Unga gäss måste lära sig att flytta
Författaren till artikeln i Forskning & Framsteg har uppenbarligen aldrig studerat gäss. Jag har däremot studerat grågås dagligen sedan 1962. I artikeln uppges att gässlingar kan flyga när de 70 dagar gamla, och i vetenskaplig litteratur finns uppgifter om allt från 50 till 77 dagar. Mina egna observationer från 1972 omfattar en grupp om 39 gässlingar. Bland dem fanns individer som lärde sig flyga på allt från 64 till 71 dagar från kläckningen.
I artikeln påstås vidare att de unga gässen klarar av att flyga till varmare länder oberoende av föräldrarna. Men det är fel. Den första resan söderut görs tillsammans med föräldrarna, i motsats till vad som är normalt hos fåglar. Unga gäss måste lära sig var de ska rasta under vägen och var de ska övervintra. Om ungarna mister sina föräldrar och inte hittar någon annan familj som den kan flytta med, stannar den kvar över vintern på sin födelseplats. Blir bägge föräldrarna skjutna under flyttningen kan de unga fåglarna fortsätta bara om de lyckas slå följe med andra gäss.
Tidigare övervintrade de flesta grågäss i södra Spanien, men numera stannar de oftast i Holland. Denna ändring av vinterkvarter är självförstärkande. När föräldrarna stannar i Holland kommer deras ungar aldrig att lära sig vägen till Spanien
HENNING JENSEN.
Tack för värdefulla påpekanden. Jodå, jag har också studerat gäss men inte samma områden som Henning Jensen. Det är helt riktigt att det finns en variation i hur lång tid det tar för gäss att växa färdigt och kunna flyga. I min artikel fanns det dock inte utrymme att diskutera variationerna. De flesta detaljerade tillväxtstudier som har gjorts hänför sig dessutom till storvuxna tamgäss och inte vilda, vilket kan tänkas påverka tiden något. Vi tycks trots allt vara överens om att 70 dagar från kläckning till färdigvuxen gås är ett gott medelvärde. Mitt påstående att gåsungarna flyger till varmare länder oberoende av föräldrarna var slarvigt uttryckt. Det måste jag medge. Meningen var att helt kort säga att ungarna nu är oberoende av föräldrarna när det gäller försörjning och skydd. Men det är riktigt att de flyttar tillsammans med föräldrar och andra artfränder och är beroende av dessa för att hitta rätt. Detta är, som Henning Jensen också anger, i motsats till det vanliga hos andra flyttfågelarter, där ungarna flyttar utan yttre ledning och styrda enbart av flyttinstinkten. Det kan ske före eller efter föräldrarnas flyttning. Ett exempel på det senare är storspoven. Honorna flyttar söderut redan före midsommar och överlämnar ungvården åt hanarna. Dessa flyttar så snart ungarna kan klara sig själva i juli. Ungarna äter sig starka under sensommaren och flyttar utan föräldraledning i september.
GÖRAN BJÖRNHAG
