Myran som slutade med sex
En myrart i Sydamerika har avskaffat sex och utvecklat ett samhälle av enbart honor.
Utan sex. En arbetsmyra pysslar om stackens svampodling. Både svamp och myra fortplantar sig asexuellt. Bild: Alex Wild
Anna Himler studerade myror som livnär sig genom att odla svamp när hon upptäckte att arten Mycocepurus smithii saknar hanar. Dna-tester visade att drottningen på egen hand alstrar både sterila arbetare och fullt fertila nya drottningar.
– Drottningens inre könsorgan är tillbakabildat. Det tyder på att arten slutade med sex för länge sedan, säger Anna Himler, evolutionsbiolog vid University of Arizona i USA.
Arten är den första kända bland myror som lever helt asexuellt, enligt en rapport i tidskriften Proceedings of the Royal Society B.
Sexuell fortplantning alstrar genetiska skillnader mellan individer. Det ökar chansen att åtminstone några överlever ett angrepp av parasiter eller någon annan kraftig förändring i miljön. En asexuell art löper större risk att gå under av sådana prövningar.
Mot den bakgrunden är det extra märkligt att den svampart som myrorna odlar också fortplantar sig utan sex. Svampen och myran är beroende av varandra. Det innebär att deras gemensamma värld är dubbelt utsatt för det asexuella livets risker.
Trots det klarar sig de båda arterna utmärkt. Mycocepurus smithii hör till de mest utbredda av alla myror som odlar svamp. Arten är utbredd i Centralamerika, Karibien samt i Sydamerika ända ner till Argentina.
Relaterat innehåll:
Myrstackar - hållbara byggen
Kåda skyddar myrstackar från växter och fukt.
Tvärtom tycks kådan få svampar att trivas i myrstacken, men utan att skada den. Det är tänkbart att kådan fungerar som energikälla för svamparna. Genom att svamparna också binder kväve blir den omgivande miljön mycket fattig på näring för andra typer av växter som därigenom förhindras att invadera stacken och bryta ner den.
En annan tänkbar förklaring är att myrorna impregnerar ytan med kåda för att regnvattnet inte ska rinna in stacken. Myrstackar är nämligen mycket torra inuti.
Myrstackar bryts inte ner lika lätt som vilken barrhög som helst. De kan bli två meter höga och hålla i mer än 30 år.
Sensationell myra återupptäckt
För första gången sedan år 1923 har forskare hittat en levande myra som tillhör en ny underfamilj.
En nyupptäckt myra lever under marken och saknar ögon.
- Dess släktlinje var den första som delade sig från alla de andra myrornas för över 100 miljoner år sedan, säger Manfred Verhaagh, chefskonservator vid Naturhistoriska museet i Karlsruhe, Tyskland.
Han hittade två exemplar av myran i Amazonas redan för fem år sedan. Men en brasiliansk kollega råkade slarva bort dem innan de blivit undersökta.
- Då blev jag förstås... ledsen, säger Manfred Verhaagh.
Desto gladare blev han då hans doktorand Christian Rabeling fann ett nytt exemplar.
Myran ser så märklig ut att den amerikanska myrexperten Edward O. Wilson på skämt har sagt att den måste vara från planeten Mars, vilket är bakgrunden till artnamnet Martialis heureka. Heureka (grekiska för "jag har funnit det!") anspelar på återupptäckten, skriver forskarna i tidskriften PNAS.
En nyupptäckt myra lever under marken och saknar ögon.
Myror hjälper sina artfränder hem
Vissa vandringsmyror bildar ett slags levande vägbana åt sina artfränder. På så vis hjälper de andra myror att snabbt ta sig hem till stacken med kackerlackor och andra läckerbitar.
- Det är ovanligt att vi så tydligt kan mäta hur en extremt specialiserad minoritet hjälper en grupp som helhet, säger Nigel Franks, biologiprofessor vid University of Bristol i Storbritannien.
Tillsammans med en kollega ledde han myror av arten Eciton burchellii över en liten planka med olika stora hål. Stora myror täppte till stora hål. Små myror täppte till små hål eller hjälptes åt att stänga till ett stort.
- Först när trafiken avtog lämnade de sina hål och sprang hem, säger Nigel Franks, som berättar om myrorna i tidskriften Animal Behaviour.
- Det är ovanligt att vi så tydligt kan mäta hur en extremt specialiserad minoritet hjälper en grupp som helhet, säger Nigel Franks, biologiprofessor vid University of Bristol i Storbritannien.
Myror sprutar gift i 'djävulens trädgård'
En myrart i Amazonas förgiftar oönskade växter med dödliga injektioner.
