Annons

Nätverk. Dilip Jeste har sett hur starka kopplingar mellan hjärnans olika delar skapar positiva effekter.

Bild: 
Daniel Sahlberg

Vägen till visdom

Så vill hjärnforskaren Dilip Jeste göra våra liv bättre med hjälp av positiv psykiatri.

Vad i hjärnan gör oss visa? Att över huvud taget ställa en sådan fråga som forskare hade ansetts närmast oseriöst för 20 år sedan. I dag är det något som några av världens mest respekterade hjärnforskare ägnar sig åt. En av dem är Dilip Jeste, professor vid University of California, San Diego, och tidigare ordförande i den amerikanska psykiatriorganisationen American psychiatric association.

Dilip Jeste föddes i en liten stad i den indiska delstaten Maharashtra och flyttade i mitten av 1970-talet till USA för att bli psykiatriker. Hans intresse för åldrande och visdom började efter att han upptäckt att patienter med schizofreni inte bara fick färre psykotiska symtom, utan också blev gladare i takt med att de blev äldre. Och det gällde inte bara schizofrena. Dilip Jeste genomförde studier där människor mellan 20 och 100 års ålder undersöktes och fick svara på frågor om bland annat livskvalitet. Det visade sig att människor paradoxalt nog verkar må allt bättre ju äldre de blir, trots en försämring i kroppslig hälsa. Vi verkar alltså bli lyckligare när vi blir äldre!

Vad kan det här bero på?

Utifrån sin indiska uppväxt började Dilip Jeste undra om förklaringen ligger i att vi blir allt visare i takt med att åren går och därmed även lyckligare. Trots att hans forskarkolleger avfärdade ämnet som alltför filosofiskt och omöjligt att bedriva neurovetenskaplig forskning på blev Dilip Jeste inte avskräckt. I stället beslutade han sig för att försöka studera visdom från ett vetenskapligt perspektiv och för tio år sedan publicerade han sina första studier inom fältet.

Men hur går man till väga rent praktiskt om man vill studera en så komplex egenskap? Till att börja med måste man veta vad visdom är. Dilip Jestes utgångspunkt var att undersöka hur människor ser på visdom, inte bara i dag utan historiskt.

– Vi satte samman en expertgrupp och studerade hur visdom definieras i till exempel Bibeln, Koranen och hinduiska Bhagavadgita. Vi tittade även på hur man ser på visdom i dag i olika delar av världen. Fascinerande nog visade det sig att man i alla dessa skrifter hade i princip samma beskrivning av visdom. Dessutom ser man på samma sätt på det i dag över hela jorden, berättar Dilip Jeste, när vi träffar honom på American psychiatric associations årliga möte i Atlanta, USA.

– Visdom verkar alltså vara en och samma sak i alla kulturer. Inte bara i dag utan även historiskt, då människor över hela världen haft samma syn på visdom i tusentals år.

Vad ingår i visdom?

– Det vi kom fram till var att visdom har sex olika huvudkomponenter. Till att börja med socialt beslutsfattande, en förmåga att fatta beslut som gäller många människor utifrån ett socialt perspektiv. Därefter emotionell reglering, alltså en förmåga att reglera sina känslor. Prosociala beteenden som omtänksamhet och empatisk förmåga ingår också. Likaså självinsikt, det vill säga att man vet vad man är bra och dålig på. En annan viktig komponent är att man har en förmåga att tolerera andras åsikter även om man har en motsatt åsikt själv som man tror starkt på. Slutligen ingår att man är bestämd nog att fatta beslut, även i situationer där man inte har all information, säger Dilip Jeste.

Inom forskningen mäts visdom i dag på flera sätt. Dels genom självskattning av de komponenter om ingår i visdomsbegreppet och dels genom att låta försökspersoner besvara frågeställningar som ställer krav på visdom. Ett exempel på en sådan fråga är: ”När personer reflekterar över sina liv inser de ibland att de inte har uppnått vad de en gång ville uppnå. Vad kan en person göra i en sådan situation?” Svaren på frågan skattas sedan enligt en manual.

Intelligens då, hur hänger det ihop med visdom?

– Intelligens är en komponent av visdom men det är inte samma sak. Visa människor är intelligenta men alla intelligenta är inte visa.

Det faktum att människor världen över ser visdom på ungefär samma sätt indikerar enligt Dilip Jeste att visdom inte bara är en kulturell konstruktion, utan att det faktiskt finns en grundläggande neurobiologi bakom visdom.

– Hade det bara varit kulturellt hade definitionen i hinduiska Bhagavadgita skiljt sig från den syn på visdom vi har i dag och så är det inte. Det fick mig att dra slutsatsen att visdom sitter i hjärnan.

 Nästa fråga blir då var i hjärnan det sitter. Dilip Jeste berättar hur han fick ledtrådar från det tragiska fallet med Phineas Gage. Han var järnvägsarbetare och arbetade 1848 med att packa ett borrat hål med sprängmedel med en järnstav när laddningen av misstag antände. Den meterlånga staven sköt upp som en pistolkula mot Phineas Gages huvud, gick in i vänster kind, passerade upp genom hjärnan bakom vänster öga och sköt sedan upp ovanför pannan mitt i huvudet där den spräckte skallbenet.

Ofattbart nog var Phineas Gage inte bara vid liv utan också vid medvetande efter olyckan. Kroppsligt hade han klarat sig förvånansvärt bra. Men stora delar av hjärnans frontallob var förstörd. Och något hade hänt med hans personlighet. ”Gage var inte längre Gage”, sägs arbetskamrater och vänner ha beskrivit förändringen. Vad var det då som hade förändrats? Även om det ibland är svårt att veta vad som är myt och vad som är sanning i Gages legendariska fall tycks en sak stå klar: Hans minne och intellekt var i princip oförändrade. Likaså syn, hörsel och övriga sinnen.

Det som hade påverkats var hans karaktärsdrag. Den tidigare så ansvarstagande förmannen blev distanslös och impulsstyrd. Han blev lynnig, slarvig, självisk och arrogant. Personlighetsförändringen var så allvarlig att han inte längre fungerade som förman utan fick sparken. Därefter kom han att föra ett kringflackande liv och försörjde sig genom att visa upp såret i skallbenet mot betalning som en cirkusattraktion. Phineas Gage dog tio år senare i vad som tros vara sviterna efter ett epilepsianfall.

Phineas Gages kranium har vid flera tillfällen undersökts i modern tid och forskare har beräknat vilka skador hans hjärna drabbades av. Beräkningarna visar att stora delar av frontalloben förstördes, och särskilt drabbad tycks en del av frontalloben som kallas orbitofrontala kortex ha blivit. Orbitofrontala kortex har en viktig roll när det gäller att integrera känslor i beslutsfattande, men också när det gäller vår förmåga att kunna bete oss på ett socialt acceptabelt sätt och hämma impulser.

– Gage blev kall, kalkylerande och självisk. I princip kom han att bli motsatsen till en vis människa. I och med att det område i hjärnan som skadats var frontalloben så är det ett viktigt tecken på att visdom i alla fall delvis sitter där, säger Dilip Jeste.

Men det är inte bara frontalloben som kan kopplats till visdom, det kan även amygdala, ”motorn” i vårt stressystem. Amygdala är intimt förknippad med känslor och spelar också en viktig roll för visdom, berättar Dilip Jeste.

– Dessutom är visdom förmodligen en balans mellan olika områden i hjärnan och hur väl dessa är kopplade till varandra, säger han.

Det sistnämnda, hjärnans kopplingsmönster, är något som allt fler intresserar sig för just nu. Inom det jättelika Human connectome-projektet, som drivs av en rad olika amerikanska forskargrupper, studeras hur hjärnans kopplingsmönster påverkar personlighetsdrag och mentala egenskaper. Det här gäller inte bara strikt visdomens sex parametrar. Genom att i detalj studera hur olika områden i hjärnan är kopplade till varandra hos hundratals människor, och samtidigt göra psykologiska tester och undersöka deras livsstil, har det har visat sig att individer med vad som betraktas som ”positiva” karakteristika, såsom bra minne, hög utbildning och försiktighet med alkohol, har ett liknande kopplingsmönster. Detta kan mycket grovt sammanfattas med att hjärnans olika områden är starkare kopplade till varandra. Till exempel är frontalloben nära kopplad till tinningloben hos dessa personer.

De starka kopplingarna verkar leda till att hela hjärnan arbetar effektivare och helt enkelt tycks fungera bättre. Ett motsatt mönster ser man hos individer som röker, missbrukar alkohol, droger eller har en historik av aggressivt beteende. Där är hjärnans områden sämre kopplade till varandra, vilket får till följd att hjärnan arbetar sämre. Det intressanta är att alla ”positiva” karakteristika tycktes ge liknande avtryck i hjärnan, medan alla ”negativa” ger ett motsatt avtryck, något som beskrivs som en ”positiv–negativ” axel som vi alla skulle kunna plottas in längs. Fascinerande nog tycker sig forskarna i grova drag kunna se hur en människa lever sitt liv genom att undersöka kopplingsmönstret i personens hjärna.

Att den här forskningen kan göra människor oroliga är lätt att inse. Bara det faktum att man kallar det ”positiv–negativ-axel” innebär att människor skulle kunna rangordnas. Men det fascinerande med Human connectome-projektet är att det visar att det i första hand inte är medfödda egenskaper som avgör var vi hamnar på positiv–negativ-axeln. Det är i stället hur vi lever våra liv. Vi kan alltså i högsta grad påverka detta själva.

Finns det alltså saker vi kan göra för att bli mer visa?

– Absolut. I grund och botten genom att förändra en människas attityd. Genom att aktivt utveckla ett prosocialt beteende och göra någon bättre på emotionell reglering kan man göra en person mer vis. Man kan åstadkomma det med till exempel kognitiv beteendeterapi eller mindfulness. De här behandlingarna är inte bara psykosociala utan också biologiska. Meditation och kbt tycks till exempel kunna påverka hjärnans vita substans och uttrycket av gener kopplade till inflammation. Med de här metoderna tycks vi alltså kunna stärka hjärnan rent biologiskt med följden att vi blir mer visa, säger han.

En liknande effekt har fysisk aktivitet som stärker hjärnan på en rad olika sätt. Human connectome-projektet har visat att hos människor som har bra kondition är hjärnans områden nära kopplade till varandra. Dessutom stärker konditionsträning både frontalloben och minnescentrat hippocampus. Dilip Jeste lyfter också fram att utbyte mellan äldre och unga kan innebära att yngre blir visare. Vi bör alltså umgås mer över generationsgränserna.

– I grund och botten är uppdelningen av behandlingar beroende på om de är inriktade på beteenden eller biologi artificiell. Beteendeinriktade behandlingar påverkar biologin, säger han.

Så vad händer då när vi blir äldre? Studier som Dilip Jeste lett talar för att äldre människor har mer av de sex komponenterna som ingår visdom.

Neurobiologiskt vet vi i dag att den åldrande hjärnan minskar antalet synapser, dendriter och neuron. Hjärnan krymper i takt med att vi blir äldre vilket inte minst gäller frontalloben. Men hos personer som håller sig fysiskt, intellektuellt och socialt aktiva ses en tilltagande frontal tillväxt. Äldre verkar också engagera båda hjärnhalvorna i större utsträckning –  således rekryteras andra delar av hjärnan. Samtidigt blir stressmotorn amygdala svagare i takt med att åren går. Resultatet tycks bli att äldre personer generellt blir lugnare. Dessutom tycks vi kunna påverka detta själva. Genom att vara socialt aktiva, intellektuellt nyfikna och genom att röra på oss fysiskt blir vi mer visa som äldre och bromsar hjärnans åldrande. Vissa delar, som minnescentrat hippocampus, kan till och med växa till när vi blir äldre.

Dilip Jeste är en av pionjärerna inom visdomsforskningen men han är inte längre ensam. I dag finns det närmare 500 vetenskapliga artiklar publicerade inom området och intresset växer. Att studera visdom är inte bara neurovetenskapliga kuriosa. Dilip Jeste menar att psykiatrin i högre utsträckning måste fokusera på preventiva faktorer och ställa sig frågor som: Vad är det som gör att vi inte blir deprimerade eller får ångest? Här kommer visdom in.

– Felet med den traditionella definitionen av psykiatri är att den bara omfattar studier och behandling av psykisk sjukdom. Det finns ingenting om prevention och mental hälsa i definitionen, trots att detta är – och kommer att vara – avgörande för framtidens psykiatri. Jag tror vi måste fokusera på just förebyggande faktorer. Jag kallar det ”positiv psykiatri” där man arbetar med att stärka faktorer som skyddar mot psykisk ohälsa. Sådana faktorer omfattar optimism, omtanke om andra och just visdom. Vi måste lära oss mer om dessa faktorer och egenskaper, inte minst hur vi kan påverka dem. På så sätt kan vi hjälpa människor att hålla sig mentalt friska.

Det är alltså mot den bakgrunden vi bör studera visdom, menar han. En reflektion vi inte kan låta bli att göra när vi träffar honom är att det är fascinerande att leva i en tid då vi för första gången kan börja förstå en så komplex mänsklig egenskap som visdom biologiskt. Människor har i alla tider försökt beskriva den mänskliga naturen genom konst, litteratur och vetenskap. Men hittills har vi varit begränsade till att beskriva det vi ser hos andra, alltså det som visar sig utåt i form av beteenden, och våra egna subjektiva upplevelser. I dag har vi fått redskap för att ställa de här frågorna utifrån en biologisk utgångspunkt. Vi lever i den tid då vi för första gången kan ”lyfta på locket” och se de processer i hjärnan som formar våra personligheter och hur vi blir som människor. Kanske leder det till möjligheter att påverka komplicerade egenskaper som visdom.

Ser du en framtid med både mediciner och  evidens­baserade beteendeinriktade behandlingar som påverkar visdom?

– Ja, absolut. Jag tror att vi i framtiden kommer att förstå visdom molekylärt. Vi vet i dag att spegelneuron spelar en roll för visdom då de hjälper oss att förstå hur andra känner, men jag tror att man kommer att kunna gå ända ner på receptornivå. Kanske öppnar det möjligheter för att påverka visdom genom medicin eller hjärnstimulering av olika områden i framtiden, spekulerar Dilip Jeste.

Sådana möjligheter är onekligen svindlande men det är viktigt att betona att det – om det över huvud taget är möjligt – är något som ligger långt fram i tiden. Det lär ta decennier, kanske till och med ännu längre, innan vi har möjlighet att påverka en så komplicerad egenskap som visdom med en medicin. Men med det sagt så kommer det att bli oerhört intressant att följa Dilip Jeste, som hittills publicerat över 600 vetenskapliga studier, och hans forskning framöver.

Och slutligen: Att visdom är något som tycks komma i takt med att åren går är onekligen betryggande. Hör du till dem som, i likhet med oss, har blandade känslor varje gång ljusen ska blåsas ut på födelsedagstårtan så betänk då att data talar för att du nästa år kommer att bli både lite visare och lyckligare.

Anders Hansen och Simon Kyaga gör tillsamans podcasten Psykiatrikerna där de bland annat träffat Dilip Jeste.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar