Annons
Gruvornas miljöpåverkan väcker starka känslor

Har du tankar och idéer om det du just läst? Mejla mig: patrik.hadenius@fof.se

Gruvornas miljöpåverkan väcker starka känslor

Författare: 

Publicerad:

2013-03-26

Jag vill be om ursäkt. I förra numret av Forskning & Framsteg publicerade vi en artikel om några av gruvnäringens negativa miljöeffekter. Flera branschföreträdare har reagerat negativt på texten och hört av sig.

En av dem som skrivit är det statliga gruvföretaget LKAB:s kommunikationsdirektör Lotta Fogde. Hon tycker att texten är ovärdig Forskning & Framsteg och vill att vi låter en seriös skribent som drivs av nyfikenhet snarare än politisk övertygelse skriva om utvecklingen i denna bransch.

Ulf B. Andersson, som är geolog vid LKAB, har också hört av sig. Han tycker att artikeln är ett lågvattenmärke och ”[...] enormt snedvinklad. Den ser snarast ut att vara ett beställningsjobb av Greenpeace eller Naturskyddsföreningen, eller likn. organisation, eller att författaren själv har en politisk agenda.”

Fler kommentarer finns på brevsidan på nästa uppslag, och på vår webbplats fof.se.

Jag välkomnar dessa brev, även om en del av dem har en tendens att vara lika svepande i sina formuleringar, som de anklagar artikeln för att vara. I något brev listas punkter som skribenterna anser vara sakfel. Men enligt min bedömning handlar det i en del fall om olika perspektiv och tolkningar. Världen är inte svart eller vit, utan består av många nyanser av grått.

Det finns ändå två skäl till att jag vill be om ursäkt. Dels har vi varit otydliga med vem som skrivit artikeln, dels har vi varit otydliga med att detta inte är en fullständig redogörelse för gruvindustrins verksamhet.

Artikelförfattaren, Elin Lundström, är doktorand vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet. Det borde vi förstås ha angett intill artikeln. Hon är född och uppvuxen i Vittangi, i Kiruna kommun, och därmed bekant med de diskussioner och konflikter som finns omkring gruvnäringen.

Artikelns rubrik var ”Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida”. Med detta menar vi att gruvindustrin har stora förtjänster, den är lyckad, men det finns också negativa miljökonsekvenser, och nu avser vi belysa just dem. Rubriken ska alltså läsas som att det inte är en heltäckande artikel om gruvindustrins för- och nackdelar, det är en uppräkning av ett antal hittills inte så uppmärksammade miljöeffekter.

När det gäller kontroversiella och politiskt känsliga frågor, som svensk gruvdrift, kan man antingen låta alla företrädare få ge sina bästa argument i en och samma artikel, eller så kan man anta att läsarna har fått läsa tillräckligt om den ena sidans argument. Gör man det senare är det av största vikt att läsarna förstår att det inte är en allsidig artikel.

Vi har genom åren publicerat flera artiklar om gruvindustrin och dess framgångar. Jag var själv nere i LKAB:s malmgruva i Kiruna år 2005 och skrev om de ekonomiska och tekniska framgångarna. Rubriken var ”Den trådlösa gruvan” och reportaget blev till en hyllning av smart svensk ingenjörskonst. Den gången hade miljörörelsen kunnat höra av sig när det gäller textens ensidighet.

