Riskbarn kan spåras före födseln
Om man tidigt kan urskilja vilka barn som riskerar att hamna i svårigheter kan man gripa in och försöka förebygga detta. I praktiken är dock vården eller sociala myndigheter sällan så förutseende. Både brist på pengar och etiska dilemman med att plocka ut dessa barn brukar anföras som motargument, liksom att man inte vet vad man ska göra med barnen.
Nu visar en färsk studie att det redan på mödravårdscentralen går att urskilja mödrar vilkas ofödda barn riskerar att få problem längre fram. Vid Hälsouniversitetet i Linköping har man genom intervjuer och enkäter följt barn till riskmödrar, dvs mödrar som är kända hos myndigheterna eller inom hälso- och sjukvården för t ex missbruks-, psykiska eller sociala problem. Ungefär 5 procent av alla mödrar i Linköping tillhör denna kategori. I undersökningen ingick 78 barn.
Riskmödrarna tog mindre i sina spädbarn, kramade och tröstade dem mer sällan, hade mindre ögonkontakt och pratade mindre med dem än mammorna i en referensgrupp utan psykosociala problem. Vid fyra års ålder bedömdes 40 procent av barnen i riskgruppen ha problem jämfört med 1 procent i referensgruppen. Vid 8-årsuppföljningen hade 36 procent av barnen i riskgruppen problem jämfört med 12 procent av barnen i referensgruppen. Rastlöshet, aggressivitet, hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter var vanliga problem hos pojkarna, medan flickorna snarast upplevdes som inbundna. Barnen i riskgruppen hade också upplevt fler omvälvande händelser, som föräldrars sjukdom, flyttningar, omgifte och arbetslöshet. Det var också klart fler fall av misshandel och sexuella övergrepp i riskgruppen. Just nu undersöks 16-åringarna, och i den gruppen har ännu fler blivit utsatta för övergrepp.
Inom barn- och ungdomspsykiatrin och socialförvaltningen i Linköping har man tagit fasta på resultaten av studien. Riskmödrar med barn som inte är äldre än sex månader kommer dit på remiss främst från mödravårds- och barnavårdscentralerna. Sedan arbetar man med att stärka kontakterna mellan barnen och deras mödrar. Enligt en utvärdering nåddes bäst resultat i arbetet med mammorna med psykiska problem jämfört med mammorna som främst hade sociala problem. Helst skulle man vilja stödja barnen ända upp i skolåldern, men resurserna räcker inte till.
