För valar och sälar är havet grått

Nyligen upptäcktes att valars och sälars synsinne avviker från andra däggdjurs på ett sätt som i förstone verkar föga ändamålsenligt.
Publicerad

Däggdjur ser världen i färg. Det beror på att ögats näthinna innehåller tappar som reagerar på olika färger. Människan och hennes släktingar har tre slags tappar, för blått, grönt respektive rött ljus, medan de flesta andra däggdjur bara har tappar för blått och grönt ljus.

Nu har en grupp forskare i Tyskland och Sverige upptäckt att valar och sälar endast uppfattar grönt ljus. Forskarna har undersökt ögonen hos fjorton olika arter och konstaterat att samtliga saknar tappar som är känsliga för blått ljus.

Ljus som tränger ner i havsvatten förskjuts mot blått, och därför ökar tappar som är känsliga för sådant ljus ögats känslighet och kontrasterna i bilden. Varför har då sälar och valar förlorat förmågan att se blått ljus? Just för dem borde det ju vara särskilt viktigt! Ännu mer gåtfull framstår färgblindheten med tanke på att valarnas och sälarnas närmaste släktingar är utrustade med tappar för grönt och blått.

En förklaring kan vara att valarnas och sälarnas förfäder inte hade någon större nytta av att uppfatta blått ljus. De härstammar från landlevande däggdjur som så småningom utvecklades till djur som levde i kustnära vatten. Sådana vatten är ofta mycket grumliga, vilket gör att det kortvågiga blå ljuset sprids och försvagas.

Genom att ge avkall på färgseendet kunde ögat bättre anpassas till att uppfatta svagt ljus. Dessutom frigjordes delar av hjärnan som kunde användas på bättre sätt. Många valar orienterar sig med hjälp av ekolodning, och sälar kan spåra byte med hjälp av sina känsliga morrhår som känner virvlar i vattnet. AKW

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor