Vem kan säga nej?

Året är 2010. Tänk dig ett köpcentrum. En pappa med sina två barn är på väg in. Barnen springer genast in i leklandet. Pappan går mot klädaffären där kläderna han sett hemma på Internet ska finnas. Det går ju inte att prova kläder på Internet. På pappans mobiltelefon syns en bild av barnen – de vinkar och skrattar, han vinkar tillbaka.

Där avbryts plötsligt framtidsbilden.
– Det måste vara något mer som lockar, säger Dhanesh Kurup, civilingenjör och doktorand vid Uppsala universitet.
– Bortsett från att prova kläder. Behöver man verkligen gå till ett köpcentrum år 2010?

Ingenjörer målar framtidsbild

Dhanesh Kurup är en av sju doktorander som har fått i uppgift att måla en framtidsbild av trådlös kommunikation. De har valt ett köpcentrum. Ytterligare doktorander sitter i andra rum och funderar på sina bilder av framtidens kommunikationssamhälle.

Om några kunde måla tekniska framtidsbilder borde det vara dessa. Samtliga är civilingenjörer som forskar om framtidens dator- och kommunikationsteknik. Men de har uppenbara problem. De vet knappt hur tekniken kommer att se ut, än mindre vad den ska användas till.
– Utvecklingen är fortfarande teknikdriven, berättar Jens Zander, professor i radiokommunikation vid Kungl Tekniska Högskolan. Vi vet att telefonerna blir allt mindre och att de får allt längre standby-tid. Men vi vet inte vilka funktioner som kommer att finnas och vilka som kommer att efterfrågas.

Jens Zander leder tillsammans med Bengt-Arne Molin från Lunds universitet och Carl-Gustaf Jansson, också från KTH, ett forskningsprojekt om framtidens data- och telekommunikation. De försöker komma bort från bilden av framtidens mobila kommunikation som bara en förlängning av dagens mobiltelefonsystem. Den senaste rapporten heter Telekomscenarier 2010, och den visar framför allt en sak: tio år är en lång tid när det gäller mobiltelefoner. Osäkerheten är stor. Telekommunikationsområdet har hittills varit ett av de teknikområden som det varit minst svårt att göra framtidsförutsägelser inom. Skälet är att det är extremt standardiserat.

Framtiden var standardiserad

– De stora företagen, som Ericsson, Nokia och Siemens, lägger fast standarderna gemensamt. Sedan hittar de var och en på produkter som fyller standarden och som de kan konkurrera med, berättar Jens Zander. Redan på 1980-talet lade man fast grunden för det som blir produkter hos radiohandlarna år 2010. Skälet till denna framförhållning är att tillverkarna och telebolagen vill försäkra sig mot felinvesteringar. Man kan jämföra med vad som hände när videobandspelarna introducerades. Det fanns två system: Betamax och VHS. De som satsade på Betamax, bl a Sony, förlorade mycket stora summor på att man hade satsat på fel system – det var VHS som segrade. Det är sådant som telefontillverkarna vill undvika genom att samarbeta om en standard.

Detta leder i sin tur till att mobiltelefonin kommer i generationer. Varje ny generation erbjuder fler tjänster och snabbare överföring av data. Den mobiltelefonstandard som säljs just nu, GSM, är den andra generationen. Den första var NMT. Skillnaden mellan dem är framför allt att GSM är digital, medan NMT är analog. Omkring år 2003 kommer vi att använda den tredje generationen, en standard som går under arbetsnamnet IMT-2000. Den skiljer sig från GSM genom att den tillåter betydligt högre överföringshastighet av data, något som ska göra det möjligt att titta på Internet direkt i mobiltelefonen. GSM kan bara överföra data med en hastighet som motsvarar de modem som såldes runt mitten av 1980-talet, knappt 1 000 tecken per sekund.

Men inte ens IMT-2000, den tredje generationen, räcker. Överföringshastigheten är fortfarande för låg och priset för högt. Men framför allt måste det komma något som inte längre skiljer på mobiltelefoni och fasta telefoner. Tjänsterna ska inte vara beroende av vilken telefon du har utan kombinera det bästa ur mobiltelenätet och det fasta nätet.

IMT-2000 kommer inte att räcka för att fullt ut ge mobil multimedia. Och mobil multimedia är just vad exemplet med pappan i köpcentret handlar om. Tillräcklig kapacitet för att kunna överföra rörliga bilder över allt och till ett rimligt pris. Den fjärde generationens mobiltelefoni.

Frekvenserna räcker inte

Nu är det inte alls säkert att det kommer någon fjärde generationens mobiltelefoni. Tekniken kommer antagligen att finnas, men det finns många ekonomiska, fysiska och juridiska hinder. Värst är kanske de fysiska. Det är ont om utrymme i luften. Varje ny standard kräver ett nytt frekvensområde, och det finns inte så många som är bra.

Redan tredje generationens mobiltelefoni bromsas i USA av att man inte har plats i etern.
– Det frekvensutrymme som borde använts är redan upptaget, och väljer man ett annat betyder det att världsstandarden är körd, berättar Jens Zander.

Bortsett från satellittelefoner finns det i dag ingen gemensam standard för mobiltelefoner i världen. Det är t ex bara specialtelefoner som går att använda både i Europa och USA. På grund av trängseln i etern ser det ut som om det inte heller blir någon världsstandard i kommande generationer.

Kanske skulle trängseln i etern kunna vara ett skäl till att generationsstegen upphör och att utvecklingen sker mer löpande än stegvis. Det skulle betyda att operatörerna, som Telia och Tele2, och tillverkarna av de stora centrala systemen, som Ericsson och Nokia, förlorar makt och att små uppstickarföretag får större möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Redan i dag finns det radiofrekvenser som inte operatörerna kontrollerar – olicensierat utrymme – och som används till kommunikation på korta avstånd. Trådlösa telefoner för hemmabruk är ett exempel på det. Ett annat exempel är Bluetooth, en teknik som Ericsson har utvecklat för radiokommunikation mellan apparater på kort avstånd. Från början var Bluetooth mest ett alternativ till att koppla ihop mobiltelefonen med den bärbara datorn med en sladd. Men tekniken har utvecklats och kan användas av alla möjliga små apparater. Bluetooth använder olicensierat utrymme, men för standarden står, förutom Ericsson, bl a Nokia, Toshiba, Intel och IBM.

Infrastrukturen är för dyr

Kostnaden för att introducera en ny generation mobiltelefonsystem är hela tiden högre än för den föregående infrastrukturen. Därför forskas det om alternativa vägar att bygga mobiltelefonnät.

Det finns två extrema alternativ. Det ena är att bygga en infrastruktur helt oreglerat: vem som helst får sätta upp en basstation. Det andra alternativet är att bygga en infrastruktur genom stark statlig reglering, med monopolisering som i den fasta telefonins barndom. Ett tredje sätt att undvika nya stora kostnader för infrastruktur är att inte alls bygga någon ny utan i stället utnyttja den som redan finns. Det alternativet betyder att generationerna försvinner naturligt. Redan nu introduceras, inom ramen för GSM, en form av mobilt Internet. Systemet kallas WAP och är en starkt begränsad form av Internet. Det går inte fort, men informationen är organiserad ungefär som på World Wide Web, och därför är det möjligt att överföra text och små bilder. Det krävs nya telefoner och nya tjänster, något man kan ta betalt för av konsumenterna, men operatörerna behöver inte investera i ny infrastruktur.

Sändareffekten i fokus

Hur infrastrukturen kan byggas är exempel på ovanlig tvärvetenskaplig forskning av tekniker och ekonomer. Annars har forskningen inom mobiltelefonin hittills varit koncentrerad till tekniken. Och då framför allt batterier och effektförbrukning. I dag är fokus snarare på sändareffekten. Att hålla sändareffekten låg är klokt, bl a av hälsoskäl. En telefon med svagare effekt påverkar människokroppen mindre, oavsett om det är skadligt eller inte. Dessutom drar den mindre ström och batterierna räcker därmed längre.

En del forskning bedrivs också om maskiner som talar med andra maskiner. Tidigare har kommunikationen mellan två apparater, t ex en dator och en skrivare, varit mycket enkel och specifik för varje typ av apparat. Nu vill man hitta generella språk och standarder som kan gälla för alla apparater. Men området är helt nytt. Det är svårt att förutsäga vilket språk som är effektivast – hur kommer trafiken att se ut, vad krävs av programmen och av mediet som överför kommunikationen mellan alla dessa intelligenta delar, varav en del kan vara mobiltelefoner, andra kan vara kylskåp eller trafikljus?

En viktig fråga är avvägningen mellan hur mycket intelligens som ska finnas i en centralt övervakande dator och hur mycket som ska sitta i varje enskild kommunicerande apparat. I mobiltelefonsystemens fall gäller avvägningen hur mycket som ska sitta i operatörernas datorer och hur mycket som ska finnas i användarnas mobiltelefoner.

Operatörerna föredrar att de har kontroll och kan ta betalt när de säljer denna intelligens i form av olika tjänster. Mot detta talar dels den tekniska utvecklingen, centrala system är inte på modet, dels konsumenternas krav på allt billigare telefoni. Operatörerna är en fördyrande mellanhand.

En som tror att intelligensen är på väg ut till mobiltelefonerna är Bengt-Arne Vedin. Han var tidigare adjungerad professor vid Kungl Tekniska Högskolan. Numera är han aktiv IT-skribent, driver eget företag och är bl a generalsekreterare i Ruben Rausings fond för forskning om nyföretagande och innovationer.

Han förutspår att vi kommer att ladda ner en funktion via nätet när vi behöver den. Kanske är den då till och med tidsbegränsad och försvinner ur telefonen efter en timme eller kanske ett dygn. Nästa gång vi behöver den får vi ladda ner och betala för den igen. Andra funktioner kanske man abonnerar på, spår Bengt-Arne Vedin.

Behöver vi plötsligt använda mobiltelefonen för att bestämma vår geografiska position och ta reda på hur vi ska köra för att komma rätt, så laddar vi ner det programmet och den funktionen.

Design säljer

Bengt-Arne Vedin har en stark tro på att om bara konkurrensen får verka tillräckligt fritt, så kommer konsumenterna att styra utvecklingen åt rätt håll. Alla problem vi har med mobiltelefonin i dag – den omdiskuterade strålningen, det höga priset, störande telefonerande och svåranvända telefoner – kommer att lösas.

Bengt-Arne Vedin räknar upp flera exempel på fall där priserna har pressats på grund av konkurrensen. Ett exempel är Hongkong, där samtalstiden är gratis; du betalar bara en abonnemangsavgift och kan sedan ringa hur mycket som helst. Ett annat är gratistelefoni; ring gratis mot att du upplåter en del av din samtalstid för att lyssna på reklam.

Även mer lättanvända telefoner kommer att tvingas fram av konkurrensen.
– Skälet till att Nokia säljer bättre än Ericsson är att Nokia är lättare att använda, säger Bengt-Arne Vedin. Det kommer att tvinga Ericsson att göra mer lättanvända telefoner.

Frågan är dock om det är användarvänlighet som säljer eller om det är designen. Michael Henriksson, produktchef på Ericsson industridesign, menar att det beror på vilken kundgrupp man tillhör:
– Äldre kanske föredrar enkelhet och användarvänlighet medan ungdomar kanske hellre prioriterar en expressiv design. Enligt Michael Henriksson är det kännetecknet för en mognande marknad. Från början var vi fascinerade av att vi över huvud taget kunde ringa trådlöst. I dag ställer vi betydligt högre krav.

Röststyrning kommer

En utmaning för utformningen av lättanvända mobiltelefoner är att göra de allt fler komplicerade funktionerna tillgängliga trots att telefonerna blir allt mindre. Den väg som Ericsson tycks satsa mest på är röststyrning, en telefon som lyssnar och förstår.

Telefonerna kan också designas för att störa mindre. Allt fler telefoner kan vibrera som alternativ till ringsignal. Det finns också telefoner som bara släpper fram samtal från vissa utvalda telefonnummer. Får man tro Bengt-Arne Vedin håller vi användare också på att lära oss vett och etikett med mobiltelefonerna. Telefoner som ringer i biosalongen och tågresenärer som talar högt är en övergående fas. Det riktigt stora problemet är i stället att vi med mobiltelefonen förlorar makt över vår tid. I och med att alla vet att man kan vara anträffbar så måste man också vara det.

Eller som Lars Ilshammar, IT-debattör och historiker vid Örebro universitet, uttrycker det:
– I framtiden är den rik som äger makten över sin tid och den som har kontroll över sin integritet.

Den rike kan stänga av

Mobiltelefoner och andra kommunikationsapparater gör att vi alltid kan arbeta, alltid kan vara anträffbara. Och enligt Lars Ilshammar är det sedan bara den som har råd som kan säga nej och stänga av inkommande samtal och ta ledigt.

Det andra stora problemet är bristande integritet. Alla nya kommunikationsverktyg lämnar spår efter oss. Spår som kan vara hett eftertraktade, både av kommersiella intressen och av myndigheter.
– Det finns mycket stora pengar att tjäna för företagen som bygger upp detaljerade databaser över konsumenternas vanor, menar Lars Ilshammar.
– De flesta är omedvetna om hur mycket man syns när man surfar på Internet redan i dag. Varje klick är registrerbart. På alla större webbplatser sparas regelmässigt och automatiskt din dators adress, vem du är, varifrån du kommer och vart du går.

Lars Ilshammar spår att också här är det bara den som har kunskap, eller kan betala för att bli osynlig, som kan undvika att bli avlyssnad och analyserad.

Gerald Maguire, professor vid Kungl Tekniska Högskolan, forskar bl a på elektroniska identitetsbrickor, något som ställer dessa integritetsfrågor på sin spets. En smart ID-bricka, hela tiden uppkopplad mot Internet, får Storebror från Orwells 1984 att blekna. Integriteten måste vara inbyggd.
– När ska andra kunna se var du är och i vilken omgivning, vem ska få veta? Kan man bli tvingad att lämna ifrån sig sådana uppgifter? När ska andra kunna få veta innehållet i din kommunikation? Gerald Maguire menar att vi redan från början måste konstruera tekniken så att den erbjuder möjligheter till total integritet. De försök han gör låter aldrig ID-brickan vara direkt kopplad till Internet, utan alltid via en mellanhand, och kommunikationen med mellanhanden är krypterad och kontrolleras helt av användaren.

Något som antagligen är det minsta man kan önska. För får man tro Gerald Maguire är steget inte långt från mobiltelefon till personliga smarta identitetsbrickor. Brickorna kommer att ersätta det mesta vi i dag bär med oss, som mobiltelefoner, kontanter, kreditkort, nycklar, kamera.

Enligt honom kommer slagordet för 2000-talet att vara ”Just wear IT”.