Norrskenet uppstår när solvinden interagerar med jordens magnetfält. Men varför hamnar det mesta av skenet på jordklotets nattsida, när solvinden träffar dagsidan? F&F förklarar hur det går till. Bild: Johan Jarnestad
En stor mängd partiklar strömmar ständigt ut i rymden från jorden. Flödet är som störst vid nord- och sydpolen. På höjder över 100 kilometer upp och långt ut i rymden är luften elektriskt laddad.
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)
Denna något psykedeliska bild av solen har skickats till jorden av Solar Dynamic Observatory. Det amerikanska solteleskopet påbörjade i februari sitt 5-åriga uppdrag att vaka över solens aktiviteter.
Också solen har sina fläckar, sägs det. Men inte nu längre – i år är vår stjärna helt fläckfri nio dagar av tio, något som inte hänt på nästan ett sekel.
Mitt första försök att ta norrskensbilder var frustrerande. Jag visste ju att jag behövde lång slutartid - en eller flera sekunder - så jag tänkte att det var bäst att använda stativ.
Norrskenet på Saturnus är både likt och olikt motsvarande fenomenen på jorden. Det framgår av studier som kombinerar flera olika bildkällor både i ultraviolett och i synligt ljus.
Norrsken uppkommer mellan 100 och 200 kilometer ovanför jordytan. Där tränger intensiva skurar av elektroner in i de övre delarna av jordens atmosfär och kolliderar med den tunna luften.
