Ensidig förklaring av anorexi

Andra förklaringsmodeller behöver inte vara mer sanna, men artikeln visaratt inte heller en ensidigt biologisk förklaringsmodell är alldelesövertygande.

Några exempel: Ett experiment där försökspersoner uppmanas att svälta (sidan16) tas som intäkt för att anorexi har en biologisk förklaring. För enmänniska med anorektiska problem är väl omgivningens förhoppning snarast denomvända (att hon eller han ska äta).

Ett annat exempel som tas upp är att kroppen belönar den som äter mindre(sidan 17). Men artikeln talar inte om varför patienten över huvud tagetbörjar att äta mindre.

Det är fullt förståeligt att man som läkare tränar sig att tänka i enbiologisk språkvärld och därmed blir begränsad (vilket naturligtvis ocksågäller andra professioner).

Jag tror själv att det behövs mer av multifaktoriellt tänkande, eftersommänniskan enligt mitt sätt att se består av både kropp och själ, och att enspecifik miljö kan påverka. Jag hade därför önskat att också andraförklaringsmodeller givits utrymme i artikeln.

P-O HESSELBOM,

Barn- och ungdomsenheten, Göteborg

Svar:

Som P-O Hesselbom så riktigt påpekar påverkas anorektikers beteende avfaktorer i omgivningen. Vi bryter denna externa kontroll genom attpatienterna får bo på ett annat ställe än i den ”anorektiska” miljön.

Vi ser våra resultat som ett steg mot en ännu bättre behandling. Alternativsom når det målet välkomnas oberoende av om de är biologiska eller ej. Vitog summariskt upp några av alla de försök, biologiska och andra, somgjorts. Dessvärre har inget av dessa varit patienterna till hjälp.

P-O Hesselbom berör också den eviga frågan om kropp och själ. Francis Crick,i år 50-årsjubilar för sin publikation av upptäckten av DNA-molekylensstruktur, har ägnat 25 år åt frågan men har enligt egen utsago strandat. Denfrågan är mycket svår att lösa.

Men inte minst på grund av Cricks insatser inser vi emellertid numera attsjälsliga fenomen inte kan ses som frikopplade från kroppen. Många”förklaringar” av anorexi förutsätter att kropp och själ antingen äråtskilda eller är förenade på ett sätt som saknar förankring i kända faktaom hjärnan. Vi ser det som ett av skälen till att dessa förklaringar intevarit patienterna till hjälp. Sådana förklaringar är historiskt, men intekliniskt, intressanta.

PER SÖDERSTEN & CECILIA BERGH,

Anorexicentrum, Karolinska institutet