Annons

Agriprenör. Ordet kommer från engelskans agriculture och entrepreneur och refererar till unga jordbruksentusiaster under 40.

Bild: 
Rahima Gambo

Nigerias unga smarta agriprenörer

För många afrikanska ungdomar är jordbruk och djuruppfödning något som främst äldre ägnar sig åt. 26-åriga Olawale Ojo och 29-åriga Emmanuela Clinton passar inte in i den bilden.

Författare: 

Publicerad:

2015-10-08

Olawale Ojo och Emmanuela Clinton är båda affärsmässigt klädda och möter upp med surfplattor i händerna när jag träffar dem i staden Owerri i östra Nigeria.

– När jag presenterar mig som hönsuppfödare höjer många på ögonbrynen. Jag stämmer väl inte med förväntningarna om hur en jordbrukare ska se ut, säger Emmanuela Clinton.

Olawale Ojo föder upp grisar sedan tre år, och vid sidan om den verksamheten arbetar han också för ett privat jordbruksföretag med att lära bönder hur marken bäst används och hur jordbruk eller djuruppfödning kan bli så effektivt som möjligt. För tio år sedan var en genomsnittlig bonde 50–60 år gammal. Nu är minst fyra av tio bönder mellan 18 och 25 år.

– Unga inser allt mer att jordbruk kan vara en lukrativ affärsverksamhet, säger Olawale Ojo.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, har Afrika världens yngsta befolkning. Sextio procent är mellan 15 och 24 år. Befolkningsökningen i många afrikanska länder är också högre än i resten av världen. Det betyder ökad efterfrågan på livsmedel. Samtidigt finns här 60 procent av världens totala areal av ouppodlad men odlingsbar mark.

Detta har medfört att många afrikanska länder försöker attrahera unga människor att bli ”agriprenörer”. Ordet kommer från engelskans agriculture och entrepreneur och refererar till unga under 40 år, som älskar jordbruk och ger sig på detta med en affärsmässig inställning. 29-åriga Emmanuela Clinton är en av dem.

Med en nyss avklarad ekonomexamen i bagaget bestämde hon sig för att starta hönsuppfödning i området runt familjehuset i staden Asaba i Deltastaten i södra Nigeria.

– Jag såg att det fanns efterfrågan på ägg och fågel från de nya hotellen och restaurangerna i omgivningen, och jag var övertygad om att det var något att satsa på, säger hon.

Med Emmanuela Clintons studiebakgrund förväntades hon få jobb på en prestigefull bank eller finansinstitution. Inte minst för hennes mormor kom beslutet att satsa på en hönsgård som en chock. Själv säger hon att det var passionen för jordbruk och affärer som fick henne att gå i en annan riktning än den utstakade, och att hon också orkade hålla i – det var tufft i början.

– Framför allt var det svårt att hitta finansiering. Såväl banker som mikrofinansföretag vägrade att ge mig lån för att starta verksamheten. De trodde inte på min affärsidé och att jag skulle kunna betala tillbaka; de hade erfarenhet av andra nystartade företag som inte fungerat. Jag tömde alla besparingar och fick lite pengar från familj och vänner. När jag väl hade 300 000 naira (motsvarar 12 500 svenska kronor), köpte jag hundra hönor.

Emmanuela Clinton satte i gång. Hon deltog i en rad seminarier och kurser för att lära sig mer. Hon sökte också efter andra möjligheter till finansiering för att vidareutveckla verksamheten.

– Regeringen hade just då lanserat ett lånesystem för unga som ville starta affärsverksamhet i jordbrukssektorn, och med min examen som säkerhet kunde jag, trots att min mormor var emot, ta ett lån för att köpa ytterligare 500 hönor. Efter tre veckor fick jag det att gå ihop och kunde betala av allt. Det blev vändpunkten för min mormor, som då blev den första jag anställde.

Efter tre år har nu Emmanuela Clinton en av de största hönsgårdarna utanför Ukwashi-ukwu, ett samhälle med 30 000 invånare. Kunderna kommer från hela den östra regionen i Nigeria, berättar hon medan hon vant rör sig mellan värphönor och gödkycklingar. Efterfrågan är fem gånger större än den nuvarande produktionen. Utöver sin mormor har hon kunnat anställa tre ungdomar och också utbildat 20 andra unga vuxna i området. De är mellan 20 och 25 år och har redan startat sina egna hönsgårdar.

– Möjligheterna inom jordbrukssektorn är oräkneliga. Det viktigaste är att tänka kreativt och se ingångar där det finns behov av eller brist på något, konstaterar Emmanuela Clinton.

Olawale Ojos grisfarm är en liknande framgångssaga. Efter sexmånaderskurs i integrerat jordbruk i grannlandet Benin, började han med att hyra ett rum på en bondgård och köpa fyra grisar. Att han kände jordbrukare i området gjorde det lätt att få kunskap. Efter två år var han redo att köpa sitt eget ställe med plats för 131 grisar. Medan han visar mig runt bland de suggor som just fått smågrisar, förklarar han att det är en mycket lukrativ verksamhet. Förtjänsten ligger på mellan 600 000 och 1000 000 naira (30 000–42 000 svenska kronor) per sjumånaderscykel. Det är ungefär 20 procent över medelinkomsten i Nigeria.

– Jag tror att fler unga skulle vara redo att ge sig på jordbruk och djuruppfödning om de visste mer om möjligheterna, säger Olawale Ojo.

Detta var en av anledningarna till att han efter utbildningen bestämde sig för att, vid sidan av affärsverksamhet inom jordbrukssektorn, också försöka hitta vägar för att sprida information till andra unga.

– När jag kom tillbaka till Nigeria hade jag två saker i huvudet. En var att starta något eget och bli en förebild. Dessutom ville jag dela med mig av mina kunskaper, och för det använde jag mig av sociala medier och startade en blogg. Tanken var och är att inspirera fler unga att satsa på affärsverksamhet inom jordbruket.

Olawale Ojos blogg har vunnit priser, och Facebooksidan som är knuten till den har mer än 3 000 entusiastiska unga jordbrukare som följare. På flera platser har bloggen och sidan också lett till att unga jordbrukare börjat ordna fysiska träffar. Olawale Ojo visar mig en kommentar på hans blogg från en ung man som söker information om hur han kan starta affärsverksamhet inom jordbrukssektorn. Han får rådet att ta kontakt med den grupp som brukar träffas i närheten av hembyn.

– Vid de fysiska träffarna ser de unga agriprenörerna till att organisera kurser och seminarier om olika aspekter av jordbruk och affärer.

Olawale Ojo är också landsrepresentant för Young Professionals’ platform vid Agricultural research for development. Genom den kan unga få mentorer och nätverka med andra jordbrukare online.

– Nätverket ger inspiration, riktlinjer och motivation till att göra mer. Det har varit värdefullt att få konkreta tips och också att ta del av forskningsresultat. Det har gjort mig mer medveten om hur jag kan använda sociala medier och presentera min verksamhet virtuellt.

Oluwabunmi Ajilore forskar om unga jordbrukare vid det internationella centret för tropiskt jordbruk, CIAT. Även om det ännu inte finns tillräckligt med statistik, så pekar hans egna observationer på en tydlig trend: antalet unga agriprenörer ökar.

– Eftersom genomsnittsåldern för jordbrukare är mellan 45 och 60 år är det verkligen viktigt att det kommer in unga. Hög ungdomsarbetslöshet och tuff konkurrens om andra sätt att försörja sig medför att unga satsar på jordbruket.

I linje med Olawale Ojos erfarenheter säger Oluwabunmi Ajilore att it verkar vara en viktig faktor. Eftersom sociala medier är populära bland unga i Nigeria och i andra afrikanska länder, är dessa plattformar ett av de viktigaste verktygen som till exempel jordbruksorganisationer använder för att intressera unga människor.

– It gör jordbruket mer tilltalande för unga. Det gör det möjligt att nå ut och få tillgång till information om hur till exempel olika sädesslag kan odlas och om hur verksamheten bäst marknadsförs.

Oluwabunmi Ajilore berättar att många unga agriprenörer genom it utvecklar nya tekniska lösningar för olika jordbruksområden. Det kan vara applikationer för att följa marknadspriserna eller för att samla in data om avkastning och om när olika grödor planterades. Att kunna göra penningöverföringar via mobiltelefoner har också gjort det möjligt för bönder att köpa och sälja snabbare.

Hur nya inslag i jordbruket, som till exempel nanoteknik, kan användas för att pröva kvaliteten på odling, produktion, bearbetning och packning är något som studeras vid afrikanska forskningsinstitutioner. Det är en utveckling som många unga följer med intresse.

Grundläggande för allt detta är tillgången till internet. På många platser på landsbygden saknas dock uppkoppling och mobiltelefonnät.

– Men att skapa möjligheter handlar också om mer generella förbättringar av elförsörjning, vägar och utbildning. Dessutom måste de som vill arbeta som bönder ha tillgång till en marknad och till finansiering. Det vore till exempel bra att bygga upp mikrofinanssystem för jordbrukare och unga agriprenörer.

Emmanuela Clinton som själv hade problem att få startkapital tror att en bank specialinriktad på unga agriprenörer vore bra.

– Det krävs inga miljoner naira för att starta affärsverksamhet inom jordbruket. Däremot är kunskaper i ekonomi, som de jag har, viktigt för att lyckas när man väl hittar ett sätt att finansiera verksamheten.

Olawale Ojo har också sett att bristande kunskaper i ekonomi ställer till med problem för många av de unga jordbrukare han kommer i kontakt med.

– Ekonomi borde definitivt vara en integrerad del av landets jordbruksutbildningar.

En annan faktor, som enligt Olawale Ojo och Oluwabunmi Ajilore har stor inverkan på alla lokala jordbrukares verksamhet, är så kallad landgrabbing: att stater eller privata investerare i den rikare delen av världen tar över stora markområden i fattigare länder, främst för egen livsmedelproduktion och produktion av bränslen.

– De tar de bästa markerna och lämnar de lokala bönderna med det som blir kvar. Om inte det här tas på allvar kommer det att bli ett hot mot tillgången på livsmedel i Afrika, säger Oluwabunmi Ajilore.

Även myndigheter och ledare på lokal nivå försöker inte sällan att på olika sätt ta över mark från lokala jordbrukare, berättar Olawale Ojo.

– Ett sätt att komma runt det här är att bilda kooperativ. Det ger bättre säkerhet för den enskilde.

För egen del ser Olawale Ojo ljust på framtiden. Han hoppas kunna få sin grisfarm att växa så pass mycket att han om fem år kan anställa, lära upp och entusiasmera minst 50 unga intresserade.

– Det vore ett sätt att se till att mina kunskaper och erfarenheter verkligen tjänar utvecklingen av jordbruket i Afrika.

Artikeln har förmedlats av One World, en brittisk organisation som grundades 1995. Projektet främjar kontakter mellan journalister i Afrika, Asien och i viss mån Latinamerika och svenska redaktörer. Projektet finansieras av Sida men är redaktionellt oberoende.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar