Annons
Inte bara partiklar som krockar i LHC

”Large human collider”. Medarbetare vid Atlas, en av de tre detektorerna längs partikelbanan i LHC.

Bild: 
CERN

Inte bara partiklar som krockar i LHC

Den omtalade partikelkrossen LHC ger upphov även till humanistisk forskning.

Författare: 

Publicerad:

2010-06-07

Nyligen har världens kraftfullaste partikelaccelerator – Large Hadron Collider, LHC, i Genève – satt i gång att driva partiklar till rekordhastigheter för att krascha dem mot varandra. Aldrig förr har så många forskare hoppats på så mycket i ett enda experiment. Och det är mycket som står på spel – hittar de uppemot tio tusen fysikerna inte vad de letar efter, så måste de tänka om från början. Deras standardmodell för universums uppbyggnad står nämligen och faller med resultaten av experimentet.

Inte lika känt är att LHC också har blivit ett studiefält för sociologer, antropologer och historiker. Kring experimentet har ett stort internationellt kollektiv bildats där alla har lämnat sina privatliv, om än bara tillfälligt, för att ingå i något större. Hur formas åsikter, tas tekniska beslut eller produceras och förmedlas kunskap? Vad händer när ett samarbete mellan ett hundratal personer växer till tusentals inblandade? Hur håller man sams? Hur löser man konflikterna? Hanterar förseningar?

Många har satsat flera decennier av sitt liv på arbete med LHC, andra är bara i början av sin karriär – hur fungerar kollektivet vid misslyckanden, som förra årets stopp för det långt efterlängtade första försöket? Och hur klarar sig individen i den kollektiviserade världen, där varje publikation ska bära alla medarbetares namn? Dessa och andra frågor hoppas de inbäddade samhällsvetarna och humanisterna kunna besvara, trots svårigheter att göra sig gällande i en grupp som betraktar dem som "fattiga kusiner" till de "riktiga" forskarna, naturvetarna.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Kanske man inte borde "lägga alla äpplen i samma korg" och även överväga andra mindre "religiösa" lösningar? Hittade en jag finner saklig och trovärdig och som inte bygger på förutsättningar som är mer svårförklarliga än grund-problemet...

VAKUUMPARTIKLAR DANSAR (VIBRERAR) I ALL MATERIA OCH SPRIDER DANSEN TILL OMGIVNINGEN.
Varje typ av det vi i dag kallar partiklar kan sammanliknas med en specifik melodi, (eller snarare ett spektra av melodier) där ingående vakuumpartiklar dansar en melodi-specifik dans. Om partikeln innehåller tillräckligt många vakuumpartiklar och dansen är tillräckligt intensiv och synkroniserad så aktiveras även fria vakuumpartiklar i partikelns närhet och börjar dansa i takt och börjar dra, eller stöta, på den närmaste vakuumpartikeln i motsatt riktning. Det är denna dans som ger partiklar massa och är avgörande för alla partiklars karaktär och hur långlivad den kommer att bli, samt även hur den kommer att förhålla sig till andra bundna partiklar i omgivningen. Det kan även betyda att ”antimateria” består av ”dåliga dansare” som ”skakar sönder” partiklar med massa när de får kontakt.

DET ÄR ELEKTROMAGNETISMENS RÖRELSE I KÄRNAN (MATERIAN) SOM GER MASSA - INTE HIGGS BOSON.
Alla partiklar är uppbyggda av ett stort antal av elektromagnetismens minsta beståndsdel, här kallad vakuumpartikel, där dessa vakuumpartiklar fortsätter att ”röra sig” i alla ”anhopningar” exempelvis materia. Det är denna ”rörelse”, i förhållande till ingående vakuumpartiklars + och - poler, som ger sagda anhopningar av partiklar massa genom att fria vakuumpartiklar i sagda partikels hålrum och nära omgivning därmed aktiveras och bildar ”dragande eller stötande kedjor”. (Atomens ”tomrum” anses utgöra ca: 99,9999 %). Det behövs således inga ”separata partiklar” typ Higgs boson för att ge en partikel massa utan ALLA anhopningar med vakuumpartiklar som klarar att aktivera fria vakuumpartiklar får genom detta massa. (Om man vill ge själva kraftpartiklarna dvs. ”kraften eller arbetarna” namnet Higgs bosoner så kan de sägas
utgöra de aktiverade kedjor av fria vakuumpartiklar, men är inte källan som alstrar kraften, (massa) eftersom kraften således alstras av själva materian). All form av aktiverad elektromagnetism kanske således är alstrad av rörelse mellan vakuumpartiklar. Sidan föreslår även flera intressanta experiment, exempelvis med Bose-Einstein-kondensat, som skulle kunna indikera vad som händer med elektroner i en elledning...

http://fryken.com/vacuumparticle.html

Lägg till kommentar