andra banbrytande insatser som lett till nya mediciner. Men som de flesta hjärnforskare är han också djupt intresserad av hur kroppens mest invecklade organ ger upphov till våra medvetna upplevelser.

Han spekulerar över att vi kanske kan uppleva något som inte har någon tidsaspekt alls, ett tillstånd i den kollapsande hjärnan helt frikopplat från upplevelsen av tid.

– Och vad är det? Det är ju evigheten. Eller hur? Det kan ju vara så att medan vi är på väg ut, så att säga, just då upplever vi en evighet. Och då upplever vi ju det i evighet, säger Arvid Carlsson.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

10

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Kanske den döende kroppen samlar ihop all sin energi för att skicka en sista el-stöt till "själar" som tvekar att gå över till den andra sidan? Som en själslig "ko-fösare" i ett av kroppens/själens säkerhetssystem?

Eller är det som en egyptisk "Vägning av själens godhet " som sker under några sekunder? De som inte lärt sej läxan skickas tillbaka till jordelivet för att lära sej mer om att göra gott i världen, tänka rena tankar och göra goda gärningar?

Nåt ditåt skulle jag tro, då jag tror rätt så mycket på KARMA-principen, för att komma till ett gott ställe måste du bli god, annars platsar du inte där. Kan det vara nåt sånt, att man måste ge själen en godhets-vibration för att den ska kunna vistas i en god dimension?

MVH

/R.

Arvids tankar om tid och evighet blir lite konstiga. Om det inte finns tid så finns det ju heller ingen evighet. Att något skulle kunna hända om det inte finns någon tidsdimension är ju absurt. Det är ju tidsdimensionen som per definition gör att något kan hända/utspelas oavsett om det är tankar eller rent materiella händelser. Arvid kanske är felciterad.
Man skulle kunna leka med tanken att om själva tidsupplevelsen ändrade "takt" så skulle denna korta tid kanske nästan kunna upplevas som evig. Men det skulle inte hinna hända mer för det. Det skulle upplevas som i slowmotion.

MVH
Vilda tankar

Jag är nog inte ensam om att förvånas över den lilla forskning som skett kring döden. Alla kommer dit förr eller senare och det verkar nästan vara tabu att forska kring det största mysterie som vi levande varelser kan se runt om kring oss. Vad är döden? En samling celler som inte längre fungerar som en enhet, har jag hört. Men de flesta organ som finns i kroppen går att transplantera, så där går livet vidare.
Hjärnans totala inaktivitet, säger andra. Och ändå kan människor som ansetts vara "hjärndöda" vakna upp ur detta tillstånd. Rent vetenskapligt vet vi mer om universums födelse och det innersta i atomerna än vad vi vet om döden. Kanske vi inte vill veta. Religioner säger att vi har en själ, i vissa vetenskapssammanhang pratas om en litet lättare kropp i dödsögonblicket. Men vad innebär själva döden i sig. Om man tar bort sjukdomar och skador, så finns där kvar naturens inneboende klocka i alla organismer, som säger att cellkonfigurationen bara ska fungera i max si eller så många år. Allt för evolutionens skull. Om vi hittade dödsgenen eller ett sätt att stoppa t ex telomererna att förkortas, skulle vi då kunna undvika döden? Och- om vi någon gång i forskningsvärlden kunde se bortom döden, skulle vi vilja undvika döden. Nu vet vi att döden ska komma, dödsångesten gör att vi förtränger det faktumet och frågan är om inte det är dödsångesten som gör att det inte forskas mer på den första och sista gåtan för mänskligheten. Vill vi och vågar vi verkligen veta? Tänk om det bara är en "flatline" och Game over.

Pim van Lommel,M.D. redovisar egen och kollegors forskning kring NDU och dess konsekvenser, bl. a. för vård i livets slutskede, men också från ett mer filosofiskt perspektiv i "Conciousness beyond life, the Science of the Near- Death experience" (Harper Collins). Boken är en mycket intressant sammanfattning av forskningens nuvarande kunskap inom detta område.

Forskningen runt döden är tyvärr ganska utredd redan det vet nog dom flesta som hamnat i hjärnforskarnas gap. Och dom brukar kunna vissa finna EEG kurvor om man yttrar ordet hjärnforskning. Kanske därför media inte längre vågar vissa filmerna om hjärnforskningen som det gjordes på 80talet. Det vet ju Yrki.

För att nå tillståndet "evighet" behövs energi som frigörs i det som beskrivs ovan. Hjärnan har en on-funktion som används när medvetandet sätts på redan i livmodern och off-funktion när evighetsmedvetandet tar över det fysiskt bundna medvetandet. Detta är det rum- och tidsoberoende medvetandet som nämns av nobelpristagare Arvid Carlsson och som då inte längre är beroende av fysiska element. Somliga beskriver det oberoende medvetandet som andevarelser vilket är fel. Det är enbart frågan om ett medvetande fritt från handling , tid och rum. Alltså ingen andevarelse med vilja. Kanske ligger tanken närmare ett universellt medvetande, men det är enligt mig inte ett medvetande av den graden att man kan påverka eller planera. Det är snarare ett väntrum för att så att säga "sättas på igen" av för oss idag okänd anledning. Bara ett tillstånd av frihet från all materia, tid och rum vilket låter ganska bekvämt och ibland ganska lockande. Något behöver ju inte mätas eller vägas för att existera. Se bara på elektronen som ingen sett men vilken effekten av likväl går att bevisa eller kvarkar som inte kan ha någon vikt men som ändå måste finnas för att vi skall få ihop våra teorier. Vare sig det är si eller så är detta ett trevligt samtalsämne kanske inte vad bardisken men gärna vid poolen. Ove Törnemar

Intressant Ove! Vill veta mer. Kan du höra av dig till mig?

Jag satt vid en anhörigs sjukhussäng. Jag hade blivit uppringd från sjukhuset där de meddelade mig att hon hade stilla somnat in. Jag hade en ca 10 minuters färdväg till sjukhuset och grämde mig något oerhört att jag inte funnits vid hennes sjukhussäng den sista stunden.

När jag anlände till sjukhuset fick jag vänta en liten stund innan jag fick gå in till henne. Sköterskorna hade gjort i ordning henne, tänt ett ljus och lämnat mig ifred med henne. Jag satt och såg på det lilla ansiktet i sina lindor som sköterskorna hade satt dit runt hennes huvud och under hennes haka. Jag tänkte på hur fridfull hon såg ut nu när hon var befriad ifrån alla smärtor som cancern hade förorsakat henne.

Mina tankar flög verkligen hit och dit när minnena travdes om vart annat. Helt plötsligt var det som om den döda kroppen fyllde rummet med ett ljud som påminner starkt om när ström läckt ut, ett surrande som man kan höra när man går under stora kraftledningar ute i naturen. Ljudet blev allt högre och helt plötsligt var det som om det varvade upp sig. Jag fick en känsla av att hela väggen där fönster fanns helt försvann för en sekund och det här ljudet passerade ut i det fria, befriad från den döda kroppen. - Det må låta helt snurrigt men i samma ögonblick hade det hänt någon med den döda kroppen, att det bara var ett skal som lämnats kvar i sjukhussängen rådde ingen som helst tvekan om. HON var inte längre där och jag kände inombords något som inte gick att ta minste på hon var äntligen helt fri från den plågade kroppen. Efter den händelsen har jag totalt förändrat bilden på människokroppen och synen på döden.

Men det skulle ta ännu fler år innan jag verkligen insåg och förstod vad som hade hänt vid hennes dödsbädd. Nu förstår jag fullt ut att kroppen är verkligen energi och inte "kött och blod" som jag fått mig itutat ända sedan den dagen jag såg dagens ljus. Genom kvantfysiken har jag också förstått att energi aldrig kan utplånas bara omvandlas och den insikten fick jag efter att jag läst lite kvantfysik för att kunna förstå vad som egentligen händer i kroppens atomer. Anledningen till det var att min neurologläkare som hade skickat mig på MR, sa att han skulle ratta in mig på P 1 MR-dagen. Jag undrade vad han menade. Visste jag verkligen inte det, undrade han. Nej, svarade jag ärligt och då förklarade han för mig att det är kroppens egna atomer som sänder, att det är det som MR går ut på. Det fick mig att stega iväg och sluka ämnat kvantfysik.

Jag fick också den fulla insikten om att alla kvantfysiker och matematiker av högre graden när de nått tillräckliga insikter slutligen blivit djupt andliga, inte troende men just andliga. Det här försökte jag förklara för en av våra vänner vars pappa hade gått samma väg. Men den sonen var ännu inte mogen att ta in den kunskapen om sin far, som givit ut en massa matematiska böcker i England och förklarat de "det stora tingen" i dessa böcker. Jag hoppas att han en vacker dag kommer till insikt att hans far lämnat efter sig en guldgruva om livet självt.

Spännande läsning från er alla tack så mycket.

Tack för en Mycket intressant läsning av er alla!

Lägg till kommentar