Jag vill inte kunna välja fel rätt

I livsmedelsbutiken slår det mig att samtidigt som jag handlar min middag, tvingas jag ta ställning till hur landskapet ska brukas. Väljer jag ekologiskt odlade produkter, väljer jag också att vi ska ha mycket odlingsmark. Skulle vi alla äta ekologiskt ryms kort sagt färre naturreservat, därför att ekologisk odling oftast kräver mer mark för samma skörd. Konventionellt producerad mat odlas mer intensivt och kan alltså lämna plats åt större ”orörda” ytor, marker som vore värdefulla för artbevarandet. Men då måste jag samtidigt acceptera mycket som har att göra med djurhållning, övergödning och klimatförändringar, som jag inte utan vidare vill medverka till. Acceptera sådant jag inte riktigt gillar måste jag å andra sidan om jag väljer ekologiskt också. Det är omöjligt att hålla matproduktionen till människor i gång utan att miljön påverkas, vi är ju både många och energikrävande. Men äta måste jag. Och jag äter gärna kött, ibland.

Hur marken brukas – inte bara i Sverige, då mycket av det vi äter är importerat – är alltså direkt kopplat till min middag. Det krävs kunskaper motsvarande ett smärre universitet för att fatta rätt miljöbeslut i livsmedelsbutiken. Beslut som jag helst vill slippa, kunskap som jag saknar möjlighet att ta till mig. Jag vill att det som säljs till mig är miljömässigt producerat och schysst mot djuren utan att jag måste lära mig allt om koldioxidekvivalenter och kvävecykeln. Jag vill kunna lita på att inga kväveutsläpp övergöder vattendragen, att grisarna får böka och har knorr på svansen och att jordbruket inte väljer tekniker som leder till att klöverhumlan hotas.

Matvanorna formar marken, och marken formar matvanorna. Allra mest formas den odlade marken av köttproduktionen. Det mesta av den odlade marken används för att odla djurfoder, inte minst åt korna. Förutom att nötkött är det livsmedel som utan konkurrens leder till störst utsläpp av växthusgaser, innebär odlingen av foderväxter som spannmål och soja ett stort hot mot den biologiska mångfalden.

Det har vi att ta ställning till, där vi står i livsmedelsbutiken. Inköpen sker ju inte heller i ett socialt och kulturellt vakuum, där miljöetiska och djuretiska värderingar ensamma kan få vägleda våra beslut. Vi lever i en kultur där kött anses vara både vardagsmat och festmat. Många kötträtter går snabbt och lätt att laga, vilket inte är betydelselöst i vårt samhälle. Och många människor tycker knappt att de har fått något att äta om inte kött funnits på tallriken . Jag känner några av dem.

Samtidigt finns det rörelser i samhället som försöker få oss att ta en annan än det konventionella jordbrukets och den etablerade matkulturens väg. Riksdagen har till exempel satt upp som mål att 25 procent av den mat som konsumeras offentligt ska vara ekologiskt producerad. Det finns kampanjer som Köttfri måndag, som försöker få oss att avstå från kött en dag i veckan. En kampanj som för övrigt motarbetas bland annat av LRF.

Kunskapen om animalieproduktionens miljöpåverkan är knappast svårtillgänglig, och kostrådgivare är rörande eniga om att vi inte behöver äta mer kött.

Ändå ökar köttkonsumtionen! Plötsligt beställer våra kollegor en stor kotlett med kryddsmör till lunch. Utan något mer på tallriken. Någonstans har de hört att en diet som nästan bara består av kött och animaliskt fett är både nyttig och miljövänlig. Och visst går det att hitta sådana studier. Auktoriteterna på det området är resursstarka. Forskning som talar för en animaliebaserad diet finansieras av köttbranschen världen över. Trovärdigheten måste vi själva bedöma. Jag önskar att vi kunde lita på dem som producerar vår mat. Egentligen är det hela mitt problem där jag står i livsmedelsbutiken och väljer mellan lamm från Argentina, sparris från Kenya och svenska kålrötter – att jag inte vet vem jag kan lita på.

Jag kan inte se att något talar för att livsmedelsindustrin och politiken kommer att ta ett sådant ansvar att jag inte behöver ha all denna kunskap för att kunna handla mat som jag kan stå för. Behovet av att lyfta fram den riktiga, oberoende och evidensbaserade forskningen är större än någonsin.