Språkmannen Læstadius

Faderns alkoholmissbruk och hustrumisshandel har inte stöd i källorna, t ex bröderna Lars Levi och Petrus självbiografiska uppgifter. Däremot sägs det att fadern hade ett dåligt ölsinne. Inte heller vandrade bröderna 50 mil till gymnasiet i Härnösand utan åkte roddbåt ett par mil från Kvikkjokk, vandrade ca 25 mil till Luleå och åkte sedan båt till Härnösand. Vad gäller gymnasietidens inverkan på Lars Levi Læstadius religiösa utveckling är den inte dokumenterad i någon större utsträckning.

I hemmet talades inte bara svenska, som artikeln anger, utan en pite-lulesamisk dialekt. Lars Levi Læstadius lärde sig också den finska dialekt som talades i Tornedalen vid den tiden, i dag kallad meänkieli, och det blev hans främsta predikospråk.

Men han predikade även på svenska och samiska, kanske även på tyska. Dessutom talade han latin och hade studerat hebreiska, grekiska och franska.

Lars Levi Læstadius första skrifter som kom på 1820-talet var på latin och svenska, inte på lulesamiska som det står i F&F. Däremot skapade Læstadius det s k nordsamiska skriftspråket för den samiska dialekt som talades och talas i den nordligaste delen av Lappland. Hans skrifter på nordsamiska utkom först 1839-47.

Någon väsentlig eller abrupt förändring i språkbruk eller i tydlighet mot spritbruket kan inte spåras i predikningarna efter år 1844. Lars Levi Læstadius predikade redan tidigare mustigt mot alkoholen. Skillnaden i predikningarna beskriver han själv så att de fick en ”högre färg” efter mötet med lappflickan Maria, Milla. Han återvände som en ny människa till sina församlingsbor. Sin syn på prästrollen diskuterade han knappast med den olärda lappflickan, däremot fick han genom henne en ny syn på Gud, som givit honom syndernas förlåtelse.

Det sägs i artikeln att Lars Levi Læstadius sällan predikade om Gud som fader. Men det stämmer inte med den bild jag får efter en översiktlig genomläsning av hans predikningar. Däremot stämmer det att uttrycket ”himmelske Föräldern” är hans eget och ofta använt men med bibliskt innehåll.

Slutligen, med titeln Dårhushjonet ironiserar Lars Levi Læstadius mot de etablerade religiösa ledarna som ansåg att de som representerade väckelserörelsen var ”dårar”. Förordet till Dårhushjonet är ett regelrätt förord och avser inte verket Anmärkningar om vegetationen i Karesuando och Enontekis som det står i F&F. Citatets innehåll visar att det avser det religionsfilosofiska verket och inte en botanisk-ekologisk skrift.

Læstadiansk läsare