De som har hört av sig den här gången är samtliga verksamma inom gruvnäringen, eller finansierade av den. Jag respekterar deras åsikter och välkomnar som sagt en diskussion. En så stark och framgångsrik industri, som dessutom vill expandera, får tåla att verksamheten blir omskriven. Vi ska fortsätta anstränga oss för att beskrivningarna ska vara så tydliga som möjligt.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Hadenius gör en pudel!
Hadenius vrider sig som en mask och försöker bortförklara sitt klumpiga agerande som redaktör för en (tidigare) ansedd populärvetenskplig tidskrift. Han vill be om ursäkt för att han inte varit tydlig med vem som skrivit artikeln. Det är riktigt, medvetet eller slarv, bra att det klargörs (jag fick dra fram informationen...). Han vill också be om ursäkt för att han inte varit tydlig med att artikeln 'inte är en fullständig redogörelse för gruvindustrins verksamhet'. Häpnadsväckande! Det är ingen redgörelse alls, bara tendensiösa påhopp! Det han ber om ursäkt för är allstå fel saker och inte det som är det stora felet med artikeln och publiceringen, som jag försökt förklara i mina tidigare inlägg (se kommentarsfälten till artikeln). Det handlar om en redaktörs omdöme att publicera en artikel som saknar minsta vetenskaplig förankring och som utesluter all fakta till förmån för ensidig propaganda. Dessutom, under förespegling att det rör sig om vetenskap under rubriken 'miljövård', skriven av en person som långt ifrån besitter tillräcklig kunskap inom området (om det räcker med att man är född i trakten, så borde ju jag få skriva om miljövård i västra Värmland...). Borde inte en skicklig vetenskapsredaktör ha genomskådat ett sådant artikelinnehåll? Eller var Lundström inbjuden att skriva en artikel i ett ämne hon inte behärskar (och som hon ville vinkla kraftigt)? Än värre redaktörsinkompetens i så fall. Vi har inte fått några svar på dessa grundläggande frågor kring publiceringen. Hadenius skriver att det handlar om 'olika perspektiv och tolkningar', medan jag har försökt visa att det först och främst handlar om att vara saklig när man utger sig för att skriva populärvetenskap. Eller, är det möjligen så att om ämnet är 'miljövård' krävs ingen saklighet och vetenskaplig grund för innehållet? Hur skulle det se ut om man resonerade så inom andra vetenskapsgrenar...? Längre ner i redaktörens svar får man intrycket att han tolkar artikeln som en debattartikel: 'det inte är en heltäckande artikel om gruvindustrins för- och nackdelar, det är en uppräkning av ett antal hittills inte så uppmärksammade miljöeffekter'. Resten av hans inlägg visar att det faktiskt rör sig om en debattartikel! I så fall skulle den ha redovisats som en sådan och inte som skenbar populärvetenskap! Men även av en debattartikel bör man kräva ett minimum av saklighet - åtminstone i en tidskrift av FoFs (f.d.) kaliber. Den här typen av artiklar och debattnivåer är sådant man förväntar sig i kvällspressen... Om detta är den nya nivån hos FoF borde även gruvindustrins företrädare få lov att skriva en artikel om situationen i miljörörelsen. Det är uppenbart att Hadenius fortfarande inte förstår problemet, utan vill sticka huvudet i sanden. Kanske beror det på att han inte är naturvetare och saknar forskarutbildning och därför inte skolats i de kvalitetskrav man bör ställa på (populär)vetenskap? Man undrar ju hur de vetenskapliga organisationer som står bakom stiftelsen FoF ställer sig till en dylik utveckling av den tidskrift de stöder...? Hur som helst, behöver läsarna av FoF en rejäl ursäkt för de rätta sakerna i samband med detta klavertramp till publicering. Om detta inte sker, kommer jag att säga upp min över 30-åriga prenumeration.
Ulf B. Andersson

Det är inte lätt att bemöta ett inlägg som detta. Eftersom Ulf B Andersson och jag inte är överens kan jag ju inte be om ursäkt och ta avstånd från artikeln. Jag ska försöka förklara varför.

Ulf anser att den ursprungliga artikeln bara består av "tendensiösa påhopp", "saknar minsta vetenskapliga grund" och "utesluter all fakta till förmån för ensidig propaganda". Men det är ju inte sant. Artikeln innehåller många faktapåståenden, och även om det förekommer några faktafel, är de flesta faktapåståenden inte felaktiga. Där förekommer flera citat med värdeomdömen, men dessa är tydligt hänvisade till dem som citeras. Artikeln innehåller ingen påvisad propaganda och inga påhopp.

Som jag skriver i min ledare har jag en positiv grundinställning till gruvindustrin, den är framgångsrik och viktig för Sverige. Men det betyder inte att den är helt fri problem, och inte att den inte kan bli ännu bättre. Därför har vi, högst medvetet låtit en forskare, en miljövetare, skriva en artikel där flera problem räknas upp. Det borde inte vara kontroversiellt. Att Ulf B Andersson inte har förtroende för en miljöforskare vid Stockholms universitet får stå för honom. Att han inte tycker att jag kan bedöma naturvetenskap eftersom jag läst språkvetenskap får också stå för honom.

Jag tycker också att det är svårt att förstå kritiken att vi inte tar detta på allvar. Vi har publicerat en ledare där jag ber om ursäkt och vi ger plats för flera kritiska inlägg. Ändå heter det att jag inget förstått och att jag sticker mitt huvud i sanden.

Jag vill därför återigen säga så tydligt jag kan att jag tar kritiken på mycket stort allvar. Jag har tillsammans med redaktionens fackredaktörer försökt sätta mig in i Ulf B Anderssons argument, hans lista med påstådda sakfel och hans anklagelser mot mig och artikelförfattaren. Det har lett till att jag bett om ursäkt på några punkter, men att jag vidhåller att vi gjort rätt på andra. Jag har också försökt göra det så sakligt och seriöst som möjligt. Mer än så kan jag inte göra.

Lägg till kommentar