Därför fortsätter lyckan att stiga

”Landet är fullt av välstånd, butikerna fulla av varor, alla har vad de behöver och mer än så. Ändå är cykloperna inte lyckliga.” Så skrev Karl Ove Knausgård om svenskarna i Dagens Nyheter den 19 maj i år. Men han har fel. Människorna i Sverige är lyckliga, bland de lyckligaste i världen. Enligt den senaste mätningen ligger Sverige på plats 8 i världen. Och lyckan verkar av allt att döma öka.

– På lång sikt har mänskligheten blivit lyckligare; det är jag övertygad om, säger John Helliwell. Vi lever ett längre och friskare liv i mindre korrumperade samhällen. Men våra förväntningar förändras också.

John Helliwell är professor i nationalekonomi vid Vancouver school of economics, och en av redaktörerna för World happiness report, en forskningsinsats som initierats av FN.

– Våra data visar överlag på det sociala sammanhangets betydelse för människors välmående. Men vår sammanställning av data har ju just börjat! Om några år kommer vi att ha långt mer data och framför allt längre tidsserier. Då kan vi på allvar börja förstå mekanismerna bakom lyckan, fortsätter han.

Resultaten har publicerats i årliga World happiness report, och 2015 års rapport kom nyligen. Det är det subjektiva välbefinnandet som står i fokus – det vi i mer allmänna ordalag kallar lycka. När man har testat dessa två begrepp , välbefinnande och lycka, empiriskt, har det framkommit att de påverkas på samma sätt av starka indikatorer, varför de används som synonymer. Forskarna bakom rapporten har inhämtat längre tidsserier från så många undersökningar och länder som möjligt, för att försöka ta reda på såväl lyckans geografi som förändring de senaste tio åren. Rapporten bygger främst på enkäter med i snitt 3 000 respondenter per land, från 158 länder, med hjälp av Gallup world poll.

Relativt små västeuropeiska länder toppar lyckolistan, och i botten hittar vi länder i Afrika söder om Sahara och krigshärjade länder som Syrien och Afghanistan.

– Nordvästra Europas sekulära och protestantiska länder ligger i regel i topp i alla dessa mätningar, säger Bengt Brülde, som är professor i filosofi vid Göteborgs universitet och en av Sveriges ledande lyckoforskare. Det kan inte bara förklaras av vår rikedom, politiska stabilitet eller välfärd. Jag tror att det förklaras av vår rätt unika kombination av individualism och tillit. Vi har relativt stor frihet att leva de liv vi vill leva, oavsett till exempel släktens vilja. Dessutom litar vi både på varandra och på våra myndigheter. Detta är ohyggligt svårt att bygga upp, men väldigt lätt att riva ner. Vår lycka är därför något att värna om. Stora klyftor i samhället hotar tilliten och solidariteten – och därmed lyckan.

Om man jämför med data från tio år tillbaka så visar 53 länder på signifikanta ökningar i World happiness report, medan 41 visar på minskningar. Rent geografiskt är det iögonfallande att länder i Afrika söder om Sahara återfinns såväl bland dem med stora ökningar i lycka (Zimbabwe och Sierra Leone) som bland dem med stora minskningar (Rwanda och Senegal).

Bland dem som ökat sin lycka mest hittar vi påfallande många länder i Latinamerika, och Nicaragua ligger i topp. Och bland dem som minskat mest hittar vi länder i Afrika och Mellanöstern, men med Grekland i botten. (Sverige har i denna mätning en liten, men icke-signifikant, ökning.)

Bland de länder som ökat och minskat mest är effekten mycket stor, mer än vad en fördubbling eller halvering av BNP per capita skulle innebära. Därför är dess utslag långt större än vad den globala ekonomiska krisen, som inleddes år 2007, kan ha medfört.

Bland dem som tappat mest återfinns också de sydeuropeiska länderna Grekland, Italien och Spanien. Deras lyckotapp är alltså större än vad som kan förklaras av ekonomiska faktorer.

En viktig lärdom av detta, enligt forskarna bakom World happiness report, är att hur ett samhälle klarar av en kris spelar stor roll. Det är de underliggande förutsättningarna i form av tillit och institutionell styrka som förklarar hur ett samhälle hanterar en ekonomisk eller social kris. Dessa faktorer påverkar om ett samhälle i kris utlöser konfrontativa eller stödjande handlingar, enligt teorin. Detta förklarar att Grekland och andra sydeuropeiska länder med låg tillit tappade så mycket i lycka – medan Island och Irland, som också drabbades hårt av den ekonomiska krisen, inte förlorade mycket.

– Det handlar om socialt kapital, förklarar John Helliwell. Motståndskraftiga samhällen kan växa av kriser. Det handlar kort sagt om graden av optimism och tillit. När krisen eller katastrofen inträffar så rusar man ut och hjälper varandra. Och det gör alla lyckligare. För vi blir faktiskt lyckliga av att få hjälpa till, och vi blir förstås lyckliga av att få hjälp av grannar och vänner när vi behöver stöd. Så samarbete gör oss lyckliga, men vi måste lita på varandra från början – annars blir det bara värre än tidigare.

Island är dessutom enligt World happiness report världens näst lyckligaste land, efter Schweiz (tidigare år har Danmark legat etta). På både Island och Irland rapporterar till exempel rekordhöga 95 procent att de har någon att lita på i händelse av kris. Snittet i världen är 80 procent. Lärdomen är alltså att krisens hantering och sociala sammanhang är minst lika viktigt för vårt välbefinnande som själva krisen.

Resonemangen stöds av forskning om hur människor klarat andra kriser, som reaktorolyckan i Fukushima i Japan 2011. Där ökade lyckan och välbefinnandet efter krisen, eftersom den utlöste samarbete och samverkan. Och där fanns den tillit som behövdes för att samarbetet skulle fungera under krisen.

– I den senaste rapporten har vi specialiserat oss på ålder, genus och region – hur dessa omständigheter påverkar välbefinnandet, berättar John Helliwell. Och det är uppenbart att landet man lever i påverkar välbefinnandet långt mer än kön eller ålder. Men överlag verkar kvinnor lite, lite nöjdare med livet än män.

För att kunna göra dessa analyser med en god statistisk precision har forskarna alltså i den senaste rapporten sammanvägt flera års undersökningar – där resultaten i regel är rätt stabila över tid. Och det visar sig att i 30-årsåldern är könsgapet som störst mellan män och kvinnor, globalt sett. I den åldern är alltså kvinnor lyckligare än männen. Skillnaden är liten men statistiskt signifikant.

– Men det största gapet mellan könen hittar vi bland unga i Mellanöstern, säger John Helliwell. Vi blev förstås förvånade, med tanke på hur mycket man läser om kvinnoförtryck i den delen av världen. Men svaret är helt enkelt att männen där har det ännu värre. Många unga män är arbetslösa, arga och finns på gatan. Kvinnorna har i regel bättre nätverk och stöd, vilket är viktigt för lyckan. En annan slutsats är att även män mår dåligt i samhällen som är könssegregerade och kvinnoförtryckande.

Så globalt sett rapporterar kvinnor högre välbefinnande, men det finns undantag: I flera afrikanska länder söder om Sahara är männen lyckligare än kvinnorna.

Åldersskillnaden är dock mycket tydligare än könsskillnaden. I regel minskar tillfredsställelsen genom åren fram till 40-årsåldern. Sedan ligger den stilla eller ökar något.

– I många regioner ser vi en U-kurva under livet, men det gäller inte alla delar av världen, säger John Helliwell. I de gamla kommunistländerna ser vi att lyckan bara minskar under livets gång.

Så den tydligaste generella sanningen i frågan är att välbefinnandet minskar tills man är omkring 40 år – sedan varierar den mer.

En annan faktor som är viktig för de länder där lyckan har ökat är styrets kvalitet. I de länder som ökat eller minskat mest i lycka är institutionella förändringar av större vikt än ekonomiska förändringar.

Vad gör en person lycklig?

– Hälsa, inkomst, familj och vänner, säger John Helliwell. Men det räcker inte. Man bör ha en positiv grundinställning till livet. Man måste ha en känsla av att livet har en mening. Det handlar också om att dra lärdomar av motgångar utan att fastna i dem och bli bitter.

Man ska inte fråga om lycka om man vill veta något om lycka, förklarar Bengt Brülde. I regel frågar man i stället om personen är nöjd med livet eller om hans eller hennes välbefinnande. Ordet lycka är förrädiskt; på svenska associerar många till eufori eller något liknande.

– De här globala enkätstudierna säger en hel del om de grova dragen. Och det finns ju inget bättre sätt. Men visst ska man ta de små skillnaderna med en nypa salt, säger Bengt Brülde. Det är ju rätt talande att vissa afrikanska länder hamnar på 3 på en 10-gradig skala, och de nordiska på runt 8. Detta är svårt att vifta bort, även om kulturella eller språkliga faktorer kan spela in.

– Lyckomåtten är rätt stabila. Historiskt sett har man observerat att de ökat påtagligt när ett lands välstånd ökar, men bara till en viss gräns, säger Bengt Brülde. Jag gissar att Sverige nådde den nivån under efterkrigstiden, kanske på 1960-talet.

– Så i fattiga länder ökar lyckan om länderna blir rikare och om korruptionen minskar; korruption är något som definitivt gör folk olyckliga. Men i ett land som Sverige behövs inte mer pengar för att göra oss lyckligare. Den stora frågan är snarare hur vi ska behålla vår höga nivå av lycka.

Enligt Bengt Brülde är en annan lärdom av lyckoforskningen att vi kan anpassa oss till mycket. Det gäller såväl rikedom som funktionsnedsättningar. Man får ett momentant påslag uppåt eller nedåt, men efter hand så vänjer man sig och går tillbaka till den tidigare nivån av välbefinnande.

– Men, säger han, en vanlig teknik för att lära sig lycka är att träna på att vara tacksam över det man har – att inte ta saker för givna.

Bengt Brülde har tidigare visat att psykologiska egenskaper, som självförtroende, har en tydligt positiv effekt på välbefinnande och livstillfredsställelse. Flera mätningar har också visat på ökad livstillfredsställelse i Sverige sedan 1990-talet (se graf på sidan 54). Att ha god hälsa och en familj bedömdes som de i särklass viktigaste faktorerna för välbefinnande, när svenskarna tillfrågades om de viktigaste orsakerna till det subjektiva välbefinnandet – men även sådant som en kärleksrelation, goda vänner, inre harmoni och en trygg boendemiljö bedömdes som viktiga.

Även den israeliske historikern Yuval Noah Harari menar att lyckan i världen har ökat. I sin nyutkomna bok Sapiens (se recension i F&F 3/2015) menar han att en sådan sak som den kraftigt minskade globala barnadödligheten de senaste tvåhundra åren rimligen måste ha minskat lidandet för många. Barnadödligheten har minskat från över 30 procent till mindre än 5 procent. Till detta kan läggas den moderna läkarvetenskapens triumf, liksom krigens och våldets historiska minskning (se ”Mot en fredligare värld?”, F&F 9/2011) samt frånvaron av storskaliga svältkatastrofer.

Var vi lyckligare för länge sedan, förr i tiden?

– Absolut inte, säger Bengt Brülde. Då levde vi i misär. Vi levde korta, plågade liv som rimligen inte var lyckliga.

Enkät

1. Är du lycklig, varför? 2.Vad är lycka för dig? 

1. ”Ja. Jag har förstått hur viktiga de sociala banden är för människor. Jag försöker därför ta kontakt med människor mer aktivt eftersom jag vet att det är bra både för mig och andra.”

2. ”Att känna sig uppskattad och att göra sådant som är meningsfullt för mig, som att forska om lycka, haha!”

1. ”Nej. Jag är nyseparerad och det är mycket sorgligt. Men jag hoppas att det är en tillfällig svacka.”

2. ”En känsla av meningsfullhet i mitt arbete och ett rikt socialt liv. Och en kärleksrelation. Jag behöver det för att vara lycklig.”

1. ”Ja. När man tänker på hur andra kan ha det runt om i världen, så inser man att man har det väldigt bra.”

2. ”Att få vara frisk.”

1. ”Ja, det måste jag säga. Jag har ju semester!”

2. ”Frihet. Och att man mår bra.”

1. ”Ja! Jag har semester, jag och min man har varit gifta i 32 år och nu börjar vi planera för att vår dotter ska gifta sig om ett år!”

2. ”Tid, frihet, tid tillsammans med dem man älskar, och kärlek.”

1. ”Ja, mestadels! Jag har en vacker flickvän och ett barn som berikar mitt liv.”

2. ”På många sätt tänker jag att möjlighet till ledighet och att få resa är nära knutet till lycka. Men framför allt att vara nöjd och tacksam för det man har – även om det låter som en klyscha.”

Av Annika af Klercker

Enkät

Tror du att robotar med artificiell intelligens någon gång kan bli medvetna på samma sätt som vi – och ännu intelligentare? Vad skulle det i så fall innebära?

Pablo Luna, 23 år: Ja det tror jag. Men jag tror inte att nivån av känslor kan bli densamma. Jag tror också att vår syn på vad som är intelligens kommer att förändras på ett eller annat sätt. Och i slutänden tror jag att robotar faktiskt kommer att ta över. Till en början inom exempelvis industrin – och senare inom andra delar av samhället.

Peter Andersson, 55 år: Jag är övertygad med tanke på hur utvecklingen har sett ut den senaste tiden. Jag tror så klart inte att det kommer att ske inom 10–20 år, men troligen om 200 år. Jag tror inte att vi kommer att ha samma behov av arbete i framtiden. Människan kommer att få en annan typ av roll i samhället och arbetet kommer att tas över av den teknik som kommer att finnas då, om det nu är datorer eller robotar.

Anne-Line Björkén, 64 år: Nej, för jag tror inte att intelligens bara kan mätas med IQ. Jag har till exempel svårt att tänka mig att vi kan ersätta lärare eller vårdpersonal med robotar. Dessutom tror jag att det skulle bli ett dåligt samhälle om färre människor arbetar och maskiner tar över.

Isabella Lundgren, 27 år: Nej, jag har svårt att föreställa mig att man kommer att kunna simulera och beräkna något som liknar mänsklig intelligens. Hur kan man exempelvis beräkna empati? Men de kan säkert komma att uppnå enormt hög intelligens i rationella frågor.

Jag hoppas att det i så fall innebär att det används till något positivt. Men tyvärr har vi ju lärt av historien att många uppfinningar som varit ämnade för något gott, i stället har använts till fruktansvärda saker.

Helena Gutarra, 37 år: Absolut. Det känns som att man redan nu ser en utveckling där vi själva ska göra så lite som möjligt och röra oss så lite som möjligt. Se bara på fabriker och industrier. Jag tror inte att den utvecklingen är positiv. Det kommer att leda till ett kallare samhälle om det saknas känslor i de beslut som fattas.

Siri, 4 år: Jag tror inte att jag tror någonting. (Siri är en hjälpfunktion i Apples mobiltelefon Iphone som använder AI-teknik för att svara på användarens frågor)

Av Annika af Klercker