Har även äldre djurhonor sex?
När jag läste artikeln om djurens varierade sexliv i F&F 4/03 började jag undra hur det förhåller sig med djurhonor. I artikeln beskrevs hur det bland många djurarter är vanligt med icke-reproduktivt sex, både mellan och inom samma kön och även mellan generationer. Min fråga är: Genomgår djurhonor ett klimakterium och är de i så fall därefter lika sexuellt aktiva och intressanta som under sin fertila tid?
Svar:
Ett enkelt svar är att det i naturen inte finns några så gamla honor! Situationen hos människor är unik, eftersom vi med hjälp av exempelvis mediciner lever betydligt längre än vår biologiska livslängd. Krasst kan man säga att kroppen (och därmed fortplantningssystemet) inte är gjord för att bli så gammal som vi i västvärlden blir i dag. Det avspeglas även i att de flesta cancerformer och hjärt-kärlsjukdomar dyker upp först i 50–60-årsåldern.
Vad gäller djur har äldre honor sex, men med en lägre frekvens än unga. Det beror på att de ofta är mindre attraktiva, eftersom de hos många arter har en sämre förmåga/möjlighet att föda upp ungar. Möjligen är det faktum att de efter en viss ålder får mindre kullar en anpassning till just detta.
Även när det gäller ”parningssäsonger” skiljer sig människor från djur. Kvinnor är fruktsamma året runt, medan de flesta djurhonor bara är det någon eller några gånger per år. Därför har djur reproduktivt sex bara under en begränsad tid, även om sex för njutnings skull nog förekommer även under andra tider. Där deltar sannolikt även de äldre honorna.
Något som är intressant hos oss är skillnaden mellan könen. Kvinnor kommer abrupt i klimakteriet, eller menopausen, och processen att gå från fertil till infertil pågår under några månader eller något år. Även män hamnar i s k andropaus, men den processen är utdragen under kanske 20–30 år. Den kännetecknas av att det bildas mindre mängder manliga könshormoner, vilket bidrar till en försämrad erektion och att det bildas allt färre spermier.
Skillnaden i längd mellan menopausen och andropausen beror helt säkert på kostnaderna för att föda upp barn. För mannen kostar det (i energi) enbart produktion av litet spermier och den energi det tar att hitta en partner och sedan attrahera henne. För kvinnan kostar det betydligt mer: graviditet, inte minst amning (som är oerhört energikrävande) och sedan uppfödandet/uppfostran av ett barn. Kvinnan investerar mycket i fortplantningen och mannen mycket litet – detta i varje fall ur ett biologiskt perspektiv. Denna skillnad blir allt viktigare, ju äldre människan blir.
