Älvsborgssjukan på kunglig jaktmark?
I artikeln uppges att den så kallade älvsborgssjukan har härjat bland älgarna på Halle- och Hunneberg. Men där har den aldrig konstaterats. Orsaken till den halverade älgstammen är brist på föda. Älgarna är beroende av växtligheten på hyggena och i ungskogen, och numera är hyggesarealen i detta område mycket mindre än vad den tidigare brukade vara. När älgkorna inte får tillräckligt med mat sjunker fruktsamheten och färre kalvar föds.
Mellan 1885 och 1970 hade området en vinterstam på 130 till 140 djur. Varje vår föddes omkring 60 kalvar, och ungefär lika många älgar fälldes varje höst.Efter en våldsam höststorm 1969 tiofaldigades skogens kalyta med resultatet att älgstammen exploderade. Nio år senare fälldes 138 djur och året efter var stammen ändå uppe i 225 djur. Vid senaste räkningen år 2000 återfanns endast 65 älgar.
GÖRAN SÖDERSTRÖM
Älvsborgssjukan är ett begrepp som myntades i slutet av 1980-talet då man fann ett ovanligt stort antal sjuka och döda älgar i södra delarna av dåvarande Älvsborgs län. Älvsborgssjukan kan ta sig många olika uttryck. Torsten Mörner som leder viltforskningen vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, berättar att man där ser den främst som en tarmsjukdom då det i första hand är älgens blindtarm och grovtarm som drabbas. Omkring 15 procent av alla älgar som undersöks på SVA har dessa symtom. Djuren kommer från alla delar av landet, från norr till söder. Rimligen borde det ha funnits älgar med denna symtombild även på den kungliga jaktmarken på Halle- och Hunneberg. Professor Bernt Jones vid Institutionen för klinisk kemi, Sveriges Lantbruksuniversitet, delar inte helt Torsten Mörners uppfattning. Han anser det tämligen väl dokumenterat att sjukdomen i grunden är en förgiftning orsakad av metallen molybden som kan drabba olika idisslare. Kjell Wallin är viltforskare vid Göteborgs universitet. Han är inne på samma linje som Göran Söderström, men går ett steg längre. Älvsborgssjukan är ingen sjukdom utan snarare ett tecken på åldrande. Detta kan yttra sig i form av undernäring, infektioner och allmän svaghet, anser han. Risken för en enskild älg att drabbas ökar kraftigt med åldern. Tioåriga älgar är fortfarande ganska friska, men blir de äldre än femton löper de större risk att dö av sjukdom än att skjutas. Efter det att jaktstrategin lades om på 1970-talet fäller jägarna numera främst kalvar och tjurar. Ungefär 15 år senare började försvagade älgkor uppträda runt om i landet, berättar Kjell Wallin.
