Ska höstfärgerna stoppa bladlössen?

Rött och orange är vanliga varningsfärger i naturen. Kanske varnar också träden med sina granna höstfärger. Så antog åtminstone en av 1900-talets mest inflytelserika evolutionära tänkare, den nyligen avlidne britten William Hamilton. Tillsammans med sin kollega Sam Brown lade Hamilton nämligen strax före sin död fram en hypotes som går stick i stäv med den etablerade uppfattningen att höstfärgerna bara är en följd av att löven åldras inför trädets förberedelse för vintern.

De granna färgpigmenten i löven innehåller många substanser som är potentiellt värdefulla för träden. Varför tillverka mängder av sådana substanser strax före lövfällningen, till ingen nytta? frågade sig de två forskarna. De gick igenom vetenskapliga rapporter med uppgifter om bladlusangrepp på 262 olika trädslag och fann ett samband. Träd som färgar sina löv i gult, orange och rött är också sådana arter som ofta drabbas av massiva bladlusangrepp under vegetationsperioden.

Inför övervintringen lägger bladlössen ägg. De söker sig då till träd som kan förse dem själva och deras avkomma med lämplig föda när träden åter börjar lövas. Det är tidigare känt att bladlöss är kinkiga med maten och att de är känsliga för färger när de söker upp sina födoväxter.

Ett av de mest lusangripna trädslagen är lönnar. De riskerar alltså att få inhysa mängder av övervintrande löss och deras ägg. Men genom att satsa på färgsprakande höstlöv skulle träden kunna hålla angriparna på avstånd.Sambandet mellan höstfärger och angripare väcker fler frågor. Är det t ex så att de grannaste träden är de mest avskräckande? Och är det andra grupper av insekter än löss som reagerar på samma sätt? Frågorna återstår att besvara.