Barnvälling på pingviners vis
Hur kejsarpingvinens hanne lyckas skaffa mat åt sin unge framgår inte av artikeln. Först står han ju två månader på stället och ruvar ägget under fullständig fasta. Sedan föder han upp ungen under drygt en månad utan att lämna platsen. Hur i all världen går det till? Om reservmaten förvaras inombords borde den ju börja jäsa eller ruttna redan efter några dagar inne fågelns kropp?
Och varför måste kejsarpingvinerna förflytta sig hela 20 mil från iskanten för att häcka? En mindre säkerhetszon borde väl räcka?
KARL LINDBERG
Maten som hannen ger till ungen är inte sparad som den är. Han har inte hela fiskar liggande i magen. Vad det handlar om är att kejsarpingvinhannen producerar ett näringsrikt sekret, en specialitet för denna art. Denna lättsmälta välling består av cirka 60 procent proteiner, 30 procent fett och 10 procent övrigt. Hannen hostar upp sekretet och ger det till ungen. När honan kommer tillbaka turas föräldrarna om att sköta ungen, och då går matningen till på vanligt sätt. Båda föräldrarna fångar fisk, bläckfisk och kräftdjur som de matar ungen med. Beträffande säkerhetszonen måste den vara väl tilltagen eftersom pingvinerna inte kan flytta sig större sträckor när ägget väl är lagt och så länge de har hand om ungarna. Under sommaren bryts större delen av havsisen runt Antarktis upp. Det är bara i vissa områden allra närmast kusten som havsisen är frusen även under sommaren. Det är viktigt att kejsarpingvinerna står så pass långt in på isen att kolonierna inte riskerar att isen där de vistas bryts upp. När isens utbredning är som minst är det bara några kilometer eller högst några mil från kolonierna till iskanten.
ANDERS MODIG, Fil.dr i ekologi