Enligt den lokala legenden härskar onda skogsandar i "djävulens trädgårdar" - skogspartier som består av nästan enbart en trädart, Duroia hirsuta. Men ny forskning visar att de verkliga härskarna är myror av arten Myrmelachista schumanni. Myrorna bygger sina bon i träden.
De äldsta kända trädgårdarna är 800 år gamla. Länge trodde forskarna att den dominerande trädarten på något sätt hindrade andra växter från att slå rot i djävulens trädgårdar. Men den teorin är lika felaktig som legenden om onda andar, enligt resultat som en grupp amerikanska biologer publicerar i tidskriften Nature.
Forskarna planterade cederträd i trädgårdarna, och skyddade vissa av dem från myrorna. De skyddade träden klarade sig utmärkt. Resten tappade bladen på mindre än en vecka. Arbetsmyror bet hål i bladvävnaden och sprutade in myrsyra.
Enligt den lokala legenden härskar onda skogsandar i "djävulens trädgårdar" - skogspartier som består av nästan enbart en trädart, Duroia hirsuta.
Trefiliga myror
Rakt trafikflöde ger också skydd.
Varje morgon ger sig en kvarts miljon vandringsmyror i väg från boet för att jaga bytesdjur. I samma riktning. Hur är det möjligt att upprätthålla ordning i detta kaos, särskilt när de myror som har funnit något ätbart är på väg tillbaka utmed samma spår?
En studie av den sydamerikanska nästan helt blinda arten Eciton burchelli visar att det handlar om ett strukturerat trafikflöde. Myrorna formar tre filer, där de två yttre går ut från boet och den i mitten leder tillbaka, skriver Couzin och Nigel Franks vid University of Bristol i Proceedings of the Royal Society of London B.
Myrorna rusar fram utefter ett doftspår. När de stöter på ett hinder, t ex en annan myra, väjer de åt sidan. Om myrorna vore mycket känsliga för hinder skulle de ständigt ändra riktning och aldrig komma någonstans. Men om benägenheten att väja vore för svag skulle de i stället köra fast i en trafikstockning.
För att det skulle uppstå ett tvåfiligt system med en utgående och en hemvändande fil, antingen höger- eller vänstertrafik, skulle det krävas att individuella myror alltid väjde åt ena hållet. Men det skulle snart innebära att de enskilda myrorna vandrade runt i cirklar.
Forskarnas slutsats är i stället att det inte finns någon höger- eller vänstertendens. Däremot skulle det trefiliga mönstret kunna uppstå om benägenheten att väja förändras och blir något lägre när en myra bär ett byte och är på väg hem.
Forskarna testade idén i en matematisk datormodell. Efter att ha prövat litet olika värden på väjningsbenägenheten visade sig modellen ge upphov till tre filer - två yttre utåt och en mittenfil hemåt. De återvändande myrorna tränger sig litet mer igenom myrmassan och trycker ut de mötande myrorna mot spårets kanter. Den trefiliga trafikapparaten har dessutom fördelen att myrorna som bär dyrbarheterna är mer skyddade i mitten.
Varje morgon ger sig en kvarts miljon vandringsmyror i väg från boet för att jaga bytesdjur. I samma riktning.
Fjäril lurar myror
Precis som göken lämnar alkonblåvingen ansvaret för sin avkomma åt andra.
Fjärilens larver innehåller doftämnen som lurar arbetsmyror att bära dem till stacken och mata dem, på bekostnad av stackens egna larver.
Nu har forskare i Danmark upptäckt ett slags kemisk kapprustning mellan fjärilar och myror. Myrornas doftsignaler förändras, och fjärilarna anpassar sig.
I Sverige är alkonblåvingen klassad som sårbar. David Nash, insektsforskare vid Københavns universitet, skriver i Science att den som vill återinföra fjärilen måste se till att larvernas doftsignaler passar ihop med de lokala myrornas.
Fjärilens larver innehåller doftämnen som lurar arbetsmyror att bära dem till stacken och mata dem, på bekostnad av stackens egna larver.
Mångfaldens tjänster
Om artrikedomen minskar kan livsavgörande processer hotas.
Jorden är hemvist för mellan 5 och 100 miljoner olika livsformer. En stor del av dem är okända, och många hinner försvinna innan de har blivit kända.
Myrforskaren vill rädda Skapelsen
Den världsledande biologen och före detta baptisten Edward O. Wilson vädjar till de troende om hjälp att rädda livets mångfald. Samtidigt angriper han en av evolutions-lärans dogmer.
Det är söndag förmiddag och ett femtiotal personer har bänkat sig i en sal på Sigtunastiftelsen norr om Stockholm.
Kommentera