Spökstad på havets botten
Forskarna döpte kalkformationerna till ”Den försvunna staden Atlantis”.
Det här är en artikel från 2004.
Höga som trevåningshus reser sig de vita spetsiga torn som en grupp havsforskare råkade få syn på när de skulle studera bergsområdet som kallas Atlantismassivet. Det reser sig 4 600 meter från havsbottnen strax väster om den mittatlantiska ryggen, ungefär i höjd med Kanarieöarna.
Efter tre år av förberedelser var det i fjol dags att utforska spökstaden närmare. Liksom förra gången tog sig forskarna dit med hjälp av den amerikanska undervattensfarkosten Alvin, som kan gå ner till mycket stora djup.
– Troligen finns liknande områden på många andra håll i haven, sade Deborah Kelly, vetenskaplig ledare för expeditionen, när hon talade vid en nylig konferens i Seattle, USA.
Formationerna är uppbyggda av kalkhaltigt material, och ur dem strömmar varmt vatten. Källorna är av ett helt annat slag än de hetvattenkällor som upptäcktes för ett par decennier sedan. Dessa heta källors starkt sura och metallhaltiga vatten bildar mörka molnlika utfällningar i det omgivande kalla vattnet. Spökstadens källor är mindre dramatiska. Vattnet är bara omkring 60 grader varmt, det är basiskt och innehåller bland annat vätgas och metan. Här finns inte heller samma rika liv som runt de heta källorna, utan mest långa trådlika bakteriekolonier, små snäckor och kräftdjur.
Medan de heta källorna drivs av värme från slocknade vulkaner, förses spökstaden med kemisk energi. När mineralet olivin i berget kommer i kontakt med vatten reagerar det, och resultatet blir två nya mineral: serpentin och magnetit. Samtidigt avges värme. Genom att de nybildade mineralen upptar större volym än olivinet, spricker berget upp och vatten kan tränga allt djupare in. På så sätt kan processen pågå i tusentals år.
