Galaxer

**Fråga:** Hur kan universum, som är oändligt, expandera? Kan något som är oändligt bli ännu mer oändligt? **Svar:** Som alltid i fysiken är det viktigt…

Den nyupptäckta galaxens ljus härstammar från universums allra mörkaste tid, 600 miljoner år efter big bang – en tid då de flesta ljusstrålar stoppades av kall vätgas som fyllde rymden.

En ny kartläggning gjord av Stockholm–astronomen Kambiz Fathi visar att spiralgalaxer, som vår egen Vintergata, är den vanligaste galaxtypen sedan tre till fyra miljarder år tillbaka.

En samling avlägsna galaxer är ohjälpligt oskarpa när de fotograferas. Galaxerna innehåller miljarder stjärnor, och tyngden från dessa påverkar ljusstrålar som passerar dem.

I galaxen Haro 11, vars ljusstrålar tar 300 miljoner år på sig för att nå oss, avslöjas hur stjärnor och galaxer bildades vid tidernas begynnelse. Haro 11 är nämligen en ovanlig galax.

Det är först helt nyligen som vi fått chansen att ta reda på vad som händer med materia precis innan den slukas av ett svart hål.

Den högenergetiska gammastrålning som Fermiteleskopet tar emot avslöjar vad som pågår i kaoset runt exploderande supernovor, svarta hål och snabbt roterande pulsarer.

Kattass har den kallats, och björnram – eller NBC6334 med astronomernas något torrare namn.

Kvasarer är starkt strålande energiknippen som får sin ljusstyrka av ett svart hål som gömmer sig i deras inre.

Med hjälp av ett specialbyggt instrument som ser i infrarött har astronomer vid Europeiska sydobservatoriet i Chile lyckas kika in bakom moln av gas och stoft i den elliptiska jättegalaxen Centaurus A

Vad som verkligen intresserar mig är huruvida Gud hade något val vid världens skapande, skrev Albert Einstein. Han drömde om att hitta naturlagar som går att härleda ur enkla principer.

**Fråga**: Jag har tänkt att galaxerna i universum kanske rör sig bort från platsen för big bang.

Atacama Large Millimeter Array, ALMA, är ett nätverk av 66 stora antenner som ska samarbeta om att lyssna av rymdens millimeterlånga vågor.

Runt jorden färdas instrumentet Pamela på en rysk observationssatellit. Med instrumentet mäter astrofysiker vilka partiklar som finns i den kosmiska strålningen i jordens atmosfär.