Annons

forskare kontra lärare

Författare: 

Publicerad

2007-06-04
Nyss utlystes en halvtids adjunktstjänst i fysik vid Stockholms universitet.Adjunktstjänster inom ett ämne där det kryllar av disputerade forskare och lärare som vill ha tillsvidareanställningar måste vara kontroversiella. Att dessutom utlysa dem på halvtid ger lite utrymme för den kommande läraren att hinna göra någon forskning inom ramen för sin anställning. Det finns en klar fara i att dela upp universitetslärare i sådana som forskar och sådana som undervisar. Högskolan ska leverera undervisning på vetenskaplig grund - och god universitetsundervisning kräver en koppling till modern forskning. Universitetslärare utan forskningstid borgar inte för detta.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Du kanske även vill läsa:

Kommentarer

Själv tycker jag att det verkar vara en bra idé att ha mer skillnad mellan forskning och undervisning på högskola/universitet. Det finns alltför många forskare som ogillar undervisning, och dessutom är dåliga på det (eller bara inte bryr sig).Om högskolor och universitet hade tjänster som nästan uteslutande var tillägnade undervisning skulle det kanske vara ett steg mot att göra undervisning till en värdig syssla på högskolor, istället för något som de som fick avslag på sina ansökningar får ägna sig åt. Det skulle också bidra till att bygga upp pedagogiskt arbete på riktigt, istället för att det är något som isolerade entusiaster ägnar sig åt.Låt professionella undervisare ta hand om grundkurser, och låt forskare vara gästföreläsare eller ta hand om doktorandkurser!

Jag håller med Jesper Sollerman om att det är viktigt att försöka få bort rena undervisningstjänster från universiteten. I Sverige är det vanligt med lektorer eller adjunkter som i praktiken inte hinner med att forska. Jag vet, jag hade själv tidigare en sådan tjänst i Uppsala. Tjänsterna är därför inte attraktiva men i de flesta ämnen kryllar det av disputerade, som Sollerman påpekar för fysiken, och man får ändå bra sökande eftersom det inte finns något alternativ för den som vill hålla sig kvar inom den svenska universitetsvärlden. Internationellt sett är det ett ovanligt system med rena undervisningstjänster, i alla fall på forskningsuniversitet. Det bryter med det Humboldtska idealet om "enhet av undervisning och forskning", dvs alla universitetslärare skall både forska och undervisa. "Johan" har fel som hävdar att en ännu tydligare uppdelning mellan undervisande och forskande personal skulle "göra undervisning till en värdig syssla på högskolor". Min erfarenhet från system utan lektorer och med professorer som både forskar och undervisar (USA och Tyskland) är entydig. Om alla forskare också har undervisning i sin tjänst så får undervisningen mycket högre status än i Sverige, där det gäller att försöka komma undan undervisningen. I t.ex. det tyska systemet har professorer normalt 8 eller 9 timmars undervisning per vecka (under terminstid, 30 veckor per år) i sin tjänst. Lektorer finns inte. Det är inte helt ovanligt att en professor är minst lika känd för sina lysande föreläsningar som för sin forskning. Det verkar heller inte vara så att bra forskare är dåliga på eller ointresserade av undervisning. Har man undervisning i tjänsten så blir det en del av att göra ett bra jobb att också sköta sin undervisning så bra som möjligt. Lennart Olsson, Zoologiprofessor med 8 veckotimmars undervisning i tjänsten, Jena, Tyskland.

Lägg till kommentar