Fördomar gör att fel arter skyddas
Många av världens rödlistade arter skyddas på felaktiga grunder. Pengar satsas på arter som inte behöver omedelbart skydd, medan resurser saknas för de arter som borde skyddas. Det menar Mark Burgman, professor vid University of Melbourne i Australien. Han har studerat hur listor över skyddsvärda arter upprättas.
– Jag tror att situationen är densamma över hela världen, även om vissa länder som Storbritannien och Sverige har relativt väl studerade ryggradslösa djur och icke-kärlväxter. Störst är riskerna i artrika länder och utvecklingsländer, säger Mark Burgman.
Hans undersökningar rapporteras i Australian Journal of Botany och visar att det främst är de djur- och växtarter som är stora, spektakulära eller på andra sätt speciella som uppmärksammas. Därför är det i första hand ryggradsdjur och kärlväxter som får skydd, på bekostnad av mer oansenliga växter och djur, som lavar och insekter.
Snedvridningen kan bero på att politiska och samhälleliga hänsyn ibland får gå före den biologiska nyttan. Men dessa två mål behöver inte stå i konflikt med varandra.
– Man kan ha korrekta rödlistor och ändå fokusera på de mest profilerade arterna i dem för att väcka uppmärksamhet, säger Mark Burgman.
Han anser att miljön och vad som bör göras ska bedömas utifrån tre olika informationskällor. Dels förändringar i antalet utrotade och hotade arter, dels orsaker till historiska utrotningar, dels orsaker till eventuella framtida hot.Men Ulf Gärdenfors vid ArtDatabanken i Sverige är inte orolig för att svenska ”oglamorösa” arter får dåligt skydd.
– Mark Burgmans kritik riktar sig mest mot USA och Australien. Där har man kriterier som till viss del är subjektiva och som även tar politiska hänsyn när det gäller att rödlista arter. Här i Sverige följer vi Internationella naturvårdsunionens riktlinjer, vilket allt fler länder börjat göra.
