”När forskarna tvekar tycks vi veta vad vi ska göra”

Jag fick nyss ett telefonsamtal. En representant för Stockholmsinitiativet hade invändningar mot artikeln om molnbildning över Arktis som vi publicerade i förra numret. Statistiken som presenterades i artikeln var felaktig, menade han.

Stockholmsinitiativet är en lobbygrupp som ifrågasätter klimatpolitiska åtgärder och anser att koldioxidutsläpp inte har någon avgörande inverkan på klimatet. De arbetar i stark vetenskaplig motvind. Den seriösa vetenskapliga diskussionen handlar om hur allvarliga effekterna av vår klimatpåverkan kommer att bli, inte om den alls existerar.

Men utanför den vetenskapliga diskussionen ser det inte lika tvärsäkert ut. Där är lobbygrupperna röststarka och de påverkar både politiker och väljare. Trots att internationella klimatmöten avlöser varandra fattar inte politikerna de nödvändiga besluten.

Helt annorlunda är det på ett angränsande område. I detta nummer redogör vetenskapsjournalisten Maria Gunther Axelsson för en aktuell vetenskaplig kontrovers. Den handlar om hur mycket vindkraft vårt elnät tål. En grupp välmeriterade forskare anser att vårt elnät inte klarar vindkraft i den takt som den föreslås byggas ut. En annan grupp, lika välmeriterade forskare, menar att vi både kan och bör bygga ut vindkraften. Båda sidor har goda argument.

Det märkliga är att här, där det vetenskapliga läget är oklart, är politikerna betydligt säkrare: vi ska bygga ut vindkraften. Och en färsk undersökning från SOM-institutet i Göteborg visar att den hållningen har ett starkt stöd hos allmänheten. Hela 70 procent tycker att vi ska satsa mer på vindkraft än i dag.

Det vore förstås helt galet, men jag undrar om det skulle gynna utsläppspolitiken om klimatforskarna uttryckte mer osäkerhet. För när forskarna tvekar då tycks vi veta vad vi ska göra.