Möte med förhinder

Ett av naturvetenskapshistoriens viktigaste möten ägde rum i Prag år 1600, då astronomerna Johannes Kepler och Tycho Brahe träffades för första gången. Kepler var mystiker med en stark drivkraft att hitta universums matematiska kod, medan Brahe var en praktisk observatör med mycket dåligt humör. När Kepler fick tillgång till Brahes stjärnkatalog som innehöll observationer av 777 fixstjärnor och de fem planeterna skulle universum aldrig mer bli sig likt. Kepler upptäckte att planeterna inte alls rör sig i gudomligt cirkulära banor, som man hade antagit sedan antiken, utan i ellipser.

Ferguson har skrivit en biografi som löper parallellt genom bådas liv. Den är välskriven med många detaljer som ger liv åt det som utspelades för fyra hundra år sedan. Bland annat kan man läsa om hur Kepler gjorde bort sig så fatalt att mötet riskerade att aldrig äga rum. Han hade krusat en gång för mycket för en svuren fiende till Brahe samtidigt som han försökte ställa sig in hos Brahe själv. Och det var bara början på ett samarbete som blev fyllt av tandagnisslan och avundsjuka – men framför allt ömsesidigt beroende.