Annons

Vem man är och vad man gör

Författare: 

Publicerad

2013-07-18

Det ständiga talet om alla människors lika värde skaver så att jag måste återkomma till ämnet. Det var naturligtvis på tapeten även under årets Almedalsvecka, där Elisabeth Sandlund, kristen publicist, sa så här:

Att varje människa, rik, fattig, man, kvinna, ung, gammal, frisk, sjuk, flykting … har samma människovärde beror bara på en enda sak: vi är skapade av Gud till hans avbild.

Det finns en logik i detta. Om det finns en enda gud och om denne har skapat människan till sin avbild, så får människan ett alldeles speciellt, oändligt högt värde. Emellertid krackelerar slutsatsen om en premiss är felaktig. Så denna speciella gudstro är en bräcklig grund att bygga människovärdet på, när allt fler inte längre tror på en personlig gud som har skapat världen och människorna. Icke desto mindre är det som Sandlund sa den rimligaste motiveringen till att just människor – alla människor från Hypatia till Hitler – skulle ha ett speciellt värde, lika stort oavsett hur de beter sig.

Mer ska jag inte säga nu om begränsningen av detta tänkta värde till arten människa. Jag ska inte heller gå in på frågan huruvida människovärdet bara gäller födda människor eller också foster och embryon. Det senare vore annars - utifrån ett skaparperspektiv – högst relevant att anta.

I stället vill jag något skärskåda tänkbara biverkningar av talet om alla (födda) mänskliga individers lika värde. Tanken är god och har sitt sekulära ursprung långt före kristendomen, i grekisk filosofi. Exempelvis tog Erathostenes på 200-talet f.Kr., mest känd för att ha beräknat jordens omkrets, avstånd från uppdelningen av människor i greker och icke-greker, där de förstnämnda hade ett speciellt värde. Här är icke jude eller grek, sa han flera hundra år före Paulus.

I modern tid har upplysningsidéerna gjort upp med att människor skulle vara olika mycket värda beroende på sitt ursprung, framför allt sin klass. I Frankrike predikade man frihet, jämlikhet, broderskap. Så småningom fick man upp ögonen även för kön och ras som egenskaper utan moralisk relevans. Alla, oavsett varifrån de kom, skulle ha samma livschanser, ett uttryck som Stefan Löfven använde i sitt Almedalstal.  

Ett problem med talet om alla människors lika värde är att det kan ursäkta vilket uppförande som helst. Mördaren blir lika mycket värd som mordoffret. Talibanerna som försökte mörda Malala Yousafzai i Pakistan är, bara för att de är människor, lika mycket värda som hon. Är detta rimligt? Talibanerna är enligt min mening värda att straffas, medan Malala är värd alla hyllningar och allt stöd hon kan få. Däremot borde båda parter ha samma livschanser. Det var just detta Malala kämpade för, när hon blev attackerad och nästan dödad. Hon hävdade att även flickor skulle få gå i skolan. Denna livschans ville talibanerna ta ifrån henne och andra flickor, bara därför att de var födda som flickor. En sådan uppfattning vänder sig både sekulär och modern kristen etik mot; alla ska ha samma livschanser.

Men det finns ett par saker i Jesu förkunnelse, med bäring på mänsklig samlevnad, som är värda att syna. Han predikade att vi, om vi blir slagna på den ena kinden, ska vända andra kinden till. Detta är en undfallenhet som inte kan tillämpas särskilt många gånger utan att leda till kaos. Jämför detta med teorin om reciprok altruism som Robert Trivers, William Hamilton och Robert Axelrod har presenterat. Den är mest känd som Tit-for-tat och beskrivs så här av filosofen Janet Radcliffe Richards i hennes bok Human Nature after Darwin:

Var trevlig mot andra vid första mötet och, efter det, svara direkt på det de gör mot dig: trevlig mot trevlig, otrevlig mot otrevlig. Den viktiga poängen, om man ser på altruismens evolution, var att detta var en mer inflytelserik strategi än de otrevligare, de uppriktigt själviska, eftersom den kunde få fördelarna av samarbete samtidigt som den kunde hålla bedragare på avstånd.

Att hålla bedragare, sådana som utan rimligt motiv åker snålskjuts, på avstånd är viktigt för hållbara relationer. I det sammanhanget kan man också ifrågasätta ett annat Jesusord, det där han säger att de som börjar arbeta i elfte timmen ska ha samma betalning som de som har arbetat hela dagen. Nu var ju detta en liknelse som skulle visa att en människa kan bli frälst även om hon blir det först på sin dödsbädd, och det är kanske en annan sak än vad en bokstavlig läsning av berättelsen visar. Men om man nu väljer att tolka det hela bokstavligt, så skulle det betyda att det är rättvist att alla får samma lön och förmåner, oavsett hur mycket de själva har bidragit; de har ju samma värde.

Tit-for-tat kan förklara varför evolutionen har frambringat altruism och inte enbart själviskhet. Evolutionen får förstås inte bli en vägledning för hur vi bör leva. I så fall skulle kvinnor föda barn vartannat år från 15 till 45 års ålder, och det tror jag ingen kvinna vill om hon själv får välja. Men vi bör åtminstone känna till evolutionen, för under vår långa förhistoria har den visat sig ha frambringat en del smarta lösningar på undermedveten nivå. Reciprok altruism är ett exempel, och den uppstod långt före människan.

Det är viktigare vad vi gör än vilka vi är! Talet om ett lika stort värde som tillkommer alla bara för att de är människor passar kanske bra i en religiös kontext. I övriga samhället fungerar allas lika livsmöjligheter, likhet inför lagen och Tit-for-tat bättre. 

Kommentera:

10

Dela artikeln:

Kommentarer

Det finns ingen anledning varför tanken om människors lika värde skulle betyda att folk inte kan få sitt straff. Även om du får 20 års fängelse, får betala en p-böter eller blir tvingad att diska av dina föräldrar så kan du fortfarande ha kvar ditt människovärde. Det är ideologier för olika människovärde som har använts som ursäkt för de flesta och mest groteska brott mot mänskliga rättigheter.

Jag håller definitivt med dig om att det är viktigare vad vi gör än vilka vi är. Därför borde vilka vi är vara ointressant och vi borde dömas utifrån vad vi gör. Så är dock sällan fallet. Många döms för vilka de är (ålder, färg, sexualitet, kön, brottsling, bakgrund) istället för vad de gör. Det är ju det som är grunden i hela problemet med Malala och för andra i hennes situation: just att folk inte tillskriver alla människor lika värde utan tycker att små flickor inte har rätt att gå i skolan. Det är ju just bristen av insikt om alla människors lika värde som ligger bakom det du reagerar på och upplever som orättvist.

Propagerar man för människor olika värde propagerar man (omedvetet eller medvetet) därför också för en ojämlik och ojämställd värld, där några utifrån vad som bedöms som dåligt ("vara kvinna", "vara taliban", "vara ond" what ever) också behandlas sämre. Reagerar man mot det som Malala varit utsatt för måste man (för att ej uppleva kognitiv dissonans) också stå upp för ALLA människors lika värde.

Tyvärr har jag inte sett detta förrän i dag, men mitt korta svar är följande: Jag förstår att tanken är god när man talar om alla människors lika värde. Men att upprepa detta mantra har såvitt jag vet aldrig hjälpt någon som blir illa behandlad av andra som också är lika mycket värda. Vi måste vara betydligt mer konkreta när vi talar om vilka handlingar som är oacceptabla.

Jag bör nog tillägga följande:

Martin Luther King är en ikon för mänskliga rättigheter, men han svängde sig inte med klichéer utan talade klarspråk. I hans mest kända tal, I have a dream, finns följande passage:

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

Skillnader i härkomst eller utseende får således inte vara viktigt, men det får däremot skillnader i karaktärsegentskaper.

Det jag citerade i början av mitt blogginlägg, att det lika människovärdet beror på en enda sak: vi är skapade av Gud till hans avbild, bör uppmärksammas mer. Här handlar det helt och hållet om härkomst, gudomlig härkomst.

Vad innebär en sådan proklamation för alla dem som tror att människan, liksom andra levande varelser, har formats av evolutionen? Saknar de ateister och agnostiker, som bekänner sig till tron på ett lika stort värde hos alla människor, trovärdighet? Och hur är det med mänskliga fosters och embryons lika värde?

Kanske måste jag skriva en hel bok om detta ämne, eftersom det är så outrett. Får fundera på den saken.

Vem är satt att döma över andras värde? Makten.
Vem mäter nyttan? Makten.
Hur bevisar du filosofiskt att makten har rätt? Med axiomet makt ger rätt.
Att försöka visa med filosofiska sakargument att det är rätt med ekonomisk ojämlikhet och att det rådande etablissemangets smak är sanningen om den goda konsten är säkert populärt hos Makten men kommer inte att leda framsteg mot en bättre värld. Skriv inte en så värdelös bok.

Nej, jag ska inte skriva någon bok om detta, men det beror på mitt hälsotillstånd. Annars skulle den boken behövas, just för att motverka sådana feltolkningar som t.ex. den du gör.

Om mina barns värde skulle ligga i vad de gör skulle också min kärlek till dem vara beroende av vad de gjorde, men då skulle min kärlek inte vara villkorslös, vilket kärleken är. Kärleken faller alltså om jag måste prestera för att få den, eftersom den då inte är villkorslös. Därför har mina barn samma värde för mig för jag älskar dem villkorslöst, men det betyder inte att jag älskar allt de gör. Mina barns värde ligger alltså inte i vad de gör utan att de är mina älskade barn. På samma sätt är det med Gud. Gud älskar även mördaren och vill honom eller henne väl, men han hatar det mördaren har gjort. Gud ställer inga villkor för sin kärlek, utan hans kärlek är villkorslös.

Om vi tror att vi måste förtjäna kärlek så kommer vi aldrig att uppleva den, för då blir det kärleksfulla beteendet som riktas mot mig som en lön för det jag gjort. Vem känner kärlek av sin chef när han betalar lönen för ditt arbete? Kärleken är en oförtjänt gåva som inte skulle vara kärlek om den berodde på vad jag gjort.

Ja, så kan man ju säga. Men Martin Luther King ville att hans barn skulle bedömas efter sin karaktär, inte efter att de var just hans barn.

Vad Gud beträffar så visar han sin kärlek på ett lite konstigt sätt. Utan att ingripa låter han sina barn bli torterade och fara allmänt illa. Många är hemlösa och många får gå hungriga. Kanske kan de trösta sig med att Guds vägar är outrannsakliga?

Visst kan jag säga ifrån till mina barn efter deras karaktär, men deras värde eller min kärlek påverkas inte av deras karaktär. Det är en stor och viktig skillnad.

Här på jorden är det vi människor som råder och inte Gud. Vi har fått makt av Gud att förvalta men vi missbrukar makten och vi har alla begått brottet trolöshet mot huvudman. Vi ska tjäna varandra i kärlek, men så ofta tjänar vi oss själva i egoism. Det är det vi ser resultatet av. Gud är kärlek och där kärlek råder där råder Gud, så han är långt ifrån overksam.

Avbild av Gud? Den som är mer lik Gud än andra, bör då ha högre värde. Gud är stor, och jag har skor i storlek 48, alltså är jag ... Nej, jag tror att jag gick lite vilse där.

Jag skrev till inlägget "Med Gud på sin sida" en kommentar, som ännu inte godkänts (Jag råkade kanske skicka två ex. Kanske nr två blev bäst.). Jag förklarar där begreppet kaosgud, och påpekar att Bibelns Gud tycks vara en sådan. Filosofiskt är Kaos det som inte är beräkneligt, alltså det oförutsägbara.

Motsatsen är Kosmos. Där antogs de kosmiska makterna skapa en beräkningsbar och därför förutsägbar logisk ordning. Kosmos är deterministiskt till skillnad från Kaos.

Den fria viljan är därför ett kaosfenomen. Likaså värderingar, sköna konster, moral, kärlek, samvete och fantasi. Logiken hör däremot till Kosmos, en begränsad bubbla i det oändliga Kaos. Och Kaos dyker hela tiden upp i Kosmos och ställer till det.

Därmed framgår vad det är i oss, som sägs göra oss till Guds avbild. Oändligheterna går inte att mäta och kan därför inte jämföras. Men de kan saknas! Det förklarar uttrycket "Låt de döda begrava sina döda!" Vilket värde kan vi enligt detta resonemang tilldela Hitler och hans likar?

När oändligheterna föreligger i begränsad utsträckning är uttrycket "avbild" kanske korrekt. Men om de framträder kraftfullare, blir nog uttrycket "uppenbarelse" bättre. Hur värderar och rangordnar vi sådana?

Men uttrycken "lite oändlighet" eller "halv oändlighet" liknar ju uttrycken "lite gravid" eller "halvgravid". Matematik är logik, och den fungerar inte riktigt bra här.

PS. På tal om ateism. Paulus kallade de kosmiska makterna avgudar och förbjöd all dyrkan av dem. Förnekelse av de kosmiska makterna drog på de tidigaste kristna anklagelser just för ateism. Paulus är dock svår att läsa, eftersom han blivit så hårt redigerad, uppenbarligen av hårda teologiska fiender.

"Tanken är god och har sitt sekulära ursprung långt före kristendomen, i grekisk filosofi. Exempelvis tog Erathostenes på 200-talet f.Kr."

Anmärkningsvärt okunnigt. Här kommer lite från moseböckerna, som tillhör något som heter Bibeln. Moseböckerna skrevs innan fjollorna i grekland började flumma iväg.

"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud"

"Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. 16Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. 17Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. 18Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren"

Allas lika värde, punkt slut.

Lägg till kommentar