Stabilaste arvsmassan

Under ledning av professor Siv Andersson har en grupp forskare vid Uppsala universitet stött på bakterier vars arvsmassa har förändrats förvånansvärt litet under de senaste 50 till 70 miljoner åren. Fyndet har väckt uppmärksamhet eftersom just bakterier är den livsform vars arvsmassa är minst stabil. De undersökta bakterierna är nära släkt med salmonellabakterierna, vars DNA förändras mer än 2 000 gånger så snabbt.

Den stora skillnaden mellan salmonellabakterierna och de aktuella bakterierna är att de senare inte längre lever ett självständigt liv. De är snarare fångar i celler i bladlusens kropp, men till ömsesidig nytta för bägge parter. Bakterierna överförs via äggen vidare till avkomman. Sannolikt har bakterierna levt i symbios med bladlöss under minst 150 miljoner år och skulle knappast kunna återgå till ett liv utanför sin värdorganism.

Forskarna studerade arvsmassan hos inhysta bakterier från två närbesläktade bladlusarter. Enligt fossila fynd av dessa skilde de sig från varandra för 50 till 70 miljoner år sedan. Därmed blev också deras inhysingar separerade från varandra. En jämförelse mellan de två åtskilda bakteriernas DNA visar exakt hur mycket, eller snarare hur litet, arvsmassan har förändrats under denna långa tid.

Bakterierna har förlorat i genomsnitt en gen per 10 miljoner år, vilket betyder att deras arvsmassa gradvis krymper. Att nya gener tillkommer liksom att gener flyttas om och dupliceras är annars vanligt, men så har inte skett här.

– Genernas ordningsföljd och arvsmassans övergripande arkitektur är oförändrad. Det är synnerligen intressant eftersom det strider mot nuvarande hypoteser och tidigare observationer. Jämför bara med den utveckling av nya arter som har skett inom djurvärlden sedan dinosauriernas tid, dvs den tid som har förlöpt sedan bakterierna hamnade i var sin bladlusart, säger Siv Andersson.