Annons

Mats Malm: ”Att läsa tyst betraktades som konstigt”

I sin bok Poesins röster utforskar litteraturvetaren Mats Malm människans förhållande till texter när vi fortfarande läste högt.

Författare: 

Publicerad:

2012-10-17

Vad handlar din bok om?

– Den är ett försök att rekonstruera vad texter betydde förr i tiden. Tanken är att vi i dag är så bundna av skriftspråket att vi har svårt att förstå hur litteraturen lät förr i tiden, då man oftare läste högt och därför var uppmärksam på rösten, också när man läste själv. Fram till slutet av 1700-talet var högläsning väldigt vanligt, också när man satt ensam och läste. Det innebar att litteratur togs emot och uppfattades på ett helt annat sätt än i dag. Vi har helt enkelt blivit mycket snabbare på att läsa. Förr ljudade man sig igenom texterna, och det påverkade upplevelsen av litteraturen.

Vad innebar det?

– Tidigare tog texterna människan i besittning på ett annat sätt. Numera har det uppstått ett främlingskap, och vi riskerar att förlora viktiga aspekter av litteraturen.

Vad finns det för källor?

– Det finns många historiska källor som ger inblick i hur man läste. En av kyrkofäderna, Augustinus, berättar i sina skrifter från 300-talet om en av sina lärare som läste tyst. Detta uppfattades då som mycket konstigt. Sådana inblickar hjälper oss att förstå läsningens historia.

När skedde förändringen?

– Under 1700-talet börjar den muntliga kulturen försvagas, och läsningen sker tyst i större utsträckning. Då börjar man också läsa större mängder texter. I dag läser vi extremt mycket – och ögnar vant igenom stora textmängder.

Har du något exempel på hur läsningen har förändrats?

– Under antiken var retoriken ett viktigt element för att lära sig tala njutbart och övertygande. Men alltför njutbart tal förknippades med kvinnlighet. Detta i sin tur påverkade synen på poesi.

Hur då?

– Jo, rim, till exempel, som vi i dag ofta anser njutbart, kunde uppfattas som omoraliskt. Att tala njutningsfullt var alltså syndigt. Detta aktualiserades under 1600-talet när en svensk litteratur skulle byggas upp. Georg Stiernhielm, som brukar kallas den svenska skaldekonstens fader, arbetade hårt för att visa att svenskan var ett manligt och hårt språk. Dikten Hercules skrevs i denna anda. Denna dikt handlade mycket om språket. Stiernhielm var ambivalent till det njutbara i sitt språk, och det blir särskilt tydligt när man betänker att han levde i ett tidevarv som var betydligt mer muntligt än vårt.

Hur har du bedrivit din forskning?

– Jag utgick från just Georg Stiernhielm och hans diktverk Hercules, och stötte på uttalanden i hans samtid om hur dikter kunde vara ”sminkade” eller ”ha muskler” och liknande. Det handlade förstås om rim och klanger i orden, ordens kropp kan man säga. Och där fanns en tydlig moralism som handlade om språkbruket. Det fanns också en tydlig syn på könsrollerna i detta, nästan en rädsla för att förlora sitt kön om man inte kunde upprätthålla ett manligt språk.

Läser vi för snabbt i dag?

– Ja, absolut. Vi producerar böcker snabbare och snabbare, och vi läser mer och mer. I dag läser vi sällan texter mer än en gång. Vi konsumerar dem på ett nytt sätt – historiskt sett. Tidigare hade man kanske bara en handfull böcker som man fick läsa om och om igen. Ofta högt.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar