Många försök med skydd

Där finns hela skalan, från enklabläckstrålekopior till mycket välgjorda tryck med efterapadesäkerhetsdetaljer. Första halvåret 2003 påträffades ungefär 230 500 falskaeurosedlar. Det kan jämföras med cirka 145 000 falska sedlar underföregående sexmånadersperiod ­ trots nya säkerhetsfinesser.

­ Det finns en teknik i dag som kallas OVI ­ optical variable ink ­ sombland annat används på eurosedlar. Det är samma princip som hologram, fastman använder färg som förändras beroende på ur vilken vinkel man tittar påden, säger Michael Reizinger, säkerhetsexpert vid Riksbanken.

Han tycker dock att forskningen kring färgproteinet låter intressant, blandannat för att många av dagens tekniker ofta slutar fungera när sedlarna bliräldre.

­ Vi behandlar inte sedlar som värdefulla tavlor. De är gjorda för attanvändas och blir skrynkliga, smutsiga och vikta. Detta måstekopieringsskydd klara, säger han.

Vid Finanspolisen påpekar man att många förfalskningsskydd också blir förkrångliga för att få någon användbarhet.

­ Ofta glömmer man bort att de måste fungera i dagligt bruk. En person i enkassa måste enkelt kunna se om det är en äkta eller falsk sedel, sägerMarcus Qvennerstedt, kriminalinspektör på finanspolisen.I Sverige rapporteras ungefär 2 000 förfalskade sedlar per år.

Fakta om Halobakterier

Halobakterier är fotoautotrofa, vilket betyder att de behöver solljus föratt kunna leva, och de återfinns i salta sjöar där de färgar vattnet lila.Processen beror på bakteriernas röda membranprotein som kallasbakterierodopsin. Ljus får protoner att förflyttas från insidan avbakteriemembranet till dess utsida, varpå en färgskiftning uppstår.

Halobakterier tillhör riket arkéer. Arkéerna anses särskilt intressanta förforskare eftersom de verkar anpassade efter det klimat som rådde på jordenför mycket länge sedan: mycket varmt, syrefattigt och svavelrikt.

Till arkéerna hör, förutom halobakterier, termokocker som är beroende avvärme och metanogener som alstrar metan. Arkéerna räknades tidigare tillbakterieriket men skiljer sig så mycket att de inte kan passas in bland deandra bakterierna.