Annons

Jag vill inte kunna välja fel rätt

Författare: 

Publicerad:

2012-02-01

I livsmedelsbutiken slår det mig att samtidigt som jag handlar min middag, tvingas jag ta ställning till hur landskapet ska brukas. Väljer jag ekologiskt odlade produkter, väljer jag också att vi ska ha mycket odlingsmark. Skulle vi alla äta ekologiskt ryms kort sagt färre naturreservat, därför att ekologisk odling oftast kräver mer mark för samma skörd. Konventionellt producerad mat odlas mer intensivt och kan alltså lämna plats åt större ”orörda” ytor, marker som vore värdefulla för artbevarandet. Men då måste jag samtidigt acceptera mycket som har att göra med djurhållning, övergödning och klimatförändringar, som jag inte utan vidare vill medverka till. Acceptera sådant jag inte riktigt gillar måste jag å andra sidan om jag väljer ekologiskt också. Det är omöjligt att hålla matproduktionen till människor i gång utan att miljön påverkas, vi är ju både många och energikrävande. Men äta måste jag. Och jag äter gärna kött, ibland.

Hur marken brukas – inte bara i Sverige, då mycket av det vi äter är importerat – är alltså direkt kopplat till min middag. Det krävs kunskaper motsvarande ett smärre universitet för att fatta rätt miljöbeslut i livsmedelsbutiken. Beslut som jag helst vill slippa, kunskap som jag saknar möjlighet att ta till mig. Jag vill att det som säljs till mig är miljömässigt producerat och schysst mot djuren utan att jag måste lära mig allt om koldioxidekvivalenter och kvävecykeln. Jag vill kunna lita på att inga kväveutsläpp övergöder vattendragen, att grisarna får böka och har knorr på svansen och att jordbruket inte väljer tekniker som leder till att klöverhumlan hotas.

Matvanorna formar marken, och marken formar matvanorna. Allra mest formas den odlade marken av köttproduktionen. Det mesta av den odlade marken används för att odla djurfoder, inte minst åt korna. Förutom att nötkött är det livsmedel som utan konkurrens leder till störst utsläpp av växthusgaser, innebär odlingen av foderväxter som spannmål och soja ett stort hot mot den biologiska mångfalden.

Det har vi att ta ställning till, där vi står i livsmedelsbutiken. Inköpen sker ju inte heller i ett socialt och kulturellt vakuum, där miljöetiska och djuretiska värderingar ensamma kan få vägleda våra beslut. Vi lever i en kultur där kött anses vara både vardagsmat och festmat. Många kötträtter går snabbt och lätt att laga, vilket inte är betydelselöst i vårt samhälle. Och många människor tycker knappt att de har fått något att äta om inte kött funnits på tallriken . Jag känner några av dem.

Samtidigt finns det rörelser i samhället som försöker få oss att ta en annan än det konventionella jordbrukets och den etablerade matkulturens väg. Riksdagen har till exempel satt upp som mål att 25 procent av den mat som konsumeras offentligt ska vara ekologiskt producerad. Det finns kampanjer som Köttfri måndag, som försöker få oss att avstå från kött en dag i veckan. En kampanj som för övrigt motarbetas bland annat av LRF.

Kunskapen om animalieproduktionens miljöpåverkan är knappast svårtillgänglig, och kostrådgivare är rörande eniga om att vi inte behöver äta mer kött.

Ändå ökar köttkonsumtionen! Plötsligt beställer våra kollegor en stor kotlett med kryddsmör till lunch. Utan något mer på tallriken. Någonstans har de hört att en diet som nästan bara består av kött och animaliskt fett är både nyttig och miljövänlig. Och visst går det att hitta sådana studier. Auktoriteterna på det området är resursstarka. Forskning som talar för en animaliebaserad diet finansieras av köttbranschen världen över. Trovärdigheten måste vi själva bedöma. Jag önskar att vi kunde lita på dem som producerar vår mat. Egentligen är det hela mitt problem där jag står i livsmedelsbutiken och väljer mellan lamm från Argentina, sparris från Kenya och svenska kålrötter – att jag inte vet vem jag kan lita på.

Jag kan inte se att något talar för att livsmedelsindustrin och politiken kommer att ta ett sådant ansvar att jag inte behöver ha all denna kunskap för att kunna handla mat som jag kan stå för. Behovet av att lyfta fram den riktiga, oberoende och evidensbaserade forskningen är större än någonsin.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

3

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

WWF visar hur miljövänligt och hälsosamt kött ska produceras:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/jordbrukslandskap/naturbete-och-naturbetesk...

”Naturbeteskött – bra för naturen, miljön och klimatet!
”Energisnålt
Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp av kraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.”
.
”Växthuseffekten minskar

All boskapsuppfödning innebär utsläpp av metangas som bidrar till växthuseffekten.
Ny forskning tyder på att utsläppen kompenseras i betade gräsmarker. Genom upptag av koldioxid i växterna och lagring av kol i marken blir nettoeffekten ändå positiv i naturbetesmarkerna och växthuseffekten minskar. Permanenta gräsmarker som inte plöjs har visat sig ha kolsänkeförmåga i paritet med skogsmarkerna.

*USDAs Agricultural Research Service, July 2005 . EU´s Green Grass Project, january 2007”

Superintressant sammanfattning av hur våra vardagsval gällande mat ser ut. Jag känner ingen mig.

Jo, stora problem som vi än så länge bara har symptombehandlingar för. Så att det känns bättre.

Vi byter lite av den konventionella odling till eko men äter lika mycket kött, köper och slänger lika mycket mat och textilier och fortsätter att avverka skog.

Vi kommer inte komma någonvart om vi inte börjar i rätt ände.

För att börja i rätt ände behöver väldigt många i maktposition komma till insikt om hur läget är. Vad som krävs för detta vet jag ej.

Så som det är nu faller ansvaret på individer som du och jag, som bryr oss och som tar reda på den fakta som finns, att göra små förändringar i våra dagliga val.
Medan de som struntar helt i detta eller som inte vet fortsätter som vanligt. För tydligen har vi många mänskliga rättigheter som är viktigare än stabila ekosystem. -Jag har rätt att få äta min köttbit, vill inte tvingas till annat (enligt Ankersjö) jag har rätt att köpa billiga bananer, att köpa de kläder jag vill till ett billigt pris, rätt att köra min bil och köpa mina prylar.

Vi måste minska köttkonsumtionen för att kunna utöka den ekologiska odlingen. Vi kan inte ha 70% av världen odlingsbara mark avsatt för köttproduktion (odling av foder+djurens betesmarken) och samtidigt öka behov av mark för eko-odling.

Vi måste minska svinnet och våra beteenden kring mathantering. Använda resterna, använda sinnen för utgångsdatum.

Vi kan inte bemöta problemet med övergödning förrän vi får ihop jordbruket med djuruppfödningen - skippa konstgödsel och återgå till naturgödsel på odlingsmarken.

Det sägs att eko-odling har 20-30% mindre avkastningen av grödor. Samtidigt finns studier som visar att odling i närheten av en stor biologisk mångfald av djur/växter ger en bättre pollinering vilket ökar avkastningen med 20-30%. Så är eko-avkastningen egentligen problemet, eller lider det av den konventionella odlingens påverkan?

Vem ska se detta och sätta ihop 2 och 2, börja lagstifta och förändra när hela produktioner egentligen lever sitt eget liv genomtusentals olika företag med starka intressen av att fortsätta på inkörd väg? För att inte tala om människors kamp att få frossa i kött varje dag?

Jag ser inte heller något som tyder på att vi kommit till insikt mer än på gräsrotsnivå. Det räcker inte.

Men som det gäller vid alla beroende (för vi är omåttligt beroende av överflöd) så måste vi falla djupt innan vi får insikt och tvingas förändra oss, frågan är väl då, har vi råd att vänta på det?

Vi ska inte minska köttproduktionen, utan förändra den!

Djuren ska inte födas upp med spannmål, utan med gräs och vall.
Stora ytor av odlingsbar jord tjänas när vi slutar med spannmål till djuren. Dessa ytor kan användas till vall och extra gräsbete. Efter skörd kan också ytorna där man odlat vall användas till bete som vi alltid gjort.
Den stora vinsten gör vi när vi skickar ut djuren på bete på marker som inte kan användas för odling utan bara till bete. I Sverige finns enorma betesytor som inte används. Totalt utgör i världen gräsbetesytor cirka häften av den torra landytan.

Djurhållningen ska inte minskas utan ökas!
Odlingen av ettåriga grödor skadar jordlagret. När jordarna öppnas, för vinden mängder av mylla ut i vattendragen och slutligen i havet. Fleråriga växter som gräs förhindrar detta. Läs mina länkar i min förra kommentar.

Odlingen av ettåriga grödor (spannmål, soja m.fl.) binder oss också till konstgödseln och därmed till oljan och fosforn. När olja och fosfor minskar och vi har dragit ned på djurhållningen och därmed på naturgödseln, vad ska vi gödsla med då?

Odlingen av ettåriga grödor innebär också spridning bekämpningsmedel och andra kemikalier i kolossal omfattning vilket kanske är den allra största miljöfaran. Lägg därtill, att man nu i stora delar av världen introducerar GMO-grödor, som i sig är ett hot mot vår överlevnad

De snabba kolhydraterna i de ettåriga grödorna skadar också hälsan hos människorna och ätandet av dessa och konstgjorda fetter som margarin, ligger bakom den tsunami av ohälsa som sveper över världen!

Lägg till kommentar