Vintergatan

Med hjälp av radioteleskopet Parkes i Australien har brittiska astronomer fångat signaler från stjärnor som nästan inte gör något väsen alls av sig.

Den kretsar runt en liten sval röd stjärna tre gånger längre ut än jorden är från solen.

Astronomer har länge levt i tron att de flesta stjärnor förekommer i par eller i grupp. Astronomen Charles Lada vid Harvard University i USA ställer nu den uppfattningen på ända.

Det är nästan lättare att på långt håll studera vackra spiralgalaxer med stjärnbeströdda spiralarmar än att ta reda på hur det ser ut i vår hemgalax, Vintergatan.

Det är januari år 2106. Från jorden sänds sex bemannade rymdskepp i väg åt skilda håll för att utforska Vintergatan.

I mellandagarna för ett år sedan, den 27 december 2004 klockan 22.30, träffades satelliten Integral av en intensiv skur av mycket energirik strålning, så kallad gammastrå

Fråga:De flesta stjärnor på himlen är svåra att se från jorden. Hur kan man veta om det för en viss stjärna beror på att den lyser starkt men ligger mycket långt bort?

För 600 år sedanDen kinesiske amiralen Chung-ho gör i början av 1400-talet en upptäcktsresa och kommer omkring år 1405 så långt västerut som till Egypten. Han besöker också Mekka.

Det slutar med den moderna kosmologins ikonbild - avtryck av det allra tidigaste universum då ljuset började tränga igenom världsrymden. Redan detta är storartat, fascinerande och obegripligt.

De kompakta objekt i rymden som traditionellt erkänns inom astrofysiken är vita dvärgar, neutronstjärnor och svarta hål.

Stjärnorna och alla andra himlakroppar som vi sedan urminnes tider har spanat mot i natten utgör ynka fyra procent av universums hela materieinnehåll.

Först skapades vatten. Det var bland det första som hände när solsystemet skulle till att uppstå i ett gasmoln någonstans i den väldiga Vintergatan.

Ny forskning visar överraskande att det omges av en svärm av mindre svarta hål som har samlats där under årmiljarderna.

Vid första ögonblicket ser de ut som helt vanliga galaxer.