Gruvornas miljöpåverkan väcker starka känslor

Jag vill be om ursäkt. I förra numret av Forskning & Framsteg publicerade vi en artikel om några av gruvnäringens negativa miljöeffekter. Flera branschföreträdare har reagerat negativt på texten och hört av sig.

En av dem som skrivit är det statliga gruvföretaget LKAB:s kommunikationsdirektör Lotta Fogde. Hon tycker att texten är ovärdig Forskning & Framsteg och vill att vi låter en seriös skribent som drivs av nyfikenhet snarare än politisk övertygelse skriva om utvecklingen i denna bransch.

Ulf B. Andersson, som är geolog vid LKAB, har också hört av sig. Han tycker att artikeln är ett lågvattenmärke och ”[…] enormt snedvinklad. Den ser snarast ut att vara ett beställningsjobb av Greenpeace eller Naturskyddsföreningen, eller likn. organisation, eller att författaren själv har en politisk agenda.”

Fler kommentarer finns på brevsidan på nästa uppslag, och på vår webbplats fof.se.

Jag välkomnar dessa brev, även om en del av dem har en tendens att vara lika svepande i sina formuleringar, som de anklagar artikeln för att vara. I något brev listas punkter som skribenterna anser vara sakfel. Men enligt min bedömning handlar det i en del fall om olika perspektiv och tolkningar. Världen är inte svart eller vit, utan består av många nyanser av grått.

Det finns ändå två skäl till att jag vill be om ursäkt. Dels har vi varit otydliga med vem som skrivit artikeln, dels har vi varit otydliga med att detta inte är en fullständig redogörelse för gruvindustrins verksamhet.

Artikelförfattaren, Elin Lundström, är doktorand vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet. Det borde vi förstås ha angett intill artikeln. Hon är född och uppvuxen i Vittangi, i Kiruna kommun, och därmed bekant med de diskussioner och konflikter som finns omkring gruvnäringen.

Artikelns rubrik var ”Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida”. Med detta menar vi att gruvindustrin har stora förtjänster, den är lyckad, men det finns också negativa miljökonsekvenser, och nu avser vi belysa just dem. Rubriken ska alltså läsas som att det inte är en heltäckande artikel om gruvindustrins för- och nackdelar, det är en uppräkning av ett antal hittills inte så uppmärksammade miljöeffekter.

När det gäller kontroversiella och politiskt känsliga frågor, som svensk gruvdrift, kan man antingen låta alla företrädare få ge sina bästa argument i en och samma artikel, eller så kan man anta att läsarna har fått läsa tillräckligt om den ena sidans argument. Gör man det senare är det av största vikt att läsarna förstår att det inte är en allsidig artikel.

Vi har genom åren publicerat flera artiklar om gruvindustrin och dess framgångar. Jag var själv nere i LKAB:s malmgruva i Kiruna år 2005 och skrev om de ekonomiska och tekniska framgångarna. Rubriken var ”Den trådlösa gruvan” och reportaget blev till en hyllning av smart svensk ingenjörskonst. Den gången hade miljörörelsen kunnat höra av sig när det gäller textens ensidighet.

De som har hört av sig den här gången är samtliga verksamma inom gruvnäringen, eller finansierade av den. Jag respekterar deras åsikter och välkomnar som sagt en diskussion. En så stark och framgångsrik industri, som dessutom vill expandera, får tåla att verksamheten blir omskriven. Vi ska fortsätta anstränga oss för att beskrivningarna ska vara så tydliga som möjligt.