Marinbiologi

Det vimlar av självlysande organismer i världens hav. Bland fiskarna har lysförmågan utvecklats i flera olika grupper under evolutionens gång. Så det är uppenbarligen en viktig egenskap. Till exempel kan den paradoxalt nog användas för att inte synas. 

Ålarnas vandring till Sargassohavet tar oväntat lång tid. Det medför att ålar missar parningssäsongen – och tvingas vänta till nästa år.

Flera tusen meter under havsytan breder djuphavsslätterna ut sig. De täcker halva jordens yta och är den största livsmiljön på vår planet. Det är också den minst utforskade miljön. Vad är det som styr arternas utbredning där nere i mörkret? Ormstjärnorna ger en viktig ledtråd.

(*UPPDATERING: forskarna bakom den här vetenskapliga studien har bedömts skyldiga till oredlighet i forskning. Läs mer om det i slutet av notisen)Nyfödda abborrar äter hellre mikroskopiska plastpartiklar än naturlig föda – och konsekvenserna blir förödande.

Östersjön brukar betraktas som ett artfattigt ekosystem. Men nu har svenska forskare gjort en djupdykning bland de allra minsta organismerna och funnit en oväntad mångfald av bakterier, plankton och virus.

Fiskar släpper ut dna-rester i vattnet och det skapar nya möjligheter för att beräkna storleken på havens fiskbestånd.

En gammal teori har nu bekräftats: korallernas skal försvagas på grund av våra koldioxidutsläpp, som gör haven surare.

Jenny Lindström studerar självlysande plankton, ett område som bland annat har intresserat delar av den amerikanska flottan.

Nyckeln till framtidens mediciner kan gömma sig hos slemmiga, giftiga maskar som lever på havets botten. Här berättar marinbiologen Malin Strand och biokemisten Håkan Andersson om jakten som ledde till en oväntad upptäckt – och som tog slemmasken från det marinbiologiska laboratoriet på Tjärnö och Sveriges västkust till kemilaboratoriet i Uppsala.

Hos fiskarten mindre havsnål är det hannarna som är gravida och sköter yngelvården. Därför tävlar honorna om hannarnas uppmärksamhet. Likt påfågelhannarnas stora, färggranna fjädrar får…

Förmågan att försvinna helt är få arter förunnat. Men vissa fiskar som lever långt ute till havs har kommit nära tack vare mikroskopiska strukturer i huden.

I dag är hälften av alla skaldjur och alla fiskar som vi äter odlade. Men dagens odlings­metoder är inte ekologiskt hållbara. Svenska forskare utvecklar därför ett system där odlingen sker i stora bassänger på land.

Fenvalarna har nervknippen som kan töjas ut som gummisnoddar – en unik anpassning som gjort det möjligt för valarna att bli så stora.

Djuphavens krabbor behöver både kokheta undervattensvulkaner och nollgradigt vatten för att överleva.