Annons

De milda vintrarna gör att det bildas ett förrädiskt islager närmast renlaven, som är så kraftigt att renarna inte kommer åt sin mat. Varje år är renarna nära att svälta ihjäl. Utan stödutfodring hade de inte klarat sig.

Bild: 
Linn Bergbrant

Samer hjälper klimatforskare

Det allt varmare klimatet orsakar stora problem för renskötseln i Lappland. Tillsammans med klimatforskare ska renskötande samer nu försöka förutspå den framtida utvecklingen.

Författare: 

Publicerad:

2017-02-06

Renarna behöver ha tillgång till stora ytor och konkurrensen om markanvändningen hårdnar. I åratal har renskötande samer utanför Kiruna bevakat sin rätt gentemot gruvbolag, skogsbruk, vindkraft och vattenkraft. Men nu är det inte gruvbolagen som skrämmer Niila Inga, ordförande i Laevas sameby. De senaste åren är det något helt annat som har utgjort det tveklöst största hotet.

– Mot gruvetableringar och nya vindkraftverk kan vi alltid protestera, om vi så tvingas till handgripligheter. I värsta fall kan vi kedja fast oss på vägen. Mot klimatförändringarna går det inte. Jag kan inte säga nej. Jag kan inte protestera, säger Niila Inga.

För tio år sedan frös marken när det blev höst, och så småningom föll snön. Därefter höll kylan i sig ända fram till våren. Men så ser det inte ut längre. Niila Inga berättar att höstarna numera består av en blöt dimma. Marken hinner inte frysa innan snön kommer och då bildas ett islager som gör att renarna inte kommer åt sin mat. När betet är inlåst i marken riskerar renarna att svälta ihjäl.

Niila Inga fick lära sig allt han behövde veta om renskötsel av sin pappa. Pappan hade i sin tur lärt sig av sin pappa. I generationer har de renskötande samerna ärvt kunskaper om djuren, fjällmiljön och vädret.

– Men nu händer det så mycket konstiga grejer som vi aldrig sett tidigare. Jag kan inte fråga min pappa vad jag ska göra, för han har aldrig upplevt det här. Vi måste lära oss allting på nytt. Vad är rätt? Hur får jag renen att överleva? Det är ingen som vet, säger Niila Inga.

 Cirka sju mil väster om Kiruna, alldeles intill Kebnekaise, ligger Tarfala forskningsstation. Hit går inga bilvägar. De sista milen måste man i stället vandra, skida eller åka skoter. Längs vägen passerar vi flera av samebyarnas renar och ju högre upp vi kommer, desto tjockare blir snötäcket. Till sist urskiljer vi nio röda byggnader inramade mellan höga och spetsiga bergstoppar. Här bedrivs avancerad klimatforskning, och mest känt är Tarfala för sin glaciärforskning. Resultaten används bland annat som underlag till FN:s klimatrapport.

– Nu har vi hållit på med våra mätningar i drygt 70 år, men under alla de här åren har egentligen ingen forskning kommit lokalbefolkningen till gagn. Ofta forskar man bara om – inte med – samerna. Vi bestämde oss för att ändra på det, säger Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet och föreståndare för Tarfala.

Hon går fram till en fyrkantig låda med en snurrande mätare längst upp. Det är en väderstation. I samarbete med renskötare från Laevas och Girjas samebyar har klimatforskarna placerat ut fyra sådana väderstationer på platser där renarna brukar röra sig. Varje morgon får renskötarna uppdaterad information om temperatur, nederbörd, luftfuktighet och vind – uppgifter som underlättar renskötarnas vardag, men som också används i forskningssyfte. Flera av renarna är dessutom utrustade med gps-sändare. Med siffrornas hjälp ska forskare och renskötare gemensamt ta reda på hur renarnas rörelsemönster förändras i takt med klimatförändringarna. På sikt ska modellerna också användas för att förutspå framtidens väder.

– Vi samlar både vetenskap och traditionell kunskap. I vinter hoppas vi på att kunna dra de första slutsatserna, säger Ninis Rosqvist.

Dick Kasperowski är forskare i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Han har intresserat sig för medborgarforskning, som bedrivs med hjälp av allmänheten. Tack vare billiga men vetenskapligt godkända instrument kan kunniga personer i dag göra stora insatser i olika forskningsprojekt. Det tycker Dick Kasperowski är en intressant utveckling.

– I början var det väldigt ambivalent. Forskare som använde sig av data som de samlat in med hjälp av icke-forskare ville inte alltid berätta det. I dag är verktygen så pass bra att det inte är något konstigt alls. Det gäller bara att verkligen prata med varandra och bestämma tydliga riktlinjer. Det finns en enorm potential i detta och renprojektet känns som ett lysande exempel. Det är väldigt intressant att den lokala kunskapen, som har traderats i hundratals år, plötsligt inte längre kan hjälpa samerna. Förhoppningsvis kan vetenskapen hjälpa till att fylla det glappet, säger Dick Kasperowski.

Renskötaren Niila Inga är försiktigt positiv till klimatforskningsprojektet. Han upplever att varken politiker eller företagsledare lyssnar på samerna, men hoppas att det ska bli ändring på det nu.

– Hela ekosystemet är kraftigt i gungning. Om det budskapet kommer från forskare och inte bara från oss så kanske det tas på större allvar, säger Niila Inga.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar