Pascal inget helgon
I sin intressanta artikel om Pascal i F&F 8/00 har Mats Parner följande avslutningsstycke: ”Sedermera blev Pascal helgonförklarad och erhöll säte och stämma i himlen. Där blickar han ner från sin molntapp och minns än i dag sina duster med hasardproblemen från spelklubbarnas Paris.”
Jag har läst en del om Pascal men aldrig hört att han skulle ha blivit helgonförklarad. Detta skulle vara anmärkningsvärt eftersom jansenismen, den religiösa riktning som Pascal tillhörde och så häftigt försvarade, vid flera tillfällen fördömts av olika påvar. Pascals viktigaste fullbordade verk på det religiösa området, Les Provinciales, placerades på s k Index, dvs fördömdes. Visserligen avskaffades Index år 1966 och sant är också att Vatikanen på senare tid har tagit tillbaka många fördömanden som utfärdats under gångna tider, men att man skulle ha gått så långt som till att helgonförklara Pascal förvånar mig storligen. De svenska och franska uppslagsböcker och andra verk jag har tittat i nämner ingenting om något sådant.
Jag vill för övrigt gärna tro att Pascal, helgon eller ej, blickar ner på oss med välvilja.
GÖRAN BORNÄS
I den skotske matematikern och matematikhistorikern Eric Temple Bells gamla klassiker Matematikens män (Natur och Kultur, 1940) står det i svart på vitt högst upp på sidan 100: ” … ty efter sin död blev Pascal snabbt upptagen bland de kristna helgonen och varje försök att erhålla några fakta om hans liv som människa undertrycktes stilla men strängt av rivaliserande partier …”. Jag har alltid tolkat detta avsnitt bokstavligt – och har alltså inbillat mig att Blaise Pascal de facto kanoniserades efter sin död 1662 – men inser nu, efter att ha läst Göran Bornäs inlägg, att E T Bells haranger har bildlig innebörd. MATS PARNER
