Att flyga med tranor
Tranor och gäss kan räddas från utrotning genom att man förändrar deras flyttningsmönster.
Trumpetartranan i USA var nära att utrotas. Från att ha varit nere i knappt ett tjugotal fåglar år 1942 har arten ökat till cirka 180 i dag. Men tranorna bildar fortfarande bara en enda flock som flyttar mellan Kanada och Texas i södra USA. Det betyder att olika faror, t ex ett giftutsläpp, skulle kunna utplåna flocken. Därför vill en grupp entusiastiska ornitologer i Operation Migration försöka etablera ännu en flock och med ett annat flyttningsmönster, skriver tidskriften Smithsonian.
På 1930-talet fick etologen Konrad Lorenz gäss att följa och uppfatta honom som förälder. Och tranor, liksom gäss, lär sig hur de ska flytta av sina föräldrar. Som ett första led i arbetet med att rädda trumpetartranan tränar ornitologerna nu på en vanlig art, kanadensisk trana. Präglingen av tranorna börjar med att ett band med motorljud och med en människa som härmar tranor spelas under de sista 24 timmarna innan äggen kläcks. Själva kläckningen sker i närvaro av en människa förklädd till trana som blir fosterförälder. Denna måste sedan hjälpa och lära ungarna att leta mat. Det tar tid eftersom en två månaders trana kan äta två hundra gräshoppor i timmen.
Nästa steg är att den utklädda fosterföräldern vänjer ungarna vid ett slags modellflygplan, samtidigt som motorljud spelas upp. Och slutligen är det dags att introducera det ultralätta flygplanet som tranorna ska följa i skyn. På detta sätt har man lyckats föra tranorna i experimentet från Kanada till Virginia på amerikanska östkusten. I framtiden hägrar målet att kunna att omsätta denna kunskap på riktigt, dvs med en grupp trumpetartranor. I Sverige är det fjällgåsen som behöver ändra flyttmönster. Men metoden är inte lika spektakulär. Något negativt hände i fjällgåsens vinterkvarter, och den minskade dramatiskt i antal. Därför bildades Projekt fjällgås, som strävar efter att få arten att flytta till den vitkindade gåsens vinterkvarter i stället. Ägg från fjällgås kläcks hos vitkindade gäss, och ungarna kommer därmed att uppfatta dem som sina föräldrar. Sedan följer ungarna med till de vitkindade gässens vinterkvarter för att nästa sommar återvända till fjällen och häcka där.
Genom dessa försök ter sig fjällgåsens framtid ljusare.
