Kanske är vi faktiskt först

Att anpassa sig till miljön kräver inte mycket intelligens. Så även om det finns liv därute i rymden så är det inte självklart att det handlar om intelligenta utomjordingar. Inte ens utvecklingen av liv på jorden ledde raka vägen till oss. En mängd katastrofer inträffade på vägen, tillfälligheter som påverkade jordens historia.

Den moderna människan är ingen nödvändig slutprodukt av evolutionen. Det konstaterar författaren i sitt gedigna verk om hur vi resonerar om möjliga livstecken på andra håll i rymden. För att veta vad andra har för sig gäller det att veta hur vi själva kom till. Så det börjar med vårt solsystem, grannplaneterna och deras månar, där vi med vår teknologi har en chans att söka och kanske till och med finna tecken på att liv kunde utvecklas. Vi får läsa inte minst om astronomernas verktyg – hur detta görs – som är nyckeln till framgång.

Peter Linde, själv astronomiforskare vid Lunds universitet, har bland annat varit med att utveckla det europeiska jätteteleskopet E-ELT som om knappt tio år kommer att stå i norra Chile. Därifrån ska det vara möjligt att direkt observera planeter kring främmande solar i vår galax – nästan 900 sådana är kända i dag. Hur det förhåller sig i andra galaxer i universum är en vidare fråga som många fantiserat om.

Och så en slutlig och mer omdiskuterad fråga – om vi upptäcker att utomjordingarna finns någonstans långt borta, ska vi verkligen kontakta dem?