Antroposofi strider inte mot modern vetenskap

Notisen om debattboken Antroposofin – en kritisk granskning kräver en del kommentarer. Hos Rudolf Steiner, antroposofins grundare, liksom hos huvudströmmen av antroposofiskt verksamma eftersträvas klarhet och kritisk vakenhet. Antroposofins syfte är just att skapa ett språk för att tankemässigt förstå andliga erfarenheter utan att för den skull avvisa eller stå i strid med modernt naturvetenskapligt tänkande. Däremot är det självklart att penetrerandet av andliga erfarenheter kräver en helt annan metod än den positivistiskt naturvetenskapliga. I antroposofins natur ligger att den på avgörande punkter varken kan bekräftas eller motsägas med naturvetenskaplig metod.

Kritiklöshet är sannerligen inget antroposofiskt ideal. Det kan däremot i vissa initiala moment vara viktigare att leva sig in i tankar och upplevelser än att ifrågasätta dem. Sedan måste de självklart kunna granskas och prövas i total vakenhet och öppenhet.

Dogmatik och auktoritetstro är oförenliga med den antroposofiska metoden. Detta betonas uttryckligen i Antroposofiska sällskapets stadgar. Självklart finns det i samlingsutgåvan av Rudolf Steiners verk (på över 90 000 sidor) en hel del formuleringar som inte håller för en modern läsare, ja också direkta felaktigheter. Man måste vara medveten om att den består av texter som har 80-100 år på nacken och domineras av stenograferade föredrag som Steiner själv inte korrigerat. Föredragen hölls oftast utan manuskript och i flera fall helt improviserat.

Det är likaså ganska självklart att man i den synnerligen omfattande antroposofiska litteraturen av andra författare kan hitta en del mindre övertygande resonemang, ja stundom rena stolligheter. Att ”granska” antroposofin genom att sammanställa sådant och kalla det typiskt och avslöjande är vilseförande och ovetenskapligt.

Också i det som publiceras av företrädare för det som i notisen kallas ”den moderna vetenskapen” kan man förvisso träffa på atypisk stollighet. Notisen hävdar att det i antroposofin finns påståenden som står i strid med denna ”moderna vetenskap” (som om denna alltid och överallt skulle ha nått fram till odiskutabla sanningar). Men det är litet lustigt att de exempel som anförs knappast står i strid med det man kan kalla definitiv vetenskaplig konsensus:

• De antroposofiska begreppen astralt och eteriskt låter möjligen mystiska men står inte i motsättning till empiri i modern biologi. De beskriver livsprocesser på olika plan.
• Reinkarnationstanken som omfattas av en icke obetydlig del av jordens befolkning är föremål för rik vetenskaplig forskning. Internationellt mest kända är undersökningarna av Ian Stevenson (professor vid University of Virginia, Charlotteville, USA) som med mycket seriös dokumentation skildrat ett par tusen fall som enligt honom indikerar reinkarnation. Man kan diskutera slutsatserna av hans material, men knappast ifrågasätta grundligheten i hans empiriska metod. Vilken ”modern vetenskap” kan motbevisa reinkarnationens möjlighet?
• Påståendet att antroposofisk medicin generellt avvisar vaccination är felaktigt: antroposofiska läkare vaccinerar dagligen ett stort antal patienter. Däremot ifrågasätter man vissa rutinmässiga vaccinationer på grund av risken för biverkningar.
• ”Giftiga metaller” används i antroposofisk medicin i potentierad form. Liksom i all medicinering är den eventuella farligheten i detta kopplad till doseringen. Men biverkningar finns, till skillnad från många skolmedicinska läkemedel, inte dokumenterade.
• Biodynamiska rekommendationer med anpassning av tidpunkter för sådd som tar hänsyn till månfaserna har undersökts med strikt vetenskaplig, statistisk metod av Hartmut Spiess, som lagt fram sina resultat i en reservationslöst godkänd doktorsavhandling vid Universität Kassel i Witzenhausen, Tyskland.

Naturligtvis kan man besöka en waldorfskola eller ett antroposofiskt sjukhus med positiv behållning eller äta biodynamiska tomater med god aptit utan att ha satt sig in i den antroposofiska bakgrunden. Men det är faktiskt den antroposofiska världsbilden som inspirerat till gestaltningen av dessa verksamheter. Det är litet märkligt att någon skulle kunna finna det farligt eller bli ”mindre imponerad” om antroposoferna som driver dessa verksamheter har uppfattningar man inte sympatiserar med. Det som är bra för besökaren eller tomatätaren är väl bra eller ”imponerande” oberoende av eventuella bakomliggande egendomligheter så länge dessa inte påtvingas honom eller henne?

