Hunnernas okända kultur

Hunnerna? Tankarna går kanske till seriefiguren prins Valiants vilda motståndare, barbarerna från Asien som krossade det romerska riket. Hunner var också ett skällsord som britter och fransmän använde om tyskarna under första världskriget.

Men ny forskning nyanserar bilden. Hunnerna lade grunden till det feodala Europa som växte fram efter det västromerska rikets fall. Det menar den australiske historikern Hyun Jin Kim vid Sydneys universitet, i sin bok The Huns, Rome and the birth of Europe (Cambridge university press, 2013).

Men först en kort bakgrund. Hunnerna var ett nomadfolk som troligen kom från trakterna norr om Kina. De talade sannolikt någon form av turkiska. De började vandra västerut och nådde områdena norr om Svarta havet på 370-talet. Deras intåg i Europa inledde folkvandringstiden. De slog sig ner på stäpperna i dagens Ungern. Deras mest kände hövding, Attila, ledde under 400-talet flera fälttåg på Balkan, i Centraleuropa och till dagens Frankrike och norra Italien. Men historien om dem skrevs av deras fiender.

– Mycket av det som är känt om hunnerna kommer från den romerske historikern Ammianus Marcellinus, som dock aldrig träffat några hunner, utan byggde sina skrifter på gamla berättelser om främmande, exotiska folk. Detta har lett till en uppfattning om att hunnerna var vilda och ociviliserade, säger Hyun Jin Kim. Ännu idag skrivs böcker utifrån hans berättelser. Men ska vi förstå hunnerna bör vi även gå till kinesiska, iranska och centralasiatiska källor.

Han menar att de frankiska och germanska riken som växer fram efter det västromerska rikets fall var starkt påverkade av såväl hunnernas konst som politiska kultur – vilket tyder på att deras kultur var attraktiv.

– Det feodala system som växer fram i exempelvis det frankiska riket var identiskt med det hunniska politiska systemet – inte med romarrikets, säger Hyun Jin Kim. Det bygger dels på det väpnade rytteriet, efterhand riddaren, som blev effektiv i strid tack vare stigbygeln, som kom från de asiatiska ryttarfolken vid denna tid. Men framför allt var det en typ av feodalt system som byggde på en släkt, en dynasti. Sedan administrerades landområdena genom att släktingar och vasaller fick styra olika områden. Detta var alltså en princip som till stora delar var en kulturpåverkan av hunnernas sätt att styra.

Många ledande härskare efter det västromerska rikets fall var hunner eller ättlingar till ledande hunner. Men eftersom många av dem haft olika namn eller bytt namn så har detta inte varit helt tydligt tidigare.

– Många hade förstås en uppblandad etnicitet. Men man har ofta tidigare förutsatt att många germanska härskare efter det romerska rikets fall var germaner. Men hunner tog sig germanska namn, eller germaniserade sina hunniska namn, som ofta hade ett turkiskt ursprung.

Hunnernas egen identitet är en komplicerad fråga. Troligen hade ledarskiktet turkiskt eller mongoliskt ursprung.

– Hunnerna själva blandades upp med iranska och germanska folk under sin vandring västerut – som ju tog flera hundra år, säger Hyun Jin Kim. Men när de byggde upp sitt välde i Europa på 400-talet kan man utgå från att de germaniserats.

Detta styrks av flera arkeologiska fynd på senare tid i dagens Ungern. När man undersökte de kroppar man hittat i hunnergravar visade det sig att 70 procent av kropparna hade centraleuropeiskt ursprung. Bara 30 procent visade spår av östasiatiskt dna.

– Allt tyder på att de ursprungliga hunnerna med asiatiskt ursprung var fåtaliga och blandades upp, säger Hyun Jin Kim. De hunner som invaderade det romerska riket gick sannolikt inte att utseendemässigt skilja från goter, franker eller romare – och inom det hunnerska riket talades flera språk. Att vara hunn handlade troligen främst om en politisk identitet.

Vad har din forskning för konsekvenser för synen på romarrikets fall?

– Länge talade man om att det romerska riket föll på grund av interna faktorer, men på senare år har de externa faktorerna uppvärderats. Och min egen forskning ligger i denna riktning. Hunnernas invasion var definitivt av stor vikt både för det västromerska rikets fall – och för hur det feodala Europa sedan tog form.

Vad hände sedan med hunnerna?

– Väldet föll ihop efter Attilas död år 453, men övergick i flera andra riken, som till exempelvis det bulgariska riket, som kan sägas vara arvtagare till hunnerna.

Under 1800-talet exotiserades och orientaliserades hunnerna. De blev synonymer till barbari och vildhet – och den gula faran.

Därför är det ingen slump att kejsar Wilhelm II sade till sina tyska trupper under boxarupproret i Kina år 1900 att de skulle bete sig som Attilas hunner: Ta inga fångar, visa ingen nåd. Citatet levde vidare, och ledde till att tyskarna under första världskriget började kallas hunner och demoniseras i den brittiska och franska pressen.

Den överdrivna antityska propagandan på hunnertemat under första världskriget ledde till att när de första uppgifterna om förintelsen läckte ut under andra världskriget såg många på detta med skepsis – handlade ryktena om massmorden på judar i de ockuperade områdena återigen om en överdriven demonisering av tyskarna?

Den tyska kopplingen till hunnerna har dock en lång historia: under medeltiden sågs faktiskt hunnernas mest kända ledare, Attila, som en germansk hjälte, och i de fornnordiska sagorna går han under namnet Atle.