Annons
Nobelpriset används för att sälja evig ungdom

Elizabeth Blackburn fick ett Nobelpris år 2009 för sin forskning om kromosomernas ändar (bilden är ett montage).

Bild: 
Micheline Pelletier / Corbis

Nobelpriset används för att sälja evig ungdom

Föryngringsmediciner och tester som ska avslöja din ”biologiska ålder” säljs med hänvisning till Elizabeth Blackburn och hennes Nobelpris. Nu tänker hon själv bli en del av kommersen.

Författare: 

Publicerad:

2013-09-05

För fyra år sedan fick Elizabeth Blackburn ett delat Nobelpris i medicin eller fysiologi för sin forskning om telomerer – strukturer i ändarna av kromosomerna som brukar liknas vid den hårda hylsan i änden på ett skosnöre. Telomererna skyddar kromosomerna. De blir kortare i takt med att cellerna delar sig och åldras, och när de är helt avskavda faller cellen i dvala och dör.

Inom olika forskningsprojekt har Elizabeth Blackburn, 64, mätt sina egna telomerer. Men hon skrattar bort frågan om hur långa de är.

– Du ställer en personlig fråga nu. De har utmärkt längd. Mer säger jag inte.

Under de senaste åren har flera företag börjat erbjuda tester till personer som vill mäta sina telomerer för att få reda på sin ”biologiska ålder”. Det första, Life length, startade i Spanien 2010. Sedan kom det konkurrerande företaget Telome health, som ligger i Kalifornien, USA – där Elizabeth Blackburn är en av grundarna. Hon berättar att försäljningen av telomertester börjar inom några månader. Tanken är att kunderna ska testa sig hos sin läkare eller via andra vårdgivare.

– Vi har en mätmetod som vi vet är pålitlig. Folk vill ha testerna, och då är det lika bra att utföra dem så bra som möjligt, säger Elizabeth Blackburn, som är professor i biologi och fysiologi vid University of California i San Francisco, USA.

Men den gryende branschen är omstridd. Peter M. Nilsson, professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet, studerar själv telomerer och har diskuterat testerna med Elizabeth Blackburn. Han håller med om att de är värdefulla i studier av stora grupper.

– Däremot tvivlar jag på att testet kan säga något meningsfullt för en viss individ. Det är inte någon kristallkula vi pratar om, säger Peter M. Nilsson.

En annan kritiker är Carol Greider, professor i molekylärbiologi och genetik vid Johns Hopkins university i USA. Hon tvivlar på att kunderna kommer att ha någon som helst nytta av att testa sig eftersom man vet så lite om vad ett mätvärde betyder. År 2009 var hon med och delade Nobelpriset för telomerer, och borde alltså vara väl insatt i ämnet. Men Elizabeth Blackburn tar invändningarna från sin tidigare doktorand med ro.

– Carol är kritisk och det ska man vara, men hon har inte alla data, säger Elizabeth Blackburn.

För egen del anser hon att ett telomertest ger värdefull information om sjukdomsrisker som ökar med åldern, och jämför mätningen med ett kolesterolvärde som ju alltid tolkas i ett sammanhang.

Tillsammans med Carol Greider upptäckte hon att kroppens celler innehåller ett enzym – telomeras – som kan förlänga telomererna. Den upptäckten används flitigt i reklamen för olika föryngringsmedel som säljs på nätet.

Ett exempel är medicinen Telomerance som ska tas i form av droppar under tungan. Enligt tillverkaren förlänger dropparna cellernas telomerer så att kroppen ”återfår ett ungdomligare utseende, energi och en optimal hälsa”. Pris: 2 000 kronor för en liten glasflaska med en skvätt av elixiret. Företaget – som inte har någon koppling till Elizabeth Blackburn – hänvisar givetvis till Nobelpriset, men svarar inte på frågor om vilken forskning som visar att föryngringsmedicinen fungerar.

Ett annat preparat, TA-65, ska också förlänga telomererna genom att aktivera det kroppsegna enzymet telomeras. Det innehåller ett växtextrakt från roten av kinesisk vedel. Pillerburken levereras i en kartong märkt ”Nobel Prize Technology”. Upphovsmannen försäkrar att han tar medlet själv. Han heter Calvin Harley och är teknisk chef för det företag för telomertestning som Elizabeth Blackburn varit med om att grunda.

Det finns studier som tyder på att TA-65 fungerar på celler i provrör. Möjligen kan det också förlänga de kortaste telomererna hos laboratoriemöss. Men det finns inget vetenskapligt belägg för att växtextraktet förlänger livet hos vare sig djur eller människor. Tvärtom finns det en teoretisk risk för att livet blir kortare. Det har nämligen kommit rapporter om att människor med ovanligt hög aktivitet av enzymet telomeras i sina celler löper en ökad risk för att drabbas av cancer.

– När jag fick veta det berättade jag direkt för Calvin. Jag vill ju inte att min kollega ska dö av cancer! Men det är hans beslut om han vill ta medlet, och jag vet ju inte om det är farligt, säger Elizabeth Blackburn.

Så här åldras vår arvsmassa

Så här åldras vår arvsmassa
Telomererna skyddar kromosomernas ändar mot att förkortas i takt med att cellen delar sig. De påminner om de hårda hylsorna i ändarna av ett skosnöre som hindrar det från att slitas ner och bli tovigt. I genomsnitt blir telomererna kortare med tiden.

Bild: 
Johan Jarnestad

Drömmen om en mirakelkur mot åldrande har funnits sedan urminnes tider. Den grekiske historikern Herodotos skrev om ungdomens källa redan under antiken. Spanska conquistadorer sökte efter källan i Amerika. I vår fornnordiska föreställningsvärld sitter nornorna vid Urds brunn invid asken Yggdrasils rötter och spinner livets trådar. Trådarnas längd avgör hur länge varje människa ska leva.

En del av det mytologiska tänkandet lever kvar i populärkulturen kring telomererna. Men telomerer är i högsta grad en biologisk realitet, och allt mer forskning visar att de faktiskt hänger samman med både hälsa och livslängd.

Telomerer finns i kroppens alla celler. Deras genomsnittliga längd är i livets början till stor del ärftlig. Med tiden slits de ner och blir i genomsnitt kortare, trots att enzymet telomeras kämpar emot. Förkortningen kan gå olika fort i olika vävnader – och till och med inom en och samma celltyp.

Det går att undersöka fördelningen mellan långa och korta telomerer i till exempel vita blodkroppar. Vissa forskare menar att en sådan analys är mest tillförlitlig eftersom den visar hur stor del av telomererna som blivit så korta att kromosomerna riskerar att gå sönder.

Den metod som Elizabeth Blackburn och många andra forskare föredrar visar bara den genomsnittliga telomerlängden hos samtliga typer av vita blodkroppar i ett blodprov. Men även ett så grovt mått kan ge information som är avgörande för hälsan – åtminstone för människor med extremt ovanliga mutationer. Den genetiska sjukdomen dyskeratosis congenita drabbar en på miljonen och leder till att telomererna krymper onormalt snabbt. Patienterna åldras i förtid och immunsystemets celler slutar förnyas i den takt som behövs för att bekämpa infektioner och tumörer.

Liknande besvär drabbar möss med motsvarande mutationer. Forskare i USA har genförändrat möss så att gener som cellerna behöver för att tillverka enzymet telomeras kan stängas av och på. När generna är avstängda krymper telomererna kvickt, och mössen åldras. Luktsinnet försvagas, testiklarna krymper och vävnader förtvinar i tarmar, mjälte och en lång rad andra organ.

När generna sätts på igen blir telomererna längre. Dessutom bildar luktsinnet nya nervceller så att mössen börjar reagera som vanligt igen på olika dofter. Tydliga tecken på föryngring märks i vävnader runt om i kroppen, och testiklarna återfår sin ursprungliga storlek. Forskarna bakom experimentet skriver i tidskriften Nature att mössens återhämtning stöder tanken på att det skulle kunna gå att motverka ålderskrämpor genom att ”föryngra” telomererna.

Telomerernas längd spelar alltså en avgörande roll både för genförändrade möss och för människor med en extremt ovanlig ärftlig sjukdom. Men i båda fallen är telomerernas biologi rubbad långt bortom sin normala balans. Frågan är vad längden betyder för befolkningen i stort – och för enskilda individer. Kan en mätning förutsäga hur många år en viss person kommer att leva och ha hälsan?

”Ja, i viss utsträckning”, enligt en webbsida med frågor och svar om det test som Elizabeth Blackburn och hennes kompanjoner snart ska börja sälja. ”Det finns alltmer belägg för att människor med längre telomerer i sina immunceller i genomsnitt löper lägre risk för sjukdomar och funktionshinder vid hög ålder än människor med kortare telomerer i immuncellerna.” På webbsidan finns också en länk som utlovar vetenskapliga rapporter till stöd för påståendet. Länken är död. Jag påpekar problemet för Elizabeth Blackburn.

– Det var pinsamt, men det finns belägg i dussintals studier, säger hon.

Ett flertal relativt små studier kopplar korta telomerer till ökad risk för bland annat hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, grå starr, Alzheimers sjukdom, cancer, infektioner och en tidig död.

Elizabeth Blackburn har nyligen genomfört den hittills mest omfattande mätningen av telomerer hos vanligt folk. Den är ännu inte är publicerad i någon vetenskaplig tidskrift, men resultaten från den tre år långa undersökningen av 100 000 människor bekräftar att den tiondel som har kortast telomerer på det hela taget är skröpligare än andra.

Det är förstås inget bevis för att krympande telomerer orsakar några sjukdomar. Det kan ju trots allt vara så att helt andra åldersförändringar i kroppen orsakar både sjukdomar och kortare telomerer. För att klargöra saken krävs långtidsstudier.

Forskare vid Karolinska institutet i Solna är just nu i färd med att mäta telomerer i frysta blodprover insamlade under ett kvarts sekel från över 800 svenskar, som under hela perioden genomgick regelbundna hälsoundersökningar.

– Vi borde ha resultat framåt årsskiftet, säger Nancy Pedersen, professor i genetisk epidemiologi vid Karolinska institutet.

Redan nu finns tecken som tyder på att telomererna har en viktig roll. I våras rapporterade Nancy Pedersens forskargrupp tillsammans med kolleger i en rad andra länder att sju genvarianter som reglerar telomerernas längd också påverkar risken för bland annat tarmcancer, multipel skleros, lungsjukdomen idiopatisk lungfibros och hjärtinfarkt.

Men telomerernas längd beror inte bara på gener. Det finns gott om studier som visar att livsmönster också är viktiga. Den saken har Elizabeth Blackburn fördjupat sig i på senare år.

Hon började sin vetenskapliga karriär med tydligt fokus på molekyler. Under flera decennier gjorde hon experiment med encelliga flimmerdjur och andra enkla organismer i laboratorier i Australien, Storbritannien och USA. Först i början av 2000-talet började studierna anknyta till frågor om folkhälsa och samhället i stort.

I Kalifornien började hon samarbeta med psykologen Elissa Epel i en studie om stress. De mätte telomerer hos mammor till långvarigt sjuka barn, och såg att de var kortare än telomererna hos mammor till friska barn. Och ju längre tid en mamma tagit hand om ett svårt sjukt barn, desto kortare var hennes telomerer. Skillnaden mellan de mest stressade mammorna och de lugnaste motsvarade mer än ett decennium av genomsnittligt åldrande.

Liknande samband gäller även stress orsakad av mobbning, upprepad misshandel och andra utdragna plågor. Ett liv under eländiga betingelser och vanmakt hänger alltså ihop med mätbara förändringar i människans kromosomer. Detta använde Elizabeth Blackburn och Elissa Epel förra året i en debattartikel som ett nytt argument för politiska reformer som gör livet drägligare för utsatta grupper. Därmed tog telomererna steget in i politiken.

Elizabeth Blackburn har också goda råd till enskilda individer som vill bevara sina telomerer så länge som möjligt. Vi har hört dem förut: låt bli att röka, var måttlig med alkoholen, värna om sömnen, håll kroppen i trim och ät nyttig mat. Ett av de senaste rönen är att en hög halt i blodet av omega-3-fetter (som finns i fet fisk) i förhållande till andra fetter har gynnsam effekt.

– Jag har också börjat meditera, säger Elizabeth Blackburn.

Hon har utbildats av en tidigare buddhistmunk, och berättar att hon brukar ägna sig åt ett slags daglig mikromeditation under den tid som hennes extremt långsamma dator behöver för att starta.

Det vetenskapliga stödet för att man kan meditera sig till längre telomerer är inte direkt överväldigande. Men det finns en handfull studier som tyder på att det kan vara möjligt. Trettio män och kvinnor som ägnade tre månader åt intensiv buddhistisk meditation på en bergstopp i norra Colorado för några år sedan, visade sig ha högre aktivitet av enzymet telomeras i sina celler än icke-mediterande kontrollpersoner. Det framgår av en vetenskaplig rapport som Elizabeth Blackburn är medförfattare till.

I våras rapporterade andra forskare att telomererna är ovanligt långa hos kvinnor som ägnar sig åt en form av buddhistisk meditation som syftar till osjälvisk kärlek och värme till alla människor.

Den här typen av studier tas emot med öppna armar av dem som menar att mindfulness förtjänar en plats i vetenskapens finrum. Nobelprisad vetenskap och hårda data om dna-molekyler gör det svårare att vifta bort meditation som ”flum”.

Men alla är inte lika imponerade. Vissa av forskarna som beundrar Elizabeth Blackburns banbrytande kartläggning av telomerernas biologi frågar sig vart hon nu är på väg. Hennes planer på att sälja telomertester till vanligt folk är inte heller populära. Det är svårt att hitta någon som gillar idén bland forskare utan anknytning till företagen som säljer tester.

– Jag är väldigt kritisk, säger Göran Roos, överläkare och professor i patologi vid Umeå universitet.

Han påpekar att alla redan känner till de råd om en sund livsstil som sägs skydda telomererna. Därför är det helt onödigt att köpa tester som kostar flera tusen kronor styck, och som leverantörerna dessutom rekommenderar att man upprepar med jämna mellanrum för att följa utvecklingen.

Thomas von Zglinicki, professor i gerontologi vid Newcastle university i Storbritannien, håller med:

– Jag skulle inte betala för ett sådant test.

Han har inte hittat något stöd för att telomerlängd skulle vara en bättre biomarkör för åldrande än enkla och billiga tester som systoliskt blodtryck, handstyrka eller spirometri (som mäter lungfunktionen). Dessutom anser han att mätfelen är så stora att ett individuellt telomertest blir i det närmaste meningslöst.

Jack Szostak, professor i genetik vid Harvard medical school i USA, är mindre bekymrad. Han delade Nobelpriset för forskning om telomerer med Elizabeth Blackburn och Carol Greider.

– Somliga vill veta allt som går att få reda på om genetiska faktorer som kan tänkas påverka deras hälsa i framtiden, och jag förstår inte varför den typen av kunskap borde vara förbjuden, säger Jack Szostak.

Han anser att kritiken mot telomertester även kan riktas mot andra metoder, till exempel helkroppsundersökningar med magnetkamera som är dyra och vanligtvis inte säger så mycket.

– Men om någon vill betala för informationen, varför inte?

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar