Den vågiga musen

Nu har de använt samma typ av reaktions-diffusionsmodeller för att förklara den märkliga färgmönsterbildningen hos en mus med en genförändring som har uppstått spontant i ett forskningslaboratorium.

Dessa möss har fel på en gen som är inblandad i hårfolliklarnas utveckling. Denna avbryts i dessa möss strax after att melanin (ett svart pigment) börjat ansamlas i hårfolliklarna. De dör och ersätts så småningom av nybildade hårfolliklar, vilka i sin tur strax dör och ersätts av nästa generation och så vidare. Inte så märkvärdigt kan tyckas, men det intressanta är att mössens färgmönster undergår en drastisk förändring.

Nyfödda möss är mörka över hela kroppen, men efter en månad ungefär ser man ett mönster av vandrande mörka band som blir mer och mer utpräglat ju äldre mössen blir. Äldre möss har smalare band som vandrar i våg efter våg över huden, och det ser ut som om varje nytt band har sitt ursprung i mössens armhålor och därifrån sprider sig över huden.

Vandrande vågor är välkända i vissa kemiska reaktioner, bland- annat den så kallade Beloussov-Zhabotinski-reaktionen. Mutantmössen är det bästa exemplet på att vandrande vågor faktiskt kan vara viktiga för mönsterbildning även inom biologin. Hur allmänt spridd denna mönsterbildningsmekanism är i djurvärlden är ännu så länge oklart.

De japanska forskarna spekulerar i en artikel, i den amerikanska vetenskapsakademins ansedda tidskrift PNAS, att ett mönster som återfinns hos många däggdjur – att hårstråna är indelade i ljusa och mörka band – kanske formas av vandrande vågor av pigmentbildning.

Om ett hår växer till och då och då översköljs av en våg av pigmentbildning kommer kombinationen av hårets tillväxt och den återkommande pigmentbildningen vid hårets tillväxtpunkt att ge precis det mönster av mörka och ljusa band som man ser hos hår av allt från tamkatter till piggsvin.