Databas ska stoppa forskarfusk
Fuskankagade forskare säger ofta att deras originaldata tyvärr har försvunnit. Nu kommer krav på databaser för att stoppa undanflykterna.
– Det vanligaste försvaret i fall som handlar om forskningsfusk är att originaldata finns på en hårddisk som har blivit stulen, försvunnit eller brunnit upp, säger Hans Wigzell, forskare i immunologi och tidigare rektor för Karolinska institutet.
Han anser att universiteten måste bygga upp heltäckande journalsystem av samma typ som vården. Där ska alla mätvärden föras in så att det framgår vem som har gjort vad vid en given tidpunkt. Och inget ska kunna ”snyggas till” i efterhand.
Chefredaktören för den vetenskapliga tidskriften Nature, Philip Campbell, håller med.
– Heltäckande databaser med laboratoriernas rådata behövs för att bekämpa fusk, men också för att reda ut andra oklarheter.
En av Sveriges mest omfattande utredningar om forskningsfusk gäller Suchitra Holgersson, professor i transplantationsbiologi vid Göteborgs universitet. Hon arbetade tidigare på Karolinska institutet och blev anklagad för att ha hittat på resultat. För drygt två år sedan konstaterade en expertgrupp vid Vetenskapsrådet att hon gjort sig skyldig till mycket grov oredlighet.
Men i oktober i år blev hon friad av Centrala Etikprövningsnämnden, som menar att det inte finns bevis för att hon verkligen har fuskat.
– Med ett ordentligt system för att bevara alla originaldata hade vi sluppit den soppan, säger Hans Wigzell.
Karolinska institutet testar elektroniska loggböcker i begränsad omfattning. Frågan om en heltäckande databas kommer att hamna hos institutets nästa dekan som ska utses inom kort.
Philip Campbell tror att alla ledande universitet i framtiden kommer att en central databas för originaldata. Men han vågar inte säga när, eftersom juridiken är komplicerad. Vem ska äga alla data som forskare dag efter dag matar in. Forskarna själva? Universitetet? Eller kanske forskningsfinansiären? Och vad händer när en forskare flyttar till ett nytt universitet?
Trots svårigheterna hör Hans Wigzell till den växande skara som menar att reformen är oundviklig. Han anser att dagens situation innebär att forskare kommer undan med bortförklaringar lika tunna som klassikern ”hunden åt upp mina läxor”.
