Värre än väntat på Bagdads universitet
Fyra internationella forskare åkte i somras på eget initiativ till Irak för att undersöka hur landets universitet förändrats efter kriget. De är alla Mellanösternexperter med flera akademiska verk om Irak bakom sig, och de fyra är i dag verksamma i Jordanien, Kanada, Frankrike och USA/Storbritannien.
Experterna fann att situationen generellt var värre än väntat, både med tanke på det dåliga säkerhetsläget och plundringar och med avseende på kompetensen hos den huvudsakligen amerikanska ockupationsmakten.
I likhet med de flesta statliga institutioner som folket uppfattat som regimstyrda plundrades universitet, forskningsbibliotek och forskningsinstitut i samband med Saddam Husseins fall. I vissa fall har bara datorer stulits, i andra har lokaler förstörts och värdefulla arkiv försvunnit.
Tjugo års isolering
Under Saddam Husseins era dominerade hans baathparti även universitetsvärlden, vilket ledde till isolering, maktmissbruk och korruption. Kvantitet sattes före kvalitet, och många skickliga forskare avskedades eller flydde utomlands. Under 1980-talet ökade förtrycket, och de internationella kontakterna minskade än mer. Utbyten med internationella forskningstidskrifter avbröts i många fall omkring 1990.
Samtidigt har kvinnorna länge haft, och har fortfarande, en stark position inom irakiskt utbildningsväsende. I dag är omkring 50 procent av alla universitetsstuderande kvinnor, enligt rapporten. Detta är en följd av de blodiga krig (med Iran, Kuwait och USA) som hållit unga män vid fronten, och även i linje med baathpartiets sekulära jämlikhetsideal.
Den nya friheten efter det senaste kriget har medfört nya konflikter. På universiteten har en kamp mellan olika, tidigare illegala, studentorganisationer blossat upp med hjälp av affischer och klotter på väggarna. Samtidigt har det förekommit våldsamheter mellan olika studentgrupper, och en dekanus har blivit mördad.
Omkring sjuttiofem oberoende tidningar har startats i Bagdad. Detta står i stark kontrast till situationen före kriget, då bara en handfull tidningar existerade, samtliga statskontrollerade. Rapportförfattarna bedömer att pressen i Irak just nu är den friaste i arabvärlden, och de nystartade tidningarna är allt från renodlat kommersiella till kommunistiska, liberala eller kurdnationalistiska till sitt innehåll. Ytterligare ett tecken på en ökad öppenhet mot omvärlden är de Internetkaféer som öppnar runt om i Bagdads medelklassområden.
Kritik mot USA
Rapportförfattarna kritiserar USA:s nya styre. Den amerikanska tjänsteman som är satt att leda Iraks utbildningssystem har visserligen akademisk bakgrund (fil.dr i historia), men kan inte arabiska. Han har inte heller några dokumenterade kunskaper om vare sig Mellanöstern eller universitetsledning. I stället besitter han en tydlig säkerhetspolitisk kompetens. Han har hittills inte förmått skapa förtroende hos de irakiska forskare som rapportförfattarna varit i kontakt med.
De är även kritiska mot USA:s uttalade paralleller till Tysklands avnazifiering efter 1945. En sådan historisk analogi är missledande, vad gäller både USA:s roll och baathpartiet, skriver de. Rapportens upphovsmän menar att USA borde bli mer lyhört för stämningarna inom Iraks universitet och att det internationella samfundet måste skapa mer kontakter för att häva Iraks akademiska isolering.
