Låt inte humlorna svälta!
Ett ensidigt odlande gör det svårt för humlor att klara sig i det moderna jordbrukslandskapet.
En humledrottning övervintrar befruktad och är den enda individ från det gamla samhället som överlever. Frampå vårkanten är det hos sälgens gula pollenrika blommor som den nyvakna drottningen finner sin första måltid. Men i trakter där man har röjt alltför nitiskt bland sälgsnåren hotar humlesvält.
Birgitta Svensson vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala har nyligen disputerat på en avhandling om humlors ekologi. Hon har undersökt hur hagmarker och jordbrukslandskapets kantzoner bör skötas för att humlorna ska kunna hitta tillräckligt med mat för att trivas.
– Genom att skapa variation i landskapet ökar man förutsättningarna för ett rikt växt- och djurliv. Åtgärderna behöver inte alltid vara så märkvärdiga. Att spara litet hagmark från allför hårt bete kan betyda mycket för humlorna, säger Birgitta Svensson.
Åtta växtarter, de flesta fleråriga, svarar för den huvudsakliga humlefödan. Drottningarna föredrar klöver av olika slag. De har längre tungor än arbetarna och hanarna och klarar därför att få upp nektarn ur blommans djupa sporre. Hanarna äter inte pollen utan livnär sig endast på nektar, helst från tistlar och ljung.
Humlorna klarar sig bra på vilda växter, men besöker också odlingar. Då pollinerar de oljeväxter, frukträd, bär och många köksväxter. Även vilda bär som hallon, blåbär och lingon behöver humlornas tjänster för att ge rika skördar.
