Annons

Mobiltelefoner...

...och rädslan för osäkerhet.

Låt mig säga det med en gång: Jag är inte ute efter att besvarafrågan om huruvida mobiltelefoner är farliga för vår hälsa. Jag har istället försökt förstå varför det har visat sig vara så svårt atthitta ett svar. Min slutsats är att det beror på att frågan ärfelställd redan från början. Så länge den biologiska mekanismen bakomen eventuell hälsopåverkan förblir okänd, är frågan ommobiltelefonernas hälsorisker omöjlig att besvara.

De senaste sex åren har rapport efter rapport skrivits, framför allti olika europeiska länder, av strålskyddsmyndigheter och speciellttillsatta expertpaneler. Slutsatsen har gång på gång varit densamma:den sammanlagda bevisningen pekar inte på några hälsoeffekter, menmer forskning behövs eftersom så mycket ännu är oklart. Efter att haläst en mängd sammanställningar av denna "sammanlagda bevisning" ärmin övertygelse att jag inte bör försöka lägga ytterligare en tillhögen. Snarare ser jag dessa ständiga försök att slå fastforskningsläget som en del av problemet. Man vill helt enkelt hittaett svar på en fråga som ännu inte kan besvaras. Jag känner visssympati för de aktiva forskare som raljerar över mängdenöversiktsrapporter: "Detta är ett område där sammanställningarna ärfler än de ursprungliga forskningsrapporterna", är en formulering jagstött på.

Att exponering för radiofrekvent strålning skulle kunna kopplas tillökad risk för cancer började diskuteras i USA i slutet av 1980-talet.Orsaken var att testikelcancer hade upptäckts hos poliser som använderadarutrustning. Verklig uppmärksamhet fick frågan dock först år 1993,när en man stämde mobiltillverkaren Motorola, eftersom han ansåg atthans fru hade fått en hjärntumör till följd av sitt flitigamobiltelefonerande.

Fallet uppmärksammades av pratshowvärden Larry King, och detta komatt bli själva upprinnelsen till kontroversen om mobiltelefonerseventuella hälsoeffekter.

Tv-programmet resulterade i stor uppmärksamhet i massmedierna ochflera stämningsansökningar mot mobilbranschen. Motorola å sin sidatillkännagav raskt att de startat ett forskningsprojekt för att redaut riskerna.

En medial kontrovers låg alltså bakom att det förstaforskningsprogrammet om mobiltelefoners hälsorisker sjösattes. Dettaär också den mest hållbara förklaringen till att just cancerfaranhamnade i forskningens fokus - det var helt enkelt den risken somdiskuterades i massmedierna. Det fanns egentligen inga vetenskapligabelägg för att cancerrisken skulle vara mer angelägen att undersökaän vilken annan sjukdomsrisk som helst.

Storbritannien är det europeiska land där frågan snabbast fick fäste,och det ledde bland annat till att den så kallade Stewartkommissionentillsattes i slutet av 1990-talet. Det finns de som hävdar atteuropeiska regeringar genom att tillsätta den här typen avexpertkommissioner har bidragit till att legitimera en allmän oro sominte har vetenskapligt stöd. Mina studier tyder dock på attdiskussionen snarare klingar av än ökar efter det att sådanakommissioner kommit med sina rapporter. Och att man från statligthåll över huvud taget känt sig föranlåten att tillsätta expertgrupperberor snarast på att den massmediala uppmärksamheten och allmänhetensoro för mobiltelefoners hälsorisker redan varit stor.

År 2000 kom rapporten där Stewartkommissionen inte särskilt oväntatdrog slutsatsen att den sammanlagda vetenskapliga bevisningen intepekar på att mobiltelefonerande skulle medföra några hälsorisker.Samtidigt pekade man på ett antal kunskapsluckor och betonade att merforskning behövs. Men framför allt var det rekommendationen att intelåta barn använda mobiltelefon i onödan som väckte uppseende. Dettaunderströks av att kommissionens ordförande, Sir William Stewartsjälv, i en intervju sade att han inte ville att hans barnbarn skulletala i mobil.

En direkt följd av Stewartrapporten blev att ett forskningsprogramsjösattes i Storbritannien med det uttryckliga uppdraget att fyllakunskapsluckorna. Mobilbranschen är med och betalar, resterande medelkommer från statligt håll. Det här är en modell som blivit vägledandeför de forskningssatsningar som nu görs i flera europeiska länder,dock inte i Sverige - här finns ingen särskild satsning.

Jag vill hävda att dessa forskningsprogram är ett exempel på vad somgår snett sett från vetenskaplig synpunkt i diskussionen ommobiltelefoners hälsorisker. Inte så att mobilbranschen genom sinmedfinansiering aktivt styr forskarna eller försöker censureraresultaten. Utan på grund av hur frågorna ställs och vilka frågor somanses relevanta. Följden har blivit att studierna riktas in på attbesvara de snäva frågeställningar som allmänhetens oro i kombinationmed tidigare forskning har öppnat. Att generera nya frågor bliralltför vanskligt för den som i första hand är ute efter att kunna geden oroliga allmänheten besked - och helst ett lugnande sådant.

Så har till exempel ett stort antal studier riktats in på att upprepaLundaprofessorn Leif Salfords och hans kollegers omstridda experimentdär de sett läckage genom blod-hjärnbarriären, den spärr som skyddarhjärnans nervceller från skadliga ämnen i blodomloppet.Forskargrupperna har dock inte kunnat komma överens om vilken styrkapå mikrovågsstrålningen som är mest intressant att undersöka. Salfordsjälv hävdar att riktigt svaga mikrovågor ger störst läckage genomblod-hjärnbarriären, medan de flesta andra forskargrupper tvärtommenar att starkare mikrovågsfält måste ge större effekt.

En knäckfråga för att kunna jämföra olika studier är den så kalladedosimetrin, det vill säga hur man ska mäta den dos mikrovågor somabsorberas i hjärnan. Är dosen till exempel densamma som i etttidigare experiment om strålningens intensitet är hälften så svag menpågår dubbelt så länge?

För att komma vidare är det alltså mer vetenskapligt grundläggandefrågor som behöver ställas om hur svag mikrovågsstrålning skullekunna påverka biologiska organismer. Många forskare börjar nu hävdajust detta.

Men om man börjar i den änden genereras en mängd nya frågor som intepå mycket länge än kommer att leda till svar på frågan ommobiltelefonerande medför några väsentliga hälsorisker. Under tidenkommer varje nytt tecken på biologiska effekter att få storuppmärksamhet i den offentliga debatten. Därför är denna utvecklingknappast något som mobilbranschen önskar sig. Även statligastrålskydds- och hälsovårdsmyndigheter måste lära sig leva med ochkunna kommunicera bristen på tydliga svar. Den pedagogiska uppgiftsom Stewartkommissionen var först med att ta på sig - att till enorolig allmänhet förmedla vetenskaplig osäkerhet utan att skapa panik- kommer att få växande betydelse.

I förlängningen handlar frågan om hur och i vilken utsträckning viöver huvud taget bör utvärdera bieffekterna av ny teknik, samt om hurdetta kan hanteras i offentligheten.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Vi som var med under 1970-talet minns säkert Magnus och Brasses sketch där två piloter, för att pigga upp sig under en förmodat tråkig långflygning, ropar ut följande meddelande i kabinens högtalare: "Det finns ingen anledning till oro!" - Sketchen eskalerar efterhand, med fullständig panik i kabinen som huvudpoäng.Många forskarrapporter om "mobilstrålning" som uppmärksammats under senare år har varit av epedmiologisk natur: att med statistiska metoder försöka påvisa ett samband mellan specifika sjukdomsdiagnoser och patientens uppgifer om sin mobiltelefonanvändning, ofta mycket långt tillbaka i tiden. Resultaten är i allmänhet vaga. Likt i sketchen från 1970-talet, infinner sig onekligen en misstanke att anledningen till att rapporterna över huvud taget publiceras, är helt andra än att man faktiskt har något att säga (!).Som "gammal" teknisk fysiker är det väldigt svårt att inse hur en, i det här fallet, förhållandevis svag, icke-joniserande elektromagnetisk strålning skulle ha någon nämnvärd hälsoeffekt på vår kropp. Människligheten har varit exponerad för liknande "strålning" under alla tider. Ända sedan vi lärde oss konsten att göra upp eld, så har vi sannolikt värmt oss i dess sken, för att inte tala om exponeringen av solljus under klara sommardagar. Ur fysikalisk synvinkel torde skillnaden i förhållande till "mobilstrålningen" vara liten, även om vi talar om i någon mån olika delar av spektrum. Intensiteten i radiosignalerna från telefonen är f.ö. flera magnituder svagare och exponeringen oftast betydligt kortvarigare än i de bägge andra exemplen.Att absorbtion av radiovågor alltid resulterar i en svag uppvärmining är odiskutabel. Man kan på goda grunder förmoda att det blir en svag temeraturhöjning i kroppsvävnaderna närmast telefonen under ett samtal, uppskattningsvis någon tiondels grad. Ett jämnviktsläge med konstant temperatur torde infinna sig efter några minuters samtal. - Knappast hälsofarligt och möjligen den enda påtagliga biologiska effekt av "mobilstrålningen", över huvud taget.Som sagt: "Det finns absolut ingen anledning till oro... !"MvhSven Ekemark

I artikeln antyds att det skulle råda osäkerhet om att mobiltelefonstrålning orsakar cancer. Faktum är att SAMTLIGA studier om mobiltefoner och deras basstationer som omfattat en uppföljningstid på 10 år eller mera har visat att mobiltelfonstrålningen är cancerframkallande.Sålunda visar de svenska, engelska och tyska delstudierna av INTERPHONE-studien samstämmigt att 10-årig mobiltelefonanvändning innebär fara för cancer. Eftersom dessa studier delvis finansieras av mobiltelefonindustrien, framhåller man inte detta i sina pressmeddelanden, utan man måste läsa själva studierna.En fjärde delstudie från Danmark hade för få långtidsanvändare för att man skulle kunna dra några slutsatser.Nyligen presenterades Lennart Hardell och Kjell Hansson Milds dubbelstudie om godartade och elakartade hjärntumörer, som även de visar på skador.Hur cancerfrekvensen utvecklas med exponeringstiden framgår med stor tydlighet i en utvärdering vid Wiens Universitet. Se bild 2 på sid 9 som visar olika studier av hjärntumörer sorterade genomsnittlig exponeringstid. Under år 2004 publicerades det mycket omfattande EU-projektet REFLEX som entydigt visade att mobiltelefonstrålning är genotoxisk och därmed ancerframkallande. Ingen oberoende bedömare kan i dag tvivla på att långvarig mobiltelefonanvändning orsakar cancer. Problemet är alltså inte att de gjorda undersökningarna orsakar onödig oro bland mobiltelfonanvändare, utan att många människor använder mobiltelefoner utan att vara medvetna om att de kommer att kosta dem hörseln eller livet.I Österrike har regeringen tagit sitt ansvar genom att gå ut med en informationsbroschyrer och varnar befolkningen för onödig mobiltelefonanvändning

Jag förundras över alla dessa högt utbildade tekniska fysiker som likt dig är så tvärsäkra att mobilstrålningen är ofarlig. Kan du väga in vad Stephenson-Möller skriver? Eller står du kvar vid ditt blånekande? Kan en tvåfaldigt nobelprisnominerad forskare inom området få dig att ändra uppfattning? Jag har klippt in en kommentar av Robert O. Becker, författare till bl.a The body electric och Cross currents:"Now if you look at the question of: Are there biological effects, the engineers and the physicists say absolutely not. Their view in general of what living systems consist of is that the cells are little plastic bags filled with minestrone soup. And you can then with that sort of a concept calculate the field strength and the frequencies you would need to produce an effect on the minestrone soup. And this is exactly the concept that was employed after it became apparent that radar systems could heat up the human body. The physicists that were involved in answering the question: Are there effects? And at what level do they occur? And what would be a safe level? Basically, they followed a basic precept which was to consider a spherical cow, a circular oval object filled with conducting solution and composed of a skin that is transparent to the radio frequency waves that microwave generators produce. And on that basis, they asked: How much does it take to heat this up? Where does the cow's temperature start to rise? And that number was calculated and confirmed in actual procedures in the lab using the spherical cow concept. They said, "OK, that's the number at which you are going to start heating people. Let's say that's not such a good idea and we'll set a level ten times lower as the safe levels." That level was applied for several decades to everything that concerned electromagnetic pollution. Of course, this is not correct. Any biologist can tell you that the body is much more complicated than that and the work I had done up to that point had involved the body's actual use of electric currents generated in the body that regulated certain things like healing. Wound healing is associated with a rather specific electrical current and voltage. So, the premise that was applied by the physicists and the engineers was erroneous from the start."

Sven,Det ar markligt att du sa sjalvklart pastar att det inte finns nagra namnvarda biologiska effekter av mobilstralning, nar t.o.m Motorola sjalva erkanner motsatsen.Att det dar med att tinnitus orsakad av RF-stralning skulle vara en biologisk effekt utan en medfoljande halsoeffekt ar forstas rent skitsnack - det ar klart att folk sover samre om det tjuter i oronen, och att dalig somn ger upphov till en mangd andra symptom som konstant trotthet och nedsatt immunforsvar kan kanske t.o.m. en "gammal teknisk fysiker" som du ga med pa.Men det ar ar klart - sover folk samre sa saljs det ju mer somnmedel...i USA har t.ex. forsaljningen gatt upp med 60% (100% for manniskor i aldern 20-44) sedan 2000.Sa vad gnaller jag over egentligen? Dalig somn ar ju jattebra for ekonomin! Hurra!!!Du har ratt, Sven, all stralning ar precis likadan och modulation och spektrum spelar absolut ingen roll....det var sakert jattemanga stenaldersmanniskor som fick tjut i oronen nar de var ute och jagade i solskenet eller tande en eld for att varma sig pa kvallen...Sa all stralning ar likadan....da kanske all mat ar likadan ocksa? Kan du ata chips kan du val kaka jordnotter? Eller varfor inte djur? Kan du ha fiskar i akvariet kan du val ha katter och hundar hemma ocksa? Djurallergi maste bara vara psykosomatisk - husdjur som ar sa sota! For att inte tala om denna svamphysteri....kan du kaka kantarell kan du val kaka flugsvamp? Mumsfillibabba!!!M.V.H, Eric D. LayorFolkets vilja

Mobiltelefoner är en framtida säkerhetsrisk för registrerad näringsverksamhet med säte i EU, som till enskild unionsmedborgare salufört eller tillhandahållt en mobiltelefon med fel kvalitet.Rätt kvalitet i EU och EES skyddar person, husdjur och egendom, samt enskildas hälsa, miljö, säkerhet och ekonomiska intressen i tid och rum med retroaktivt STRIKT produktansvar.Strikt produktansvar för en säkerhetsbrist som idag inte kan verifieras är det incitament som uppmanar enskild att kvalitetssäkra producent.Det allmänna i en medlemsstat i EU eller EES har skadeståndsansvar mot EN drabbad enskild som kvalitetssäkrat att lagstiftare, domstol eller exekutivt organ (SSI) har resurser som klarar av att producera resultat med rätt kvalitet i miljön.Börja med att kvalitetssäkra dina politiker i styrelse, utskott eller nämnd, innan du väljer politiskt parti som på valsedlar inte redovisat vilket organisationsnummer och säte som har retroaktivt produktansvar för fel kvalitet i en medlemsstat i EU eller EES/EÖS.

Lägg till kommentar