Det kräver nog en del om man vill sätta sig in i antroposofin, ty den kan te sig förvirrande mångfasetterad och oöversiktlig. Men att läsa på det djupt ovetenskapliga sätt som författarna till den tendentiösa och osakliga boken Antroposofin – en kritisk granskning leder knappast till några djupare insikter, i varje fall inte om antroposofi.

GÖRAN FANT (Inlägget är skrivet på uppdrag av och i samarbete med Antroposofiska sällskapet i Sverige.)

Svar:

Vi har bett redaktören för Antroposofin – en kritisk granskning att besvara läsarbrevet:

Göran Fants övergripande klagomål mot boken är att kritiken mot antroposofin skulle bestå av enskilda stolligheter som framhålls som typiska. Det är fel. Antroposofin – en kritisk granskning är tvärtom koncentrerad till antroposofins mest grundläggande och allmänt bekanta delar, såsom kunskapssynen, människosynen (inklusive rasläran) och medicinen. Steiner har sagt stolligheter om i stort sett varje upptänkligt ämne, men att kartlägga dessa har inte haft hög prioritet i boken.

Låt mig bemöta Fants fem punkter:

• Antroposofins lära om astralt och eteriskt har inget som helst stöd eller relevans i modern biologi.
• Reinkarnation är inte föremål för rik forskning. Några få entusiaster ägnar sig åt frågan. Mest känd är Ian Stevenson. Han har sysslat med reinkarnation i över 30 år men har inte ens lyckats övertyga speciellt många parapsykologiska kolleger om att fenomenet existerar. Man kan för övrigt inte strikt motbevisa reinkarnationens möjlighet, lika litet som man kan motbevisa jultomtens existens.
• Att antroposofiska läkare utför vissa vaccinationer duger inte som försvar för att de genom att sprida ogrundade farhågor om biverkningar motverkar vaccination mot mässlingen. Denna vaccination är angelägen eftersom mässlingen har sällsynta men allvarliga följdsjukdomar.
• Det är alldeles riktigt att biverkningar inte finns dokumenterade för antroposofiska läkemedel. Skälet är att de inte utsatts för vetenskaplig prövning, så några positiva effekter finns således inte heller dokumenterade. Detta bekymrar inte antroposofiska läkare, som bland annat skriver ut medel som innehåller giftmetallerna bly och kvicksilver. Att läkemedlen ges i ”potentierad” form betyder att de spätts ut enligt homeopatisk praxis. Enligt homeopater och antroposofer får läkemedlet större effekt ju mer det späds ut. Det finns dock inget vetenskapligt stöd för potentiering. Fant skriver att biverkningarna beror på hur mycket tungmetall man får i sig, vilket är alldeles riktigt. Samtidigt tror han att medicinens eventuella positiva egenskaper förstärks av spädning. Det är ologiskt.
• Självfallet kan man undersöka biodynamikens astrologiska såddrekommendationer vetenskapligt. För att positiva effekter ska tas på allvar krävs att de påvisats i väl upplagda studier utförda av flera oberoende forskare. Någon sådan evidens existerar inte.

Fants hänvisningar till vetenskapligt stöd för antroposofin håller således inte. Dessutom är de missvisande på ett principiellt plan: de ger intryck av att antroposofer skulle ta hänsyn till vetenskapliga resultat och rätta sin lära därefter, men så är inte fallet. Reinkarnation är central i antroposofin. Antroposofer tror på reinkarnation eftersom de litar på Steiners andeskådande. Därför är det egentligen betydelselöst för antroposoferna vad en sådan som Ian Stevenson kommer fram till.

Samma sak gäller vaccinationerna. Få medicinska behandlingar är så väl undersökta som vaccination. Om antroposofer trots detta kunde visa att biverkningarna är större än vad som hittills är känt, skulle det tas på stort allvar av det medicinska samfundet. Men antroposofiska läkare har aldrig lagt fram vetenskapligt hållbara studier som visar något sådant. Om man läser antroposofisk litteratur så finner man snart den verkliga bevekelsegrunden: enligt Steiners andeuppenbarelser förbättrar människan sina chanser inför nästa reinkarnation när hon genomlider vissa sjukdomar.

Och samma sak gäller antroposofins uppfattningar i en rad andra ämnen, till exempel de magiska inslagen i biodynamisk odling, synen på barndomens olika stadier (som genomsyrar Waldorfpedagogiken) och rasläran. Antroposofin är till sin natur en stel dogmlära.

Antroposofin är förstås inte ensam om att vara dogmatisk, men ett särdrag som skiljer den från många besläktade rörelser är att man envisas med att framträda med vetenskapliga anspråk. Även denna idé har förstås sitt ursprung i Steiners andesyner. Att informera om att anspråken är falska är ett viktigt skäl till utgivningen av Antroposofin – en kritisk granskning.

JESPER JERKERT