Undervisning på engelska ger dåliga resultat

Kravet på goda kunskaper i engelska ökar, och fler och fler elever vill få undervisning på engelska. De duktiga klarar sig bra, men vad händer med de övriga?
Publicerad

Engelskan tar över som undervisningsspråk inom högre utbildning och forskning. Men även i skolan har engelska på senare år blivit allt vanligare. Så kallad språk- och ämnesintegrerad undervisning finns sedan länge främst på gymnasiet men även i grundskolan. Tanken är att man ska lära sig språk medan man lär sig andra ämnen. Det är en undervisningsform som är prioriterad inom hela EU.

Ibland är det hela skolor som bedriver språk- och ämnesintegrerad undervisning, ibland några lärare i enstaka klasser. Det ställs inga särskilda krav på språkkunskaper hos lärarna.

Lär bäst på förstaspråket

En grov uppskattning är att 2-3 procent av svenska elever har engelska som undervisningsspråk. En utredning från numera nedlagda Myndigheten för skolutveckling räknar med att det förekommer i var femte gymnasieskola och i 4 procent av grundskolorna. För friskolorna har undervisning på engelska blivit en gångbar profil, och det har gjort att användningen av engelska har ökat i grundskolan.

Detta är något som oroar Språkrådets chef, docent Olle Josephson.

– Man lär sig bäst på sitt starkaste språk, sa han på årets Språkrådsdag. Språk- och kunskapsutvecklingen går hand i hand.

All andraspråksforskning visar entydigt att man lär sig sämre på sitt andra språk. Begreppsförståelsen blir sämre. För abstrakt och precist tänkande behöver man alla sina språkliga resurser. Om man lär sig mycket i ett skolämne på sitt modersmål blir kunskaperna bättre, liksom förutsättningarna att klara av ämnet på ett annat språk.

Det betyder inte att vi inte ska lära oss engelska eller andra språk. Tvärtom. Olle Josephson är framför allt missnöjd med hur språk- och ämnesintegrerad undervisning bedrivs nu.

– Alla undersökningar tyder på att det är dålig pedagogik och att den tjänstgör som ett instrument för segregering.

Plugg kompenserar

Maria Lim Falk vid Stockholms universitet disputerar i höst på en avhandling om engelska som undervisningsspråk. Hon har följt två klasser under gymnasietiden, en som hade halva sin undervisning på engelska och en ”vanlig” svensk klass. Hennes studie visar flera negativa effekter. Det blir tystare i klassrummet när undervisningen är på engelska, eleverna använder mindre ämnesrelaterat språk i både tal och skrift, de kan inte tala med kompisarna i parallellklassen om vad de har lärt sig, det går långsammare och en del lärare hinner inte igenom allt stoff. Kunskaperna tycks bli ytligare. Och de talar och skriver förhållandevis lite engelska.

– Men eleverna kompenserar med att plugga, säger Maria Lim Falk. Det är förutsättningen för att det ska gå bra. De täcker upp för bristerna i metoden.

Det är nämligen de ambitiösa eleverna som väljer att gå en klass med undervisning på engelska. Eleverna i den engelska klassen var duktigare än kompisarna i kontrollklassen både när de började gymnasiet och när de slutade. Motiverade elever ger också lugn och ro på lektionerna, vilket bidrar till att det går bra.

– De studiemotiverade eleverna skulle antagligen klara av att undervisas på grekiska. Effekten skulle märkas tydligare om fler inte fullt så ambitiösa elever valde undervisning på engelska.

Lärarkunskaper avgör

Modellen för språk- och ämnesintegrerad undervisning är hämtad från så kallade språkbad i länder som Kanada och Finland. Men där undervisas elever med majoritetspråket som modersmål på minoritetsspråket, alltså engelsktalande elever på franska och finsktalande elever på svenska.

– Det gör det otänkbart att nedvärdera modersmålet, påpekar Kenneth Hyltenstam, professor vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet. Hos oss råder det omvända förhållandet. Här har engelskan högre status, och det spelar roll för attityderna. Man tar lite lättare på språk med lägre status.

I Kanada och Finland finns en insikt om förhållandet mellan språkkunskaper och lärande som saknas i den svenska skolan.

– Lärarens språkkunskaper anses avgörande. I Kanada ska läraren vara fransktalande. Och det finns tydliga kriterier för undervisningen, varav de flesta gäller undervisningen i elevernas modersmål. Och resultaten i språkfärdigheten i franskan jämförs med franska modersmålstalare.

Pedagogiken måste utvecklas

Maria Lim Falk menar att den svenska pedagogiken för engelskspråkig undervisning måste utvecklas utifrån förutsättningarna. Om läraren är svenskspråkig skulle man kanske välja att läsa texter på engelska men tala om dem på svenska. Målet bör vara att förhindra att svenska och engelska på sikt får olika funktioner. Olle Josephson håller med.

– Egentligen är det inte en dum tanke att ha ämnets innehåll på engelska. Också. Vi behöver bli bra på engelska. Men för dem som har svenska som modersmål ska svenska vara undervisningsspråket. Framför allt måste vi reformera språkundervisningen i stort. Vi behöver bli bättre läsare och bättre på att skriva svenska, och vi behöver lära oss såväl engelska som tyska och franska bättre.